• Kittecat

    Äntligen är han hos oss !!

    Ja då kom han med buller & bång , från ingenstans kom värkarna plötsligt på tisdagskvällen runt kl halv 8 (18/6) och de kom tätt och intensivt på en gång. 
    Jag hann knappt fatta att de va igång förrens ja fick ringa till BB och förvarna om att vi va på gång och den BM som ja pratade med påpekade oxå att de va full rulle med mina värkar  så de va bara att åka in.
    Och väl på plats så va ja öppen 2 cm , fick morfin och duscha varmt en lång stund för lite lindring... men de hjälpte knappast. Fick akapunktur i handleder & i pannan men inte heller de gav nån avslappnande effekt.. 
    Den första BM på BB som vi hade tyckte oxå att de va intensiva värkar och långa , de enda ja ville ha va EDA:n men fick lugna mig tills ja öppnat mig mera... vilket ja först gjorde på morgonen runt halv 5 då va ja så pass att narkosläkaren kom och kunde sätta den... jävlar vilken befrielse de va , halleluja moment !!!!
    Men sen hände inget mer... ja öppnade mig inte mera (slutade på 5 cm) och tillslut efter att ha försökt öppna upp livmodertappen genom att dra/töja ut den med fingrarna... vilket barnmorskorna försökte med flera gånger så kom en läkare in och undersökte hon med, hon tyckte de kändes som att huvudet inte riktigt låg helt rätt och så kom hon med förslaget att ev ge det en timma till och sen undersöka om ja öppnat mig mer annars så skulle de bli ett snitt. 
    Pga att jag legat så pass länge med såna intensiva värkar och värkstimulerande dropp på högsta effekt men ändå ingen mer action i öppningsfasen. Så hon va lite bekymrad för bebisen..och även för mig.
    Men ja fick en stund på mig att fundera hur ja ville göra , ge de en timma till eller bestämma på en gång att sätta upp mig på listan för snitt . Och ja fick känslan av att de är lika bra att ta snittet för ja orkade verkligen inte mer.. och tur va väl de ... för de stannade av värkstimulerande droppet (eda:n hade oxå börjat ge sig) och plötsligt så sjunker bebisens puls !!!!
    Den nya BM som vi då hade fått in larmade direkt och in kommer en hel hög med andra BM som börjar vända mig i sängen och tillslut kom pulsen upp igen , men sen sjönk den igen och då ringde den ena BM till kirurgen och sa att vi va på gång upp !!
    Och så får dom mer eller mindre springa iväg med mig på sängen upp till operation och där sjunker pulsen igen på bebis och ja hör hur kirurgen säger : Ja börjar nu !!
    Och ja ligger där och känner hur de rotar runt i magen på mig och de va en väldigt konstig känsla , gjorde inte ont men kändes skumt ..
    Men ihop med min panik över pulsen på bebis så va de enda ja kunde tänka på om han levde eller inte !!!
    Men ut kom han och tillslut hörde ja hans skrik & tårarna föll !!!!
    Ja fick ha honom på bröstet hos mig några minuter medans de sydde ihop mig  och en fick han & hans pappa gå till förlossningen igen och invänta medans ja åkte till "uppvaket" för lite observation innan ja fick komma ner till BB och mötte upp min sambo & våran son =)

    Han föddes strax efter 17 på onsdags eftermiddagen .

    Så ja de blev inte riktigt som ja hade tänkt mig... eller jo de blev ju de på ett sätt då jag i många år varit jätterädd för förlossningssmärtor och alltid haft en bild framför mig att den dagen ja får barn så kommer ja säkert få de tufft och råka ut för något... vilket ja oxå nu gjorde !!
    Och de känns lite konstigt att de blev just så oxå, efter samtal med Aurora BM som fick mig att inse att ja skapat en skräckbild framför mig av något som ja inte upplevt ... å ändå så blev de så sant... sjukt !!
    Men ja gjorde mitt bästa, ja fick hela tiden massa beröm från de olika BM att ja va så stark och duktig som stod ut så länge me de värkarna och att ja sen tog beslutet med ett snitt tyckte dom oxå va klokt med tanke på hur de  blev sen , även fast de blev mer ett akutsnitt än va vi alla först trodde !!

    Men idag sitter ja här hemma med min underbara lilla son framför mig , helt galet =) Har svårt att förstå att han är min !!!!!

