sarabaeckstrom skrev 2013-07-04 11:48:49 följande:
Att använda sig av just en ''time-out'' har jag hört delade åsikter om. Visse har ansett det vara jättebra medans andra inte håller med. Vi tyckte att det vart värt ett försök då jag vet barn som blivit änglalika av det. Såklart funkar det olika på olika barn.
Vi lämnar heller inte henne utan uppsikt, såklart. Utan vi sitter allihopa i soffan och myser och från ingenstans så kan hon börja slåss eller rivas. Jag förstår inte riktigt vad du menar med ''Att ni skaffat ett till barn tätt inpå får inte gå ut över henne genom att ni ställer krav hon inte är mogen för.'' Vad ställer vi för krav? Att hon inte ska skada någon annan är inget krav, det är en självklarhet och något hon måste lära sig.
Du vänder alla taggar utåt och kallar folk fördomsfulla för att vi ger råd utifrån erfarenheter och hur barn fungerar.
Det jag menar med krav är att du genom time-out lägger på henne ansvaret för hennes handlande och det är hon alldeles för liten av. En tvååring har ingen impulskontroll och hennes beteende handlar om att uttrycka känslor hon inte förstår själv, en tvååring kan inte sätta ord på sina känslor och använder sig av de verktyg de har.
Och det är ingen som har sagt att våld är okej. Det är inte okej att skada bebisen, men det finns fler vägar att gå för att förhindra att hon gör det än att bestraffa henne. Gå till dig själv, hur skulle du vilja bli behandlad? Om du gör fel, hade det känts rätt att du blev tillrättavisad på ett hårt sätt?
Jag har själv barn med två år i åldersskillnad. Den äldre var på lillasyster ibland och var hårdhänt, men vi var konsekvent med att visa hur man gör istället och förklara att det gör ont på bebisen. Aldrig någonsin har vi skickat iväg henne eller skällt på henne för att hon behandlade bebisen fel eller blev svartis. Det är definitivt inte samma som att acceptera våld. Jag har noll tolerans mot våld. Jag har även noll tolerans mot auktoritär uppfostran med bestraffningar när man gjort någonting dumt.
