Kan man "lära sig" att tycka om sambons barn?

Anonym (barnkär) - jag håller med dig helt och hållet om att det är synd om barn som tvingas bo med vuxna som inte tycker om dom, det är därför jag väljer att göra någonting åt situationen. Anledningen till att vi flyttade ihop var helt enkelt att jag blev gravid, annars hade jag aldrig haft så bråttom utan väntat för att se hur vi alla kommit överens, och om det hade känts så här hade vi aldrig flyttat ihop utan istället avslutat relationen. Men tack vare bebisen bestämde vi oss för att satsa ordentligt för att se om det kunde fungera, vilket det tyvärr inte gör. Sambon vill att vi försöker lite till men jag skulle aldrig kunna fortsätta så här eftersom det är fel mot pojken, och har därför valt att lämna. För att han ska må bra. För att det är det enda rätta. Precis som du reagerar jag hårt på när barn far illa i såna här situationer och hade aldrig trott att jag själv skulle hamna i en sån här sits. Ang att man har svårare att ha överseende med andras barns fel och brister håller jag också med. Självklart är det så. Jag säger inte att det är en hemsk pojke, bara att vi är väldigt olika och inte "klickar". Jag arbetar med barn och är fullt medveten om att det är samma sak med barn som med vuxna i det avseendet att personkemin inte stämmer med alla. Skillnaden är att det är den vuxnas ansvar att "lösa" situationen om det är ett barn inblandat, och att se saker ur ett barnperspektiv. Dock kan jag säga att ang diagnoser vet jag inte vad som skrivs i andra trådar men dom här barnen har fastställda diagnoser gällande både fysiska och psykiska "problem" som är ganska uppenbara. Och självklart hade jag inte tyckt att det var lika besvärligt om mitt barn haft samma diagnoser, eftersom jag älskar honom och är beredd att stå ut med vad som helst för hans skull. Hoppas bara att folk ibland kan tänka lite innan dom dömmer, för allt är inte alltid svart eller vitt eller som det tycks. Jag har iallafall lärt mig det av den här erfarenheten, men jag kommer alltid stå fast vid att man måste se till barmens välmående och behov, vilket är det jag nu försöker göra. Både mitt eget och andras.

Tack snälla Anonym (barnkär)! Trots att jag vet att jag gör rätt är detta otroligt svårt så det känns skönt med lite uppmuntrande ord...