BF Mars 2014

Har läst här i någon vecka nu och känner att det kanske är dags att våga kliva in här och säga hej
Har tre barn sen tidigare där den minsta nu är sex år, så det blir lite att börja om. Är lite orolig för hur det ska gå nu dock, för även om de tre första graviditeterna gick finfint och utan några problem överhuvudtaget så fick vi ett tidigt missfall sommaren 2011 och i höstas var jag gravid igen, men där det tyvärr upptäcktes på KUB-testet att fostret inte längre levde.

Såå.. lite nojigt är det, men jag tror och hoppas att det kommer gå bra den här gången! Enligt sista mens går jag in i vecka 6 imorgon, men brukar alltid bli flyttad nån vecka på rutinultraljudet (åt "fel" håll) så vi får väl säkert korrigera datumet lite längre fram, men just nu är jag glad åt att vara gravid i alla fall!

Vad tråkigt lovetove Ta hand om dig nu!

Men fy vad tråkigt det är med missfall! Mina två senaste graviditeter innan denna slutade i missfall, så jag vågar inte riktigt hoppas att allt ska gå väl den här gången heller, även om jag på något vis känner mig lite lugnare nu ändå. Börjar kanske bli lite härdad eller avtrubbad liksom?

Mina tre barn är täta alla tre, de är födda -04, -05 och -07 och visst har det varit en del tuffa stunder, men överlag så gick det så mycket bättre än vad jag förväntade mig! Mellan de två första är det bara 13 månader (vilket inte var planerat alls) och jag ställde väl mer eller mindre in mig på att det skulle bli förjäkla jobbigt, men vi bestämde oss för att gå all in så att säga Vi pratade mycket innan om att nu kommer det bli en tuff period, men den varar inte för alltid, vi kommer ta oss igenom det! Vi ställde in oss på sömnlösa nätter och obefintlig "egentid" osv.

Och sen blev det inte alls så katastrofalt som vi hade föreställt oss och som "alla" varnade oss för! Jobbigt emellanåt ja, men för det mesta så gick det bättre än förväntat :) Men jag tror ändå att det var bra att ha det där tänket att de är små bara en kort period, så småningom kommer vi få sova ordentligt igen osv osv. Och försöka finnas där i nuet, för även om jag var skittrött emellanåt så försökte jag vara närvarande här och nu och inte tänka på att "nu får jag bara sova si eller så lite, gu vad jobbigt det kommer bli imorgon" utan ta saker som de kom.

Nu har ju vi haft tur som har haft relativt lätta ungar som också går bra ihop, och till slut fick vi som sagt tre ungar rätt tätt (trean var planerad!) så jag tycker absolut att det har gått bra! Sen vete bubblan om jag skulle vilja göra om det igen hahaha (är äldre och tröttare nu såhär åtta år senare), men det är absolut inget jag ångrar!

Grattis!

Tänk vad annorlunda det känns den här gången, det är nästan så jag glömmer bort att jag är gravid! Jag har knappt ett enda symtom.. De andra gångerna jag har varit gravid har jag kräkts minst en gång om dagen (oftast mer än så) och varit vansinnigt trött, känt av ligament och haft  ömma bröst osv.

Har en kille och två tjejer sen tidigare och förra gången slutade det hela i ett MA, så jag har alltid mått sådär illa oavsett kön och utgång av graviditeten eller vad man ska säga, det har verkligen varit lika varenda gång. Känns jättemärkligt att faktiskt må BRA nu. Är lite tröttare än vanligt, ligamenten har känts av vid nåt tillfälle, men annars.. nada! Känns jätteskumt! Har tagit tre digiala test med några veckors mellanrum, där det stod 1-2 veckor på det första för att stå 3+ på det senaste, så det verkar ju ändå som om hormonerna ökar iaf och då borde väl allt vara bra -eller?

