BF Mars 2014

Ja det är ju svårt att veta redan nu hur sonen vill ha det med vagn. Men för säkerhetens skull är det nog bra att ha en tänker jag. Därför köper jag en på blocket.

Vi köpte tvillingarnas vagn bara några dagar innan de dog. Med sonen köpte vi vagn kring vecka 30 när jag började trodde på att han skulle överleva. Jag kommer definitivt inte köpa någon vagn innan vecka 30 den här gången heller. Men det är väldigt mysigt att spana och fundera Välkommen! Hur många månader kommer det bli mellan dina då?
 

Jag kommer berätta för chefen på jobbet direkt efter semestern (19 augusti) eftersom jag kommer bli sjukskriven redan i oktober pga hotande förtidsbörd. Så det blir ganska bråttom att hitta en vikarie till mig.

Idag har jag börjat känna lätt illamående om det dröjer för länge innan jag äter. Känns faktiskt härligt eftersom det verkligen är ett tecken på att jag är gravid. Brösten ömmar lite när jag tar av bh:n. Annars känner jag mig sjukt ogravid. "Njut" sa min man. Och jag måste nog hålla med Har mått pest och pina de andra graviditeterna.

Det kommer bli 26 månader mellan mina. Hade helst önskat 24 men det här blir också bra.  

Jag lider med dig Hallonet och önskar dig all lycka i framtiden! <3

Jag är i 5+0 och har berättat för väldigt många. Vi åker till mina föräldrar på onsdag och då kommer vi berätta för de med. Min son är 1,5 och fattar inget såklart Men när jag börjar krypa upp mot vecka 25 (eller tidigare om jag blir inlagd eller så) kommer vi nog berätta för honom att det bor en bebis i mammas mage.

Man får berätta precis när man vill. Men jag är av den åsikten att berätta innan vecka 12. Visst minskar missfallsrisken, men den är inte borta. Jag födde tex mina tvillingar i vecka 21+0. Även om man får ett missfall innan vecka 12 kan det vara en stor sorg och då kanske det kan vara skönt att ha berättat för några som kan stötta en. Det är svårare för folk att förstå sorgen över ett missfall om de inte vetat om graviditeten.

Jag lider med er som har börjat kräkas. Själv känner jag mig fortfarande väldigt ogravid. Småkänningar bara. Skönt!  

Det är bara att fråga på! Att berätta har varit mitt sätt att bearbeta  

Enligt vården har jag fått missfall eftersom de föddes innan vecka 22+0 vilket är gränsen för att lagligt kallas barn. Men det är mina barn. Vi vet inte varför de föddes för tidigt. Jag åkte in på kvällen eftersom jag misstänkte att allt inte stod rätt till och mycket riktigt, jag var redan öppen. Man försökte stoppa förlossningen men de föddes dagen efter. En fruktansvärd förlossning där två perfekta små barn på 26 cm och ca 400 gram dör på mitt bröst. När jag blev gravid igen blev jag akut inlagd i vecka 22+3 eftersom kroppen höll på att förbereda sig för förlossning igen. Men eftersom man upptäckte det i tid fick man stopp på det och jag var sängliggande resten av graviditeten. Troligtvis kommer den här graviditeten också att krångla vilket kommer bli fruktansvärt jobbigt psykiskt. Men än så länge lever jag i känslomässig förnekelse (troligtvis en kroppslig försvarsmekanism) och har det fint. Men jag funderar mycket på det praktiska kring att ev bli sängliggande och ha en 1,5-åring här hemma.

Inte snitt. Men jag kommer, om jag går fullgången graviditet, bli igångsatt eftersom jag inte känner när jag öppnar mig. Behöver ha kontrollen av att jag är bevakad under öppningsskedet.

Usch vilken upplevelse. Förstår att du vill ha snitt. Min första förlossning var också hemsk, men det berodde på att jag var totalt nerdrogad med morfin, möttes av en fruktansvärd läkare (som nu har fått sparken) och för att barnen skulle dö av själva förlossningen (födde tvillingar i vecka 22). Var tvungen att gå hos Aurora mängder av gånger för att förstå att sonens förlossning skulle bli annorlunda. Den förlossningen var rena drömmen med första.

Nån som vet några större skillnader på city select och beeboo förutom priset?

Idag har jag tagit min första Postafen. Hade det varit första barnet hade jag nog kunnat stå ut. Men att ha en energisk 1,5-åring springande runt sig gör att det inte funkar. Dessutom är jag aptrött nu. Sov 1,5 timma medan han sov idag. Är fortfarande astrött så det blir tidig kväll för mig. 

Det slog mig att jag inte lär få sova ordentligt på två år nu. Sonen sover rätt illa sen en tid tillbaka och snart ska man ju upp och kissa hela nätterna för att sen börja om med nattamningar igen. Herregud att man utsätter sig för sån här sömnbrist. Men jag ser framåt om några år när syskonen har roligt med varandra  

Jag provade seaband första graviditeten. Dom hjälpte inte ett dyft så de ligger fint i sin förpackning. Idag nådde jag dödströttheten. Det var nog en blandning av gravidtrötthet och postafentrötthet. Sonen vaknade kvar i fem men maken var snäll och lät mig sova vidare, till kvart i tio!!! Sen fick jag sova ett pass till eftersom kroppen kändes som gelé. Hur tusan ska jag orka vara mamma och hustru med det här illamåendet och tröttheten? Har känt mig sämst idag.  

Jag är i vecka 15, går in i vecka 16 på måndag. Kände små lätta buffar när jag låg på rygg i sängen imorse. Förutom att brösten ömmar känner jag mig knappt gravid, så lite buffar är alltid skönt att känna. Första graviditeten kände jag vecka 18+, andra graviditeten kände jag 16+ och nu tredje i 14+. Häftigt!