Tvillingar bf feb 2014 - Någon som vill följas åt?

Jag är inplanerad till den 14 feb, men läkaren sa att vi ska förbereda oss på slutet av januari, så vi hoppas också på 2014-bebisar  Självklart vill man ju att bebisarna ska växa och ha det gott i magen så länge som möjligt innan de kommer ut. 

Nu har vi fått kika på ultraljud och de växer så fint, fick även höra hjärtljud, vilken häftig grej!
Vi börjar jobba efter semestern på måndag och jag hoppas att jag ska kunna hålla detta hemligt några veckor till! Hur tänker ni kring att berätta för omgivningen? Jag går in i v 11 på lördag.

Har ni börjat få mage i v 11?
Jag är ganska smal så på kvällarna står magen ut rejält! och min älskade man försöker redan lyssna på magen, haha,

Ha en fin dag!
 

Vad härligt att magen börjar synas. Det låter som att vi är i samma stadie ungefär :)
Jag har nämligen också varit konstant illamående sen v 6, dvs i 5 veckor nu. Men "lägligt" nog prickade jag in min semester och har med andra ord inte kunnat slappna av ett dugg av denna sommar. Självklart har vetskapen om att vi väntar barn gjort det enklare. Men vissa dagar har jag varit så illamående så att jag bara legat i sängen och gråtit.

Nu när jag går in i v.11 har illamåendet släppt en del och jag tackar Gud för det!! Passande nog börjar jag jobba på måndag, så det var den semestern det ;) Får se ifall jag kan jobba heltid, för tröttheten är ju kvar, annars måste jag berätta för chefen. Jag sover två timmar efter lunchen varje dag. Har haft lite svårt att sova på natten med illamåendet.
Hur mår ni? Har illamåendet börjat försvinna? Och tycker ni liksom jag att värmen gör det värre?? Missförstå mig inte jag äääälskar värme och sommar  men just nu hade det gärna fått vara vinter och mörkt så man kan sova gott även på dan.

Förresten, vi har börjat berätta för den närmsta kretsen nu!! Så himla härligt att dela glädjen, kärleken och nyfikenheten!!

Go kväll!
Jag vill så här fredagskvällen till ära skicka positiva tankar till alla i tråden!!!
Jag tycker att det finns alldeles för mycket skrämmande läsning på internet om tvillinggraviditeter som det är och tycker att vi i denna tråd ska peppa varandra, tänka positivt och se alla fördelar med att vi faktiskt ska få två små mirakel!!

Förstår att det finns oro, jag är själv orolig ibland, men det hjälper inte att höra om hur mycket större risk vi har varje gång man nämner att det är en duplexgraviditet. Min barnmorska ber mig att låta naturen sköta sitt och så länge läkarna säger att det ser bra ut så får man lita på det.
Det hjälper inte att någon som redan fött eller har kommit långt i graviditeten skrämmer upp oss nygravida med allt som kan hända. Självklart är det bra att lufta sina funderingar och krämpor, men det kan vi ta vartefter de dyker upp ;) Vi får ändå konstatera att de allra flesta tvillinggraviditeter går bra!
Det här kommer gå bra!! Heja oss och våra små 

Hej igen, jag håller med er, vi ska självklart ventilera allt möjligt högt och lågt! Vi är ju alla i ungefär samma månad så det är kanon om vi kan få varandras stöd!
Jag är också livrädd för att nåt ska gå fel och just därför kan det vara skönt att höra om positiva framsteg också, bara det jag menade 

Jag har en annan fråga, varför säger man v11, när man i själva verket är i v.10? Eller hur räknar ni? När det tex står att missfallsrisken minskar rejält efter v 12, menar man 12 fulla veckor då? Nån som vet?

Ok, så då är det alltså v 13 egentligen när man säger efter 12 veckor. Fast jag har läst att redan v 10 sjunker risken mycket, det är skönt, jag liksom alla ni andra vill säkert bara att tiden ska gå nu! Aldrig har jag längtat så mycket efter hösten :)

Hej!

