Finns det fler som blivit lämnade av er respektive för att ni har sagt FÖR mycket dumma saker till honom/henne som ej går att förlåta?

puffar

Ja, jag har ungefär samma problem som du; under vår relation (vi är separerade nu), så har jag ofta reagerat med ilska och irritation när jag känt mig frustrerad. Frustrationen å andra sidan kom av att jag kände att jag inte nådde fram till honom, att han aldrig höll det han lovat, och att han också ständigt flirtade med andra kvinnor. Jag var ARG väldigt ofta! Och när vi tjafsade om något, så kom det ofta elaka ord ur mig!

Idag ångrar jag naturligtvis detta, jag önskade att jag hade reagerat annorlunda, och att alla mina elaka ord (som jag menade just när jag sa dem, men absolut inte menade innerst inne)! För det var allt detta som gjorde att han sen lämnade mig! 

Jag har länge anklagat mig själv för allt detta, men efter att ha gått i terapi, har jag förstått varför min frustration byggdes upp, och varför jag reagerade som jag gjorde! Jag ville ju att han skulle reagera! Men det blev bara motsatt effekt; till slut dog hans kärlek för mig! Och det sörjer jag fortfarande! Känner mig som en elak människa, fast jag VET att jag inte är det! Jag har kämpat och försökt, gjort ALLT för att vi skulle försöka få vårt gemensamma liv att fungera... men det är svårt när den ena säger en sak, men gör precis tvärtom! Lovar och lovar saker, men står inte för dem!

Ja. det  är inte lätt med relationer! Och när man, som jag, har ett ganska häftigt temperament, blir det inte bra!

Nu, med lite distans till allt, har jag lärt mig en hel del om mig själv. Känner mig lugnare och mer harmonisk med mig själv. Jag slipper all frustration och oro, och mår bättre! Men visst är jag oerhört ledsen över att vi gick isär! Vi har också ett barn ihop....

Jag jobbar hårt med mig själv, och tänker att jag inte ska vräka ur mig saker i affekt i eventuella framtida relationer. Att jag måste lägga band på mig själv. Att bli arg är inte fel eller förbjudet, men man måste tänka sig för innan man går till personangrepp! Jag önskar bara att jag lärt mig det långt tidigare, och att exet gav mig en ny chans. Tyvärr får jag inte det, det är för sent ! Han har redan en ny kvinna nu, säkert en kvinna som är mycket lugnare än jag! Snacka om att jag känner mig misslyckad!

Jag rekommenderar terapi. För man lär sig otroligt mycket värdefullt om sig själv!

LYCKA TILL! 

Hej! Glad att du svarat! Känner mig så ensam i detta. Var det länge sen ni gick isär o hur lång tid har det tagit för dej att lära dej om dej själv? Jag har precis börjat i terapi o ska fortsätta lite mer intensivt i augusti(en gång i veckan). Jag sörjer oxå att jag gjort som jag gjort. Men jag håller med dej om att jag nog oxå sökt reaktion o det känts som han inte brytt sig alls, bara dragit sig undan. Han är ute mycket på krogen nu o jag väljer att vara hemma med barnen. Tänker försöka ta hand om mej, för att gå ut o festa i detta läge känns som det bara förvärrar. 

Du får gärna inboxa mig om du vill!  

Ps. Är medveten om mina svårigheter men  att jobba med dem är inte lika lätt....

Stor kram o du får gärna skriva till mig. 

Festa kan du göra sen. Ibland måste man få sörja, krypa upp i soffan med god choklad eller vad man nu vill!

Vi bröt helt i februari, alltså ca 5 månader sedan. Efter det gjorde jag ALLT för att få honom tillbaka, men han var bestämd med att det är över! Terapin började jag med ungefär i mars. 

Ja, man känner sig otroligt ensam! Och jag har skämts också, skämts över att jag inte kunnat tygla mitt humör bättre! Klart han tröttnade på mig, klart att hans känslor dog! MEN, man får inte bara anklaga sig själv, då går man under av sorg! Det finns nästan alltid en anledning till ens frustration! Och det är ju jättebra om man kommer underfund med vad den kommer ifrån, varför man reagerar som man gör..

Nej, krogen är inget för mig heller! Jag är också mest med barnen nu, speciellt på mina veckor! Men ack så ledsen jag är i hjärtat, det känns som det aldrig kommer att gå över, att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Men det sägs att man blir det igen en dag....
Tänk att jag förstört vårt förhållande genom att ha ett häftigt humör, när jag hade världens finaste familj! Nu finns den inte längre, eller iallafall finns inte HAN kvar i den. Nu är det bara jag och barnen..

Tjafsa och bråka leder ingenstans, det förstår jag ju nu! Det är bättre att försöka hålla sig lugn och saklig, istället för att brusa upp. Så klart kan det vara väldigt svårt, men jag tror man kan lära sig det! Hade jag lärt mig det tidigare, så hade jag kanske haft honom kvar i mitt liv...?
Å andra sidan måste jag komma ihåg de val han gjorde också, och det var att ljuga för mig, och svika mig. Om och om och om igen...Så separationen beror inte enbart på mitt häftiga humör!

Jag skriver gärna till dig, kanske senare ikväll!

KRAM!

 

Stor kram till dej med!

Har ångest nu då jag vet att han är ute o brukar komma hem seeeent eller tidigt på morgonen. Tycker han beter sig illa nu med. Men han tycker sig ha rätten till det. Jaja...det är bara att andas.

Som sagt skriv gärna o ta hand om dej!   

Min sambo värker ur sig elaka saker till mig oxå när han är arg. Och jag kan
inte förstår hur man kan göra så måt ngn man säger sig älska!
Helt ofattbart.
Min kärlek dör oxå av alla hårda ord
Jag önskar att han aldrig sagt nåt o förstört...

Nånstans menar man ju ändå det man säger annars skulle det väl inte
ploppa upp i huvet.

Min ilska kommer nu när vi skiljer oss. Jag säger så elaka saker och tänker onda tankar. Känner inte igen mig själv!