    Sen att han håller mig vaken på nätterna med sitt ammande och är svårflörtad till max imellanåt till att ta bröstet ..men de hör väl till ;)
    Ja har köpt både amningsskydd till nipplarna och även en bröstpump för att kunna pumpa lite imellanåt.
    Svårt att hitta en bra teknik med hur man ska hålla honom ibland tycker ja, ibland hittar han rätt grepp på en gång och ibland funkar de inte alls hur ja än håller .....
    Får hoppas vi snart får grepp om detta han & ja heheh.. så vi kan få lite mer balans och rytm !!
    Men han är ju som sagt bara lite mer än en vecka gammal så en aning för tidigt att ha för stora krav hehehe =)

    Ja älskar han mest av allt oavsett ändå Hjärta 

  • Svar på tråden Äntligen är han hos oss !!
  • moooish

    Åh jag blir alldeles tårögd av din berättelse! Miljoner grattis! Det är så intressant att se hur det kan gå, för mig är det dags om drygt 1 månad och jag är så tacksam för att du delat med dig av din förlossning! Jag är väldigt inställd för vaginal förlossning men man vet ju aldrig vad som händer under tidens gång! Jag skulle också bara ta ett snitt om bebisens liv var i fara! Hur mår du nu? Hur är första tiden hemma?

  • Kittecat

    Åh va spännande för dig :) kommer nog gå galant ska du se!!!

    Jo jag mår bra, haft lite ont över snittet första dagarna men inte så att ja inte kunnat hantera det! Tar lite värktabletter ibland nu när ja känner att de ömmar eller spänner lite men rör mig mer eller mindre obehindrat tycker jag!

    Ja va ju inne på snitt från första början pga min förlossningsrädsla men efter samtal hos Aurora så ändrade ja inställningen till att jag faktiskt vågade testa på att göra det vaginalt sen hamna ju bebis i sätesbjudning i vecka 37 tror ja de va å då diskuterades snitt å bestämdes å sen upptäcktes det att han lagt sig rätt på op.dagen så då blev det inget utan vi åkte hem igen å avvaktade. Så de har ju varit en del fram å tillbaks i slutet för att sen ändå hamna i snitt. De trodde han förmodligen legat snett i bäckenet å därför inte kunnat träna ner ordentligt.. Men helt hundra på varför de blev såhär kunde de inte svara på. Ja förlorade även mkt blod under op då min livmodern vägrade dra ihop sig men de va inget ja märkte av mer än att ja va väldigt väldigt trött efteråt men dom va imponerade av att jag va så pass pigg ändå efter med tanke på blodförlusten. Ja fick infon om att vid nästa graviditet så kommer jag förmodligen kunna föda vaginalt om ja vill men att de är ju nånting som jag får fundera på då!

    Nu är man mest i en bubbla av konstant ammande och blöjbyten och stor trötthet blandat med lycko rus :)

    Att se den lille ligga där i famnen å titta på en är en obeskrivlig känsla!

    Sen är jag helt vilsen imellanåt å undrar hur allt ska bli och om man kommer få ordning på amning å rutiner?! Men de verkar ju va en normal fas när man pratar med andra, så de är ju skönt att veta! Men ja längtar till den dagen när man känner sig lite mer trygg i hur man ska göra med saker å ting!

    Önskar dig all lycka till med allt, en fantastisk tid å upplevelse framför dig!! Kram

  • moooish

    Okej, jag hoppas att vem det nu är därinne kommer att fixera sig snart, tror det kan vara på gång för jag känner lite ilningar och tryck på blåsan.
    Ja det tar väl ett tag att komma in i rutinerna men jag tycker ändå att det låter underbart! Tack tack, lycka till själv:)

  • Flickan och kråkan

    Stort grattis ! Det var en tuff första förlossning för dig och jag hoppas du mår bra med tanke på omständigheterna. Jag har sitter här med en 6-dagars i famnen och maratonammar. Det är dock min tredje och jag hade en något annorlunda förlossningsupplevelse. Kände första värken 03 på natten. Var inte helt säker på att det verkligen var på gång förrän vid 04. Ringde förlossningen, sambon hämtade barnvakten, jag packade BB-väskan. Vid 06.15 åkte vi in till förlossningen. Skrevs in 06.26. Hann inte ens in i förlossningsrummet innan krystningvärkarna satte igång. 06.42 föddes vår tredje son. 

    Det finns ingen större upplevelse än att få sitt nyfödda barn i famnen. Lycka till med detta och kanske ytterligare barn . För oss är det med största sannolikhet sista gången . Störst av allt är kärleken. 

Svar på tråden Äntligen är han hos oss !!