Pappan nekar umgänge trots domstolsbeslut!

Vad bra att du har en bra advokat.
Ingen är perfekt alla kan vi brista i våra föräldraroll  inget är hugget i sten alla kan vi förändras och det jag har läst så låter det som ts finns där nu för sina barn

TS du måste lära dig vad som är barnets bästa inte vad du vill, tycker osv

Ja, med flera olika män. Det är inte att ta ansvar.

Men varför ska DU ha ensam vårdnad om pojken du INTE har ensam vårdnad om?
Jobba mot gemensamvårdnad och varannan vecka eftersom barnet har en far som är en del av barnets liv. Just nu verkar det som om du vill beröva pojken sitt liv med sin pappa för att soc ansåg att han var bättre än dig. Du har inte en tanke på barnets bästa så jag förstår att du har det svårt att få barnet.

Du kommer aldrig att få ensamvårdnad. Det spelar ingen roll att det gått två år sedan du senast hade kontakt med soc. Det är ändå alldeles för kort tid plus att pojken bevisligen har det bra hos pappan.
Det är också ytterst sällan som ensamvårdnad ändras från en förälder till den andra. Nästan alla döms till gemensam vårdnad eller ensam vårdnad efter att man haft gemensam vårdnad. 

När du väl inser att det är gemensam vårdnad och varannan helg du ska jobba för så tror jag att det blir lättare för alla parter. I teorin kan du få varannan vecka, men pojken är rätt stor och de tar hänsyn till hans välmående. Många barn klarar inte av delat boende.  

Jo, det kan du. man väljer noga VEM man skaffar barn med. med tanke på din ålder kan ni inte ha varit ihop så väldans länge innan du blev gravid. 
Ibland får man tänka efter innan man handlar. DET är att ta ansvar. 

Nej, alla föräldrar vet inte sitt barns bästa.. Isåfall borde du ju acceptera att PAPPAN, som faktiskt känner ert barn bättre än du gör, vet barnets bästa och att det är umgänge med stödperson i nuläget. Eller menar du att MAMMOR vet bättre? Trots att de inte varit delaktiga under större delen av barnets uppväxt?

Ärligt talat låter det som om sonen skulle må bäst av att bo med sin pappa. Träffa dig och sina syskon några timmar varje vecka men inte sova över utan bara ses på dagen tills er relation blivit bättre. Försök att se barnets bästa, ta det i hans takt. Det är HAN som är viktig, inte du.

O jag kan inte heller förstå att du valde att lämna bort honom, att du inte stod ut med att dom ljög, ville bara därifrån. Jag hade stått ut med VAD SOM HELST bara jag fick vara med min son.

Men allt du skriver verkar du vara en person som inte ser sanningen, som ljuger för dig själv. Dom ljög, pappan gör si och gör så, soc ljuger. Jag har svårt att tro att alla är emot dig och du sköter dig så perfekt. Nej, ta tag i dig själv och börja öppna dig och se sanningen.

Jag tror som sagt du ser och hör vad du vill se och höra. Du verkar ljuga för dig själv.

O vadå inte kan rå för att du inte stod ut? Det kan väl bara du och ingen annan! Jag hade som sagt stått ut med vad som helst, när jag säger att jag skulle dö för min son så menar jag verkligen det. Du verkar ju prioritera dig själv. Och jag tror du hittar på (omedvetet för att skydda dig själv) att soc ljög, de på hemmet ljög osv. 

OM pappan slår så är det inte bra nej, men jo - ett barn i den åldern kan ljuga om sådant.., allt du berättar om hur pappan agerar i övrigt tyder på att pappan ser att barnet mår dåligt - DU tolkar det som att pappan misshandlar sonen - PAPPAN tolkar det som att sonen mår dåligt hos dig. Eftersom pappan vill att du ska ha umgänge MED STÖD så misstänker han ju att barnet på ngt sätt far illa hos dig.. Självklart skall man ta det på allvar om barnet säger så, men man bör även ha i åtanke att när en av föräldrarna så uppenbart letar fel hos den andre föräldern (som du mkt tydligt gör) så läser barn av stämningen och försöker göra den föräldern "glad". Och jo, det visar sig ibland genom att barnet säger att den andre föräldern misshandlar för att de tror att det är set föräldern vill höra.. Jag vet inte hur det är i ert fall, men det mesta andra du skriver tyder på att pappan tar sitt ansvar...

O varför vägrar du umgänge med kontaktperson? Bara en sån sak gör att det känns som du har något att dölja. Varför inte gå med på det och visa hur bra ni har det tillsammans om det nu är så?

Du träffade alltså din nuvarande när du var gravid med den son du inte orkade med? Ni var alltså tillsammans när du stack från birka?  Hur länge dröjde det innan du blev gravid igen? 

