Min 2 åring slår min 2 månaders bebis

Amen självklart isolerar vi inte henne, hon får nog mer uppmärksamhet än lillebror för att vara ärlig. Att förklara ingående och pedagogiskt för ett barn på 22 månader är inte så effektivt då de bara rör till det för ett så litet barn. Då är det bättre att bara säga ''nej, så gör man inte'' eller ''nej, det där är fel''.

Hon får väldigt mycket egentid, mest med mig såfort jag kan. Jag hade henne hemma tillsammans med bebis när han vart ny i över 1 månad innan hon fick återgå till dagis ca 3 dagar i veckan, och jag skulle väl säga att det vart strax efter att hon började där som detta beteende började. Hon får massor av uppgifter som hon älskar att utföra såsom att hämta/slänga blöjor, håller flaskan när han matas, hämta napp, stoppa in napp etc. Hon är jätteduktig med lillebror för övrigt och verkar tycka att det är jättekul med bebisar överlag och därför förstår jag inte hennes beteende mot just lillebror.

Att använda sig av just en ''time-out'' har jag hört delade åsikter om. Visse har ansett det vara jättebra medans andra inte håller med. Vi tyckte att det vart värt ett försök då jag vet barn som blivit änglalika av det. Såklart funkar det olika på olika barn.
Vi lämnar heller inte henne utan uppsikt, såklart. Utan vi sitter allihopa i soffan och myser och från ingenstans så kan hon börja slåss eller rivas. Jag förstår inte riktigt vad du menar med ''Att ni skaffat ett till barn tätt inpå får inte gå ut över henne genom att ni ställer krav hon inte är mogen för.'' Vad ställer vi för krav? Att hon inte ska skada någon annan är inget krav, det är en självklarhet och något hon måste lära sig.

Att folk här inne är så dumma att de faktiskt skriver ''du kan inte lämna dom ensamma'' - jag skrev här i hopp om att få hjälp, inte bli påhoppad eller aklagad av en bundte fördomsfulla människor. Vi lämnar henne aldrig ensam med bebis. Jag jobbar och min sambo är pappaledig just nu och dagis såg helst att hon var där 3 ggr i veckan. Därav dagiset, när jag är hemma lämnar jag aldrig bort henne.

Det är inte höga krav, ett barn ska få lära sig att det gör fel när det gör fel och rätt när det gör rätt. Så är det bara. Det vart det dummaste jag hört på länge att det skulle vara fel att tala om för sitt barn, oavsett ålder, att de gör fel.

Jag tror dig/er ang time-out och vi ska sluta med det för att se hur det går. Hur som haver, istället för att anta och vara fördomsfull kan du berätta vad exakt jag tycker att min 2 åring ska klara av som är så himla omöjligt? Du verkar inte riktigt kunna sätta fingret på det då du bara säger att jag gör fel och förväntar mig för mycket. Vilket jag absolut inte håller med om.

Jag kallar inte det råd när folk skriver ''du kan inte lämna dom ensamma'' tex, den människan som tror att jag lämnar henne ensam med bebis, DEN är dum. jag har skrivit x antal gånger att jag aldrig nånsin lämnat de 2 ensamma, och hennes utfall går inte att stoppa innan de sker då de kommer så plötsligt mitt i en kram eller vad som helst. Att inte låta henne spendera tid med lillebror ger precis fel signaler som att ''bestraffa'' henne. Det är också att undansätta henne.

Det fungerar i såna fall precis lika lite som att inte låta henne vara nära sin bror, Felicia.

Jag vrider och vänder inte på saker, det är du/ni som inte är ett dugg tydliga med vad ni menar. De är väldigt sällan ensamma så på lekmattan osv nu för tiden, det funkade som sagt bara i början. Men denna tråd läggs nu ner, folk här vart varken trevliga eller hjälpsamma. Alla verkar bara vara ute efter att få klanka ner på andra och försöka få sig själva framstå som den perfekta föräldern, vilket ingen här är.

Och med ingen så är jag själv inräknad, ja!