Anonym (HUR??)

Äldre 8 Jul 11:42

10 svar

Extrem tonårstrots? Vad göra?

Hej

Min bästa vän har en dotter som är extrem. Jag lutar åt bortskämdhet eller bipolär el något sådant för detta är så extremt beteende.

Ex på vad hon gör:
*Skriker hora, fitta mm till sin mamma och bråkar med alla i familjen, låser in sig osv
*Vägrar göra något alls som hon inte har lust med
*Går inte till skolan (har inte varit på nästan ett helt år)
*Går inte på soc-möten som är pga utebliven skolgång
*Vägrar komma ut ur sitt rum då rektorn efter överenskommelse kommit för att följa henne till skolan.
*Har snattat men vägrar gå på soc-möte för det
*Vägrar gå till BUP
*Vägrar göra annat än ligga på sitt rum, kommer ut då och då självmant men börjar strax bråka med någon i familjen.
*Säger hon att hon inte vill äta måste man (enl mamman) hitta något som hon vill äta för annars äter hon inte på flera dagar, det går alltså inte att säga nej slipp då. Jag tror hon äter sig mätt på chips etc.
*Tog en massa tabletter när de straffade henne genom att ta datorn och nyckeln till hennes rum. Mamman tror inte det är pga depression/rop på hjälp utan för att jävlas med dem, visa dem vad som hände rom hon inte får som hon vill.

EN gång har de testat att straffa henne, annars är det mild röst och mutor de försöker med. Hon får med sig kontokortet och kan shoppa fritt, hon fick en resa till London för shopping, hon får biobesök mm mm samt att hon är yngsta barnet så hon har fått en jäkla massa men mamman SER inte hur verkligheten ser ut vad det verkar.
Jag har sagt att hon behöver hjälp, men hon vägrar ju säger mamman. Nu har de iaf (efter 6 mån övertalning från min sida) ett möte bokat hos BUP, troligen kommer hon att vägra gå, men mammans förhoppning är att de de kommer på hembesök.

De har betalt för en massa pengar för div provtagningar för att utesluta brist på något och betalar gärna privat psykolog om så måste till. Problemet är att hon totalt förkastar alla diagnoser och menar att detta bara är tonårstrots. Jag har aldrig råkat på en tonåring som är så som denna, någonsin.

Jag känner att jag kan inget mer göra, alla förslag jag ger förkastas av mamman. Tex att hon ska byta skola, för även flickans syskon säger att det blir omöjligt för henne att komma tillbaka till gamla klassen nu. Hon har alltså vänner, men jag tror hon är så totalt annorlunda eg från dessa vänner så hon känner sig utanför.

Vännerna är brådmogna, BH började de med redan i 5;an, smink tidigare än så, de har försökt få med den här flickan jag talar om på grupponani vid 12 och hon ville då att alla skulle gå hem, det har varit mycket tjafs,mobbing bakom ryggen, nu som fjortonåringar är det killar, smink och snatteri för hela slanten och flickan har tidigare inte velat gå med sina vänner på shopping utan hellre gått med storasyster istället (storasyster är 8 år äldre) och nu sist när hon ändå gick med åkte en tjej fast för snatteri och då gick flickan och en annan kompis fram och erkände att även de snattat. Ingen av dem är utan pengar, flickan hade mammas kontokort med sig.
Jag tror hon hade passat med mer barnsliga vänner men när mamman nu frågar flickan om hon vill byta skola, de kan tom tänka sig sälja huset och flytta om så är.

Så, har ni där ute några idéer, har ni haft tonåringar som är så här? Vad gör man? Är detta bara tonårstrots eller tror ni det kan ligga något mer bakom?

Anonym (*suck*)

Äldre 8 Jul 11:58

#1

"Växa - Inte lyda" En oerhört bra bok du kanske skulle låna på bibblan?

Att du börjar spekulera i huruvida tjejen är bipolär är rent ut sagt för jävligt. Sådant ska INTE du som privatperson göra.
Så fort någon inte beter sig enligt normen ska de ha en diagnos.

Varför är flickan sådan här? Vad orsakar det? Allt är inte alltid barnets fel.
Hur är mamman? Hur har hon varit? Visst det finns barn som blir totalt rabiata trots ett tryggt hem men att enbart skylla allt på ett barn är så fegt. Och dessutom försöka få henne till att vara bipolär.

Anonym (tvåbarnsmamma)

Äldre 8 Jul 12:01

#2

Jag tycker att det låter som om flickan har väldigt jobbigt i skolan med umgänget, och att hon då inte vill gå dit. Hon tar ut det på resten av familjen. Jag tycker din vän låter klok som inte "straffar" henne för att hon mår dåligt utan tar det med mild röst som du skriver. Om flickan har nån form av bokstavskombination eller depression hjälper det ju inte heller med straff. Aldrig att man kan bli så bortskämd att man inte går i skolan och försöker ta sitt liv. Jag hoppas att det fungerar med hembesök av bup, och du ska nog försöka stötta mamman i det hon gör istället för att prata bortskämdhet och ropa på hårdare tag.

sextiotalist

Äldre 8 Jul 12:03

#3

Detta är mer än vanlig tonårstrots, om jag tolkar allt rätt är du pappan och känner dig fullständigt maktlös just nu, eftersom (också min tolkning) flickan har manipulerat mamman rätt bra och får mamman att dansa efter hennes pipa. Ja, tonåringar kan manipulera.

