För mycket fostervatten

Jag hade mycket fostervatten, men det har inte synts på mina SF-kurvor alls. I mitt fall berodde det sannolikt på att jag låg på gränsen till graviditetsdiabetes, jag hade flera höga sockervärden och även socker i urinen. Dock inget min BM tog på allvar.

Jag har haft sammandragningar med båda mina barn och min yngsta föddes en månad för tidigt lite drygt. Då var hon 50 cm lång och vägde knappt 3400 gram, lite större än genomsnittet med andra ord. Jag hade tid för TUL och fostervattensmätning en vecka efter att hon föddes - jag drabbades av PPROM, dvs att vattnet går prematurt och utan föregående värkarbete. Det kan orsakas av för stor mängd fostervatten.

Att jag hade mycket fostervatten konstaterades när jag gjorde ett ultraljud i vecka 38 med sonen, då jag inte kände hans rörelser.

Ja, det hade jag. Men som sagt, jag tror att orsaken var att jag hade problem med sockret även om jag inte hade graviditetsdiabetes per definition. Jag kontrollerade mig med min makes blodsockermätare och fasteproverna var bra.

Med min son låg jag på -1 på SF-kurvan! Han var 52 cm lång och vägde 3760, så ingen liten bebis även om han inte var jättestor heller. Ultraljudet gjorde jag i slutet av vecka 37 och det enda obstetrikern kommenterade gång på gång var hur mycket fostervatten jag hade! ("Men OJ så mycket fostervatten du har! Du har jättemycket fostervatten!", så lät det...). Sonen föddes en vecka senare. Jag vet att det står notat om det i journalen, det beslutades om UL redan vid inskrivningen. Huruvida det var polyhydramnios eller inte vet jag faktiskt inte.

Med dottern hade jag hoppat upp ett steg på SF-kurvan, men låg då alltså på normalkurvan. Men bör tillägga det att jag var väldigt stor båda graviditeterna, även om SF-måttet inte var stort. Jag bar magarna framåt och de var rejält stora, jag var större när min dotter föddes än vad många andra är när de är fullgångna.

Som jag har förstått det så är det framför allt svår polyhydramnios som är förknippat med kromosomavvikelser, och framför allt när fostret är tillväxthämmat. http://www.researchgate.net/publication/15696298_Is_polyhydramnios_in_an_ultrasonographically_normal_fetus_an_indication_for_genetic_evaluation  

Jag kan tala om att så jävla kul är det ju inte att vattnet går i förtid så att ungen hamnar på neo

Vattnet gick i vecka 35 och jag fick värkhämmande för att förlossningen inte skulle starta förrän jag var vid länssjukhuset 30 mil hemifrån. Barnet låg ju rörligt vilket innebar risk för navelsträngsprolaps (det är ju för övrigt en komplikation som kan förekomma när man har för mycket fostervatten). Hon föddes samma kväll och mådde inte speciellt bra, hade svårt att reglera temperatur, svårt att reglera blodsockret, osv. Stor som en fullgången. Vi var kvar i två veckor. Det är inte bara peachy med stora bebisar heller. 

Nu var det ju bara en månad för tidigt, det kunde ha varit värre. Jag hade smärtsamma sammandragningar från mitten av graviditeten ungefär.  

Min poäng är: det förekommer ändå en del komplikationer av att ha för mycket fostervatten, så det är givetvis bara bra att det tas på allvar av läkare och barnmorskor! Inte nödvändigt att skrämmas och jaga upp för det, men ta det på allvar ska man ju absolut.

Men vilken jävla dum sak att säga! Att hinnorna brister på grund av fostervattensmängd och tyngd har ingenting med hur barnet mår att göra!

Jag håller tummarna för att allt är bra och att du får gå så länge som möjligt. :)

Jag har också funderat på om vattnet dämpade rörelserna en aning, men läkaren verkade förvånad över att jag inte kände. Men jag tror absolut att det kan vara så.   

Ja, jag vet ju såklart inte, det är bara en teori. Med sonen avtog fosterrörelserna ganska rejält. Men obstetrikern kunde se att han rörde på sig som vanligt, bara det att jag inte kände hans rörelser. Jag fick aldrig någon förklaring till vad det kunde bero på, och så var det tills dess att han föddes.