Behöver hjälp innan jag går under

Anonym (x) skrev 2013-10-03 22:19:34 följande:

Usch, lider med dig. Rent vidrigt gjort av pappan. Han borde, för barnens bästa, jobba för att de får träffa er båda! Håller tummar och tår för att det här får en lycklig lösning - för er alla!

Tack så mycket behöver, alla tummar o tår jag kan få!

Anonym ((Uppgiven))

Äldre 8 Oct 20:45

#40

Voltaren skrev 2013-10-07 00:05:45 följande:

Känner själv att jag är på god väg att hamna i din situation. Det rådet jag fått är att överhuvud taget inte ta några kontakter eller göra nått utan att samrått med jurist. Är orolig för att det kommer att kosta en del men är beredd att skuldsätta mig upp över öronen om det skulle behövas bara jag skulle kunna undvika det du skriver.

Var på rådgivning via kommunen och fick det otrevliga svaret att troligen så kommer jag tappa mitt äldsta barn (dotter 13 år) eftersom mamman snackat så mycket skit om mig sedan separationen. Bara att vara saklig och inte snacka skit och sen hoppas hon kommer tillbaka. Skulle det inträffa så vet jag ju inte vad jag skulle ta mig till.

Fan vad jobbigt det kan vara!

Hej! Ja det är som att leva i en mardröm! Det man kan göra som aldrig är fel är att höra av sig till barnen. Nu menar jag inte tvinga sig på dem men bara så de vet att man finns och älskar dem. Mina vill absolut inte prata med mig men jag ringer ändå. Minst en gång/ vecka.

Ja man måste ha kontakt med en bra jurist och kosta vad det kosta vill! Jag känner att jag skulle kunna sälja min själ för att mina barn ska få må bra. Nu vet jag ju inte alls din situation men jag ångrar att jag inte tidigare bad om hjälp med barnen. Ja jag tyckte ju iof att jag gjorde det men i efterhand borde jag tagit kontakt med soc- barn och ungdom tidigare. Hade endast kontakt med familjerätten då. Då hade jag kunnat få hjälp med barnen i ett tidigare skede. Nu är de så påverkade att det kommer bli mycket svårt att få en relation till dem igen.

Skriv ner allt som händer, spara sms och dyl. Var lugn, saklig och tydlig i kommunikationen och prata inte i negativ bemärkelse om deras mamma. Och ge inte efter i saker du tror på, ge inte med dig bara för att det är lugnast så. Kämpa kämpa kämpa! Jag känner så att går det åt skogen, så kommer jag när barnen är större, kunna bevisa att jag kämpade för dem, att jag inte gav upp.

Mvh

Anonym ((Uppgiven))

Äldre 8 Oct 20:49

#41

Voltaren skrev 2013-10-07 00:05:45 följande:

Känner själv att jag är på god väg att hamna i din situation. Det rådet jag fått är att överhuvud taget inte ta några kontakter eller göra nått utan att samrått med jurist. Är orolig för att det kommer att kosta en del men är beredd att skuldsätta mig upp över öronen om det skulle behövas bara jag skulle kunna undvika det du skriver.

Var på rådgivning via kommunen och fick det otrevliga svaret att troligen så kommer jag tappa mitt äldsta barn (dotter 13 år) eftersom mamman snackat så mycket skit om mig sedan separationen. Bara att vara saklig och inte snacka skit och sen hoppas hon kommer tillbaka. Skulle det inträffa så vet jag ju inte vad jag skulle ta mig till.

Fan vad jobbigt det kan vara!

Hej! Ja det är som att leva i en mardröm! Det man kan göra som aldrig är fel är att höra av sig till barnen. Nu menar jag inte tvinga sig på dem men bara så de vet att man finns och älskar dem. Mina vill absolut inte prata med mig men jag ringer ändå. Minst en gång/ vecka.

Ja man måste ha kontakt med en bra jurist och kosta vad det kosta vill! Jag känner att jag skulle kunna sälja min själ för att mina barn ska få må bra. Nu vet jag ju inte alls din situation men jag ångrar att jag inte tidigare bad om hjälp med barnen. Ja jag tyckte ju iof att jag gjorde det men i efterhand borde jag tagit kontakt med soc- barn och ungdom tidigare. Hade endast kontakt med familjerätten då. Då hade jag kunnat få hjälp med barnen i ett tidigare skede. Nu är de så påverkade att det kommer bli mycket svårt att få en relation till dem igen.

Skriv ner allt som händer, spara sms och dyl. Var lugn, saklig och tydlig i kommunikationen och prata inte i negativ bemärkelse om deras mamma. Och ge inte efter i saker du tror på, ge inte med dig bara för att det är lugnast så. Kämpa kämpa kämpa! Jag känner så att går det åt skogen, så kommer jag när barnen är större, kunna bevisa att jag kämpade för dem, att jag inte gav upp.