Har någon märklig känsla i mig som säger att det KOMMER gå bra den här gången (förra gången kändes det som om allt skulle gå åt skogen, vilket det mycket riktigt gjorde) men vågar jag lita på det?

Någon annan som knappt känner av ett dugg eller har haft det så tidigare graviditeter?

Vilken vecka är du i? Spännande med vul, kommer säkert gå bra!
Själv får jag vänta till KUB, men är bara i vecka 8 så det är några veckor kvar.

Ja, det är ju det som är så konstigt, jag har ALLTID känt av mina graviditeter så tydligt, att det händer grejer liksom, har vetat redan innan jag gjort testen att jag varit gravid för det har verkligen känts av. Så det känns så konstigt att gå omkring nu och inte känna nånting! Men testen säger ju att jag ÄR gravid och jag har inte sett till nån blödning överhuvudtaget, så det måste ju vara sant. Du har rätt, får försöka njuta!

Ja precis, MA står för missed abortion. Jag mådde verkligen jättedåligt under min förra graviditet, men i vecka 11 så klingade det av lite. Tänkte inte mer på det just då, för det är ju ändå runt den tiden som man "ska" kunna börja må bättre, och jag använde sea band och sånt för att må bra, så jag tänkte väl att de äntligen börjat hjälpa lite mer. Men sen på KUB:et (i vecka 13) så såg man att fostret hade dött i just vecka 11. Ingen rolig upplevelse alls, speciellt inte sådär veckan innan jul Men jag hade det på känn ganska tidigt att det skulle gå åt skogen den gången, och nu känns det som om det ska gå bra, så jag hoppas att magkänslan har rätt!

Men fy vad ledsamt det är med missfall! Beklagar Jessspaaa och andra som tyvärr varit med om det nu, jag hoppas att ni snart är på G igen!

Hehe! Kul med lite skoj sådär kollegor emellan iaf!

Ja, att få ett MA var ingen höjdare, kroppen fortsatte ju liksom att vara gravid och vid skrapningen så blev de först tveksamma till det hela eftersom min livmoder hade fortsatt att växa ganska mycket och nästan var för stor för skrapning, men eftersom jag redan låg där jag låg i en ganska utsatt position (var redan inne på operation) så genomförde de det hela ändå även om det tog längre tid osv. Erbjöds lugnande innan men tackade nej eftersom jag inte gillar att inte ha kontroll eller vad jag ska säga, men det var innan jag visste att det skulle ta extra lång tid hehe. Men, men det var bara att försöka stå ut

Den här gången tror jag ju dock ändå att det kommer gå bra, så hjälp vad jag kommer bryta ihop om det skulle visa sig bli likadant IGEN Men jag är lite försiktigare nu känner jag, vågar inte riktigt tro på det hela förrän jag har sett att det faktiskt finns någon där inne.

Och för att inte dra ner hela tråden med prat om missfall och sånt så har jag ju faktiskt tre lyckade graviditeter bakom mig också och att föda barn är faktiskt bland det häftigaste jag vet! Har haft turen att ha tre lätta förlossningar och har bara positiva minnen av det!

Stort grattis frukarlssonn!! Jag hoppas att ni hade en toppendag! Jag bytte själv efternamn vid giftermål för snart 10 år sen och jag är så van vid mitt nya namn att jag vid något tillfälle inte ens mindes vad jag hette tidigare Så senil är jag

Länge sen jag skrev här nu, har haft några små blödningar sen vecka 8 ungefär, det har "skvätt" lite nu och då. Inte mycket, men tillräckligt för att göra mig orolig. Men när man ringer sjukvården så är jag ju dock allt sååå normalt hela tiden och inte förrän idag när jag är i vecka 12+0 har jag fått komma in och tyvärr så visade det sig vara ett MA (uteblivet missfall) igen. Tänk om jag bara hade fått komma in från början, så hade jag sluppit gå de här veckorna extra..! Jag håller dock tummarna för resten av er och jag hoppas att det kommer bli många fina bebisar i mars!