Jag ska inte skriva att mamman brister i sitt föräldrarskap, för det hade garanterat fungerat suveränt med ett annat barn, men hon fixar inte att vara förälder åt sin dotter. Mamman behöver fullständigt stöd, ni kanske som föräldrar måste gå ihop stenhårt och framför allt INGET KONTOKORT TILL DOTTERN

Anonym (HUR??) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 12:09

#4

Anonym (*suck*) skrev 2013-07-08 11:58:43 följande:

"Växa - Inte lyda" En oerhört bra bok du kanske skulle låna på bibblan?

Att du börjar spekulera i huruvida tjejen är bipolär är rent ut sagt för jävligt. Sådant ska INTE du som privatperson göra.
Så fort någon inte beter sig enligt normen ska de ha en diagnos.

Varför är flickan sådan här? Vad orsakar det? Allt är inte alltid barnets fel.
Hur är mamman? Hur har hon varit? Visst det finns barn som blir totalt rabiata trots ett tryggt hem men att enbart skylla allt på ett barn är så fegt. Och dessutom försöka få henne till att vara bipolär.

Och du har inte begripit ett dugg. Jag beskyller henne inte för att vara bipolär, jag försöker hjälpa henne och ALLT har hittills varit fruktlöst. En sak de INTE har provat är att kolla så det inte är något sådant som bipolär tex.

Anonym (HUR??) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 12:15

#5

Anonym (tvåbarnsmamma) skrev 2013-07-08 12:01:34 följande:

Jag tycker att det låter som om flickan har väldigt jobbigt i skolan med umgänget, och att hon då inte vill gå dit. Hon tar ut det på resten av familjen. Jag tycker din vän låter klok som inte "straffar" henne för att hon mår dåligt utan tar det med mild röst som du skriver. Om flickan har nån form av bokstavskombination eller depression hjälper det ju inte heller med straff. Aldrig att man kan bli så bortskämd att man inte går i skolan och försöker ta sitt liv. Jag hoppas att det fungerar med hembesök av bup, och du ska nog försöka stötta mamman i det hon gör istället för att prata bortskämdhet och ropa på hårdare tag.

Hon har inga problem med vänner enl henne själv, men hon kan ju ljuga. Bortskämd är hon, enl mitt sätt att se, ska de på bio får de lätt med sig minst en tusenlapp, de kanske hittar något de vill köpa, en jacka för 7000 kr? Visst får du det, oj vill du inte ha den efter ett halvår? Men då köper vi en annan osv.
Vägrar man gå i skolan och bara vill ligga hemma? Då ska man inte få resor mm anser jag, man ska få hjälp.

Hårdare tag, med det menar jag just att hon MÅSTE gå till bup, det är inget val att neka, de kan komma hem, men det krävs ju att hon inte låser in sig i sitt rum och skriker elakheter genom dörren till sin mamma.
Hon tycker det är bekvämt att ligga hemma och spela dataspel och kolla på serier. Men något måste det ju vara som orsakade det och där tror jag något har hänt, kanske tom att hon har blivit utsatt för något sexuellt som hon inte velat eller varit redo för, för jag tror inte man ändras så som hon gjorde bara så där. Isf har det varit en lång process som till slut blev nog för henne, så kan det absolut vara.

MEN inget som mamman har försökt med fungerar och vi talar om ett år här, inte någon månad bara. Jag stöttar mamman i allt hon gör, men måste ju komma med egna förslag när mamman frågar och det de gör inte fungerar.

Anonym (HUR??) Trådstartaren

Äldre 8 Jul 12:25

#6

sextiotalist skrev 2013-07-08 12:03:42 följande:

Detta är mer än vanlig tonårstrots, om jag tolkar allt rätt är du pappan och känner dig fullständigt maktlös just nu, eftersom (också min tolkning) flickan har manipulerat mamman rätt bra och får mamman att dansa efter hennes pipa. Ja, tonåringar kan manipulera.

Jag ska inte skriva att mamman brister i sitt föräldrarskap, för det hade garanterat fungerat suveränt med ett annat barn, men hon fixar inte att vara förälder åt sin dotter. Mamman behöver fullständigt stöd, ni kanske som föräldrar måste gå ihop stenhårt och framför allt INGET KONTOKORT TILL DOTTERN

Nej, jag är bästa vännen. Pappan skriker och blir förbannad, skulle slå in dörren och slita upp flickan om han fick fria tyglar och bära iväg henne till skolan oavsett klädsel. Så han är i princip inte med i det hela.

