Illamåendet håller i sig.. Och när jag inte mår illa så är jag så otroligt trött, sover säkert tre-fyra timmar varje dag mitt på dagen. Hade verkligen hoppats på att slippa det här den här grav, men tji fick jag. Känns många gånger värre än när jag väntade dottern. Tur att sambon är föräldraledig, även om han är ganska frustrerad just nu över att han nästan aldrig få avlastning av mig (hjälper inte att dottern har slutat sova middag på dagarna heller, det är hålligång hela dagarna). Han är samtidigt väldigt förstående dock, och det är klart han har rätt att bli lite frustrerad över situationen, det skulle jag också bli om situationen var omvänd.
På måndag börjar min semester, tur att vi inte har något speciellt planerat, men jag hoppas verkligen att jag hittar orken att göra några roliga grejer ändå!
Sorry för långt inlägg fullt av klagomål, behövde skriva av mig bara. Jag är samtidigt väldigt, väldigt lycklig, och längtar såååå till hösten nu (min favoritårstid) och sen självklart till våren!