Först grattis till Eos79, superhärligt!! Vi ska göra Nupp-test nästa torsdag, e både nervös och längtar dygnet runt. Nu vill vi bara se att de mår bra därinne.

kattm och Emmelilou, jag vet hur illa illamåendet kan vara, jag hade det mellan v.6-v.10, konstant, dygnet runt! Men nu "ta i trä" har det avtagit nästan helt. Är i v.12 nu så bm säger att det inte är konstigt att jag nu mår bra, för att illamåendet brukar avta.
MEN nu till min fundering. I och med att jag mått så illa så har jag ju känt att jag är gravid, men nu när jag mår bra och knappt har någon mage förutom gaser så kan jag bli så förvirrad. Ska det verkligen kännas så här? Ingenting i princip. Någon annan som är symptomfri efter 12e veckan?
Fast ni skriver iofs att det kommit tillbaka så vem vet, illamåendet kanske återkommer?

 

Tack, vad skönt att höra! Det är sannerligen ett prov det här med att vara gravid för oss kontrollfreaks ;) Hade gärna kollat ultraljud varje dag ;)

Nu ska jag försöka va cool och njuta, och drömma gott i natt
må bäst alla tvillingmammor!
M

Hej alla, vad skönt att höra att ni mår bra och att bebisar i magen mår strålande 
Vi gjorde NUPP-test i går och jag var så nervös innan att jag började gråta innan hon ens satt igång ultraljudet. Men nu (v.14 i morgon) är man redan lite kär i de lilla liven där inne så jag var verkligen orolig för att något skulle vara fel. Även om jag redan sett dom och kände på mig att det var bra. 

Det var iaf jättebra!! Lika låg risk på båda och de var så söta, låg skavfötters och bumpade in i varandra, som att de kände på varann. Så fint!!  Tänker att vi får hitta en säng sen där de kan sova skavfötters :)

Så här såg min mage ut efter frukost i tisdags 

Jag har varit väldigt gasig i magen men nu tycker jag det börjar bli en mer konstant mage, men de som vet säger att det inte syns nånting när jaghar en stor topp, eftersom jag inte ökat i vikt i övrigt. Men snart så, barnmorskan sa i går att det kommer ändras över en natt snart å sen börjar det växa för fullt, längtar!!

 

Jag har också dagar då jag nästan glömmer borta att jag är gravid nu. Fram till v.10 mådde jag dåligt dygnet runt så då var det påtagligt att något var på gång ;)
Jag tror, precis som du säger, att man ska utgå ifrån att allt är superbra med våra bebisar därinne! Speciellt när vi sett allt är bra, helt normalt att må som vanligt dessa veckor då kroppen vant sig vid graviditeten, nu vill man ju bara att magen ska växa  (fast kanske lika bra att njuta nu av en liten bula, sen kan det nog bli betydligt tyngre)

En annan grej! Jag har inte gått upp mer än ca 1 kg, även fast jag äter konstant och rör på mig mycket mindre än innan. Hur ser er viktuppgång ut? Någon som känner igen sig?

Jo, det säger barnmorskan också. Verkar nästan som att de föredrar att man inte går upp så mycket i vikt? De säger att det är bra att jag inte gått upp än, är i v14 och väger 58 kg. Själv ser jag gärna att jag får några extrakilon snart, skulle kännas bra med lite extra depåer inför hösten!

Och precis som Rue skriver så levde jag på pizza, burgare och glass de första veckorna, jag åt säkert var 10e minut för att inte må illa. Då borde jag ju öka i vikt? Och innan var jag ganska liten i maten, jag har alltid ätit ofta, men mycket sallad och frukt. Nu tycker jag både frukt och nötter smakar annorlunda!? Någon annan som fått ändrad smak??

Så konstigt, å sen vill jag äta bröd och pasta varje dag, vilket är riktigt gott!