De har två andra barn, som är supertrevliga och väluppfostrade. Storasyster säger sin mening, men med respekt, sonen är ganska blyg, mild och gör inte en fluga förnär men försöker också hjälpa sin syster genom att erbjuda biobesök med honom så att hon kommer ut, inte bara ligger på rummet och häckar.
Tror dock, vet inte men tror, att flickan fått mer än de andra fått, sluppit samma ansvar, fått mer pengar, dels pga att de hade det bättre ställt när hon föddes och pga att de visste att detta barn var det sista de skulle skaffa.

Mammans och pappans relation är inget vidare och har inte varit på länge. Tyvärr klarar inte mamman riktigt av att kasta ut honom, de separerade en gång när mamman hade hittat en ny (otrohetsaffär under 2 år innan han äntligen lämnade så hon 'kunde' lämna men han ändrade sig efter 6 månader och flyttade hem igen, dock inte till sin fd fru, han pallade inte med kraven hos min vän) då flyttade min vän och hennes man ihop igen men det har inte varit så bra sen dess.

Tror att detta påverkat jäkligt mycket, flickan har bett mamman kasta ut pappan, det är inte helt vanligt tror jag att barn säger så, men pappan är en tjurskalle av rang även om jag kan förstå honom också, min vän är inte lätt att leva med. Hon älskar inte honom och jag tror inte han älskar henne heller. Tror dessutom att flickan förstått mer av otrohetsaffären än mamman inser, hon menade att flickan var så liten då att hon inte förstod, jag tror annorlunda, att hon tvärtom förstått en hel del.

Anonym (*suck*)

Äldre 9 Jul 15:53

#7

Anonym (HUR??) skrev 2013-07-08 12:09:42 följande:

Och du har inte begripit ett dugg. Jag beskyller henne inte för att vara bipolär, jag försöker hjälpa henne och ALLT har hittills varit fruktlöst. En sak de INTE har provat är att kolla så det inte är något sådant som bipolär tex.

Anonym (HUR??) skrev 2013-07-08 11:42:38 följande:

Hej

Min bästa vän har en dotter som är extrem. Jag lutar åt bortskämdhet eller bipolär el något sådant för detta är så extremt beteende.

Nehe, vad gör du då? Spekulerar i vad det är för fel på henne.

Varför får du just idén om att tösen är bipolär?? VET du ens vad det innebär?

Anonym (HUR??) Trådstartaren

Äldre 9 Jul 20:50

#8

Anonym (*suck*) skrev 2013-07-09 15:53:10 följande:

Nehe, vad gör du då? Spekulerar i vad det är för fel på henne.

Varför får du just idén om att tösen är bipolär?? VET du ens vad det innebär?

Ok, jag har noterat att du tycker det är fel på de som är bipolära. Jag råkar anse att det är bra att veta om någon har en diagnos så man kan hjälpa dem, inte att det är FEL på dem.

Ja, jag har läst om bipolära personer på nätet och en hel del stämde in på den här flickan, annat gjorde det inte.

anonym1253123

Äldre 23 Feb 17:33

#9

Hon har ju ingen självinsikt alls, jag tycker hon är helt från vettet!

Anonym (HUR??) Trådstartaren

Äldre 23 Feb 19:39

#10

anonym1253123 skrev 2015-02-23 17:33:29 följande:

Hon har ju ingen självinsikt alls, jag tycker hon är helt från vettet!

Oj en gammal tråd som poppade upp

Det har hänt en del.

Mamman och pappan har skiljt sig (dec 2013) och flickan blev MYCKET bättre efter det. Däremot har hån ångest när hon ska till pappan så det har runnit ut i sanden. Ångesten beror på pappans humör, flickan känner att hon måste tassa på tå och är den som sköter hela hushållet när hon är där.
Nu var det dock länge sen pappan tjatade och blev sur när hon inte ville. Han hör inte av sig alls vad jag förstår.

Mamman har dock träffat en ny nu och flickan är periodvis 'normalt' trevlig och ibland blir hon som förut förutom att hon inte gapar, skriker och kastar saker på samma vis. MEN det kan bero på att hon och mamman har varit själva en längre tid då båda storasyskonen nu bor på egen hand. Mamman låter flickan göra lite som hon tycker vilket slår tillbaka nu när mamman som sagt träffat en ny. Flickan vill bestämma när denna nya får komma och hälsa på. Dvs de dagar hon inte orkar kliva upp ur sängen och kläs sig och göra sig i ordning får han inte komma.

Hon går på distansskola nu så hon får sin undervisning på så vis men det är si och så med att skicka in uppgifterna, mamma gör dem när flickan inte orkar...

Så, läget är som förut kan man säga förutom att det oftast är lugnare hemma, inga vansinnesutbrott på samma sätt, visst skriker hon ibland när hon är arg, men inte alls på samma vis som förut.

Extrem tonårstrots? Vad göra?

INNEHÅLL