Mvh

Anonym ((Uppgiven))

Äldre 9 Oct 19:20

#44

Hakuna Matata skrev 2013-10-09 18:52:41 följande:

Undrar om det är vanligare att drabbas på detta vis om man är den som lämnat...?

Ja du jag har rannsakat mig själv många ggr. I mitt fall var det nog så att han tog rollen att vara den som det var synd om och jag fick bära ryggsäcken av skuld. Vilket i sin tur ledde till att jag gav efter i många situationer. Men spiken i kistan var att han träffade en kvinna som vill ha mig utraderad i deras liv...

Anonym ((Uppgiven))

Äldre 9 Oct 20:35

#47

Anonym (insatt) skrev 2013-10-09 19:31:25 följande:

Frågan är om soc är loja eller om du har fel uppfattning om deras mandat? De FÅR INTE bestämma hur barnen skall ha de visavi sina föräldrar. Det får bara domstolen göra. Hos familjerätt kan föräldrar få hjälpa tt träffa överenskommelser i domstol bestäms det - ibland (eller ganske ofta) mot ena föräldern vilja .....

Nej det stämmer att de inte får bestämma. Endast utreda och ge sina utlåtanden. Det enda de kunde göra för mig är att slutföra utredningen så fort som möjligt så vi kan gå upp i tingsrätten och där få ett beslut/ en dom.

Anonym ((Uppgiven))

Äldre 9 Oct 20:41

#48

Anonym (blomm) skrev 2013-10-09 19:49:42 följande:

Åh vilken tråkig situation det låter som:(

Jag kom att tänka på hur min relation till min pappa har sett ut. Mina föräldrar är fortfarande gifta men mamma har ofta pratat skit om pappa ( och pappa om mamma) och av olika anledningar så blev det som om jag tog mammas sida, jag verkligen internaliserade mammas känslor gentemot honom. Jag fick en alltmer dålig relation till honom framtill att jag flyttade hemifrån och den är väl fortfarande inte hundra. Grejen är att jag MÄRKTE hur mycket pappa försökte. Han blev typ undergiven och verkade må dåligt. Jag mådde dåligt över att han mådde dåligt och blev arg på honom för det. Vår relation blev bättre dels när jag blev äldre och kunde tänka mer självständigt, dels när jag lärde känna pappa som den person han är. När han blev mer självsäker så tycker jag att vår relation blev bättre. Vet inte om det här är relevant för din situation, men hursomhelst. Kram!

Jo men visst är det relevant. O det ordet kan jag känna igen mig i: "undergiven". Jag försöker tala om och visa för barnen att jag inte är så hemsk som jag påstås vara men de tror mig inte. De tror inte att jag älskar dem och bryr mig. Till slut drar man sig tillbaka istället. Jag tror att jag gör det för att skydda mig själv lite. Det gör för ont att bli avvisad och misstrodd hela tiden. Vad skönt att ni har hittat tillbaka till varandra! En av mina största rädslor är att jag ska missa mina barns uppväxt.

Kram

Anonym ((Uppgiven))

Äldre 10 Oct 19:48

#52

Anonym (BUP) skrev 2013-10-10 09:47:09 följande:

Vad får dig att dra såna slutsatser?

Varför skulle inte en bonusmamma kunna lämna barnen? Hon ingår i deras familj. Nu har de inte skilt sig så det är inget man behöver fundera på.

Däremot skulle Ts kunna försöka få hjälp av BUP för att få en bättre relation med sina barn igen. Något får dem att ta avstånd, men det kan de behöva hjälp med att lösa.

Jag har lämnat orosanmälan till soc. Inte mycket att göra just nu förutom att vänta in tingsrättsförhandling. Angående deras bonusmamma finns det noga dokumenterat från öppenvården angående hennes beteende när vi hade umgänge. Tex att hon hånler när barnen talar illa till mig och att hon ler nöjt när jag bryter ihop och blir ledsen. Att det inte är ett normalt beteende de uppvisar. Deras ord inte mina.

BUP har jag varit i kontakt med senast idag men även i somras då de ansåg att det inte var något psykiatriskt utan att vi skulle få hjälp från soc istället. I nuläget mår barnen väldigt dåligt. Skolan beskriver barnen som apatiska och tomma i blicken. Det pratas om ett sektliknande beteende. Idag får jag själv kontakta dem då efter sms av X om att de inte kommer att erbjuda samtalskontakt. Ingen har då kontaktat mig för min åsikt trots att även jag är vårdnadshavare. Efter att jag pratat med ansvarig så kommer de nu skicka en kallelse för samtal. En av alla situationer där jag inte ens blir kontaktad och blir istället förbisedd som vårdnadshavare.

Ja där finns mycket mer att skriva om saken. Det enda jag vill är att mina barn ska få må bra och ha en trygg uppväxt där de inte ska behöva välja bort en förälder. Jag vet inte hur det ska se ut i nuläget men när en dom faller så hoppas jag att vi får den hjälp vi behöver.

Behöver hjälp innan jag går under

INNEHÅLL