Min valp är besatt av djävulen...
... eller nej, det är han såklart inte, men ibland känns det som så! 
Jag har en valp av väldigt aktiv ras , han är runt halvåret och helt underbar att ha att göra med i de flesta tillfällen då vi är ensamma. Runt annat folk blir han lite uppjagad, för de kan ju vara så roliga och kanske till och med ha godis 
(ja han är väl socialtränad men även valp så detta gör mig inte så mycket)
Han får småpromenader i den mån en valp klarar av utan att det ska skada kroppen. Han får även annan aktivering i form av huvudträning och allmän lydnad, oftast blir det passivitetsträning.
Han får ibland "ryck" då han antingen kan rusa runt, runt, hoppa mot mig, bitas, huggas.
Jag vill inte höra något om att han är aggressiv eller så för det är han inte, jag vet att detta är ett ganska vanligt beteende bland valpar, jag har även en hund sedan tidigare som hade samma beteende ibland och det gick över helt med åldern.
Nu till min fundering:
Jag vill alltså egentligen inte ha tips på hur jag får bort detta beteende då jag redan vet hur jag vill göra i långa loppet, det jag vill fråga er är hur ni har/skulle ha tacklat denna situation just då den utspelar sig?
Alltså hur skulle ni ha försökt lugna ner valpen för stunden? Skulle ni kanske försöka avleda med någon mer roligt? Skulle ni försöka hindra valpen att utföra beteendet (till exempel genom att stänga in valpen i ett annat rum)? Skulle ni bli arg på valpen? Eller skulle ni kanske inte göra något?