Det låter som du projicerar dina egna negativa egenskaper på andra människor i din omgivning, du försöker på något sätt att skydda dig själv, du beskyller alla andra för allt möjligt för att slippa hantera det du gjort/gör fel.

Har läst delar av tråden. Beklagar att det finns människor som har svårigheter att uttrycka åsikter utan att göra påhopp. TS har det jobbigt som det är och behöver stöd och om man nu tycker annat så kan man ge kritik på ett konstruktivt sätt och med en trevligare ton. 

Det finns ju ett beslut från Tingsrätten, alltså har man redan haft samarbetssamtal och antagligen också förberedande förhandlingar och således har man ju även tagit hänsyn till båda föräldrarnas oro och diverse annat. Problemet är ju att pappan inte följer domstolsbeslutet. Om pappan fortsätter med detta kan man ju begära vite. I mitt fall var detta uppe i 15000 kronor varje månad pappan inte lämnade ifrån sig sonen. Detta var efter beslut från Hovrätt (då pappan överklagat Tingsrättens beslut). Trots detta fick jag inte träffa min son och det som då återstod var polishämtning vilket jag naturligtvis inte ville utsätta sonen för. 

Fick rådet från Socialtjänsten och andra, då man ju nu faktiskt gjort ALLT, att dra mig tillbaka och avvakta tills sonen blev äldre. Det tog 5 år. Nu har vi kontakt igen sedan några år. 

Den kvinna som satte en ratt i ryggen på sonens pappa (därmed inte sagt att han på något vis är förlåten för vad han valt att göra) har nu efter separation från honom dragit igång en vårdnadstvist och utövar samma manipulation av systemet när det gäller deras gemensamma barn, det vill säga diverse anklagelser om missbruk, våld, grav psykisk ohälsa och annat som faller inom ramen för oansvarigt och obetänksamt föräldraskap. Jag kan ju då tycka att pappan får smaka på sin egen medicin men jag önskar inte ens honom det helvete det innebär att inte få träffa sitt barn. 

Min erfarenhet är i alla fall att nyckeln till framgång, så att säga, är samarbete och att man såklart ser till sitt barns bästa. I vårt fall så blev det ju så att sonen hamnade i en lojalitetskonflikt varje gång han hade umgänge med mig. Han vill vara hos mig, han grät varje gång han var tvungen att åka till pappa (inte för att han inte ville träffa pappa utan för att han ville stanna längre hos mig) och några gånger uttryckte sonen att "nu kommer pappa att bli arg". Att han utsattes för "korsförhör" varje gång han kom tillbaka till sin far är ett faktum. 

Hursomhelst så valde jag att backa. Han skulle givetvis komma att sakna mig och sina syskon och var ledsen men alternativet var värre. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Men jag fick lära mig att gå vidare och försöka leva utan honom en tid. Jag hade ju faktiskt två andra barn som under dessa år av vårdnadstvist mer eller mindre blivit åsidosatta, särskilt under den mest intensiva tiden. 

Jag har inget annat råd att ge dig TS än att SAMARBETA och gå halva vägen och till exempel gå med på det här med kontaktperson (jag hade 3 stycken under olika tidpunkter även om jag verkligen inte ansåg det vara nödvändigt), att visa att du har insikt om dina egna brister och visa att du vill göra något åt dem. Därmed inte sagt att du ska ta falska anklagelser med god min men alla människor har ju brister i någon form. Ja, du fattar vad jag menar. De flesta föräldrar i en vårdnadstvist hamnar ju till slut i sandlådan och kastar skit på varandra, ett tips är att lägga ner det helt. Var korrekt och få inga utbrott. Bit ihop. Det gjorde jag i stort sett hela vägen, bröt ihop gjorde jag när ingen såg. Och framförallt, se till sonens bästa även om det inte i alla lägen synkar med ditt bästa. 

Lycka till! 

Kaliber5

Tyvärr tror jag inte TS ser till barnets bästa eftersom hon anser att pappan inte ska ha barnet. Hade hon arbetat mot gemensam vårdnad och varannan vecka hade hon haft större chans men med att hon vill ha ensam vårdnad och ser barnen som nån sort egendom utan att förstå barnens rätt till båda sina föräldrar kommer hon ha det svårt. Det är ju ett bevis på att barnets bästa inte prioriteras och detta kanske pappan märker. Barnet kanske inte alls mår bra när han ska till TS och detta ser pappan och pappan ser till barnets bästa därför har han återigen krävt en kontaktperson vid umgänget FÖR BARNETS BÄSTA! Och detta vill inte TS gå med på. Inte undra på att fadern har vårdnaden.