Min man har slutat älska mig.

jag förstår exakt hur du känner, min fru sa till mig för ett par dagar sedan att hon inte vet om hon älskar mig på rätt sätt, det är efter 13 års förhållande med 3 underbara barn. Hon sa att hon ville ha tid att hitta sig själv, jag bosätter mig därför på annan ort för att hon ska få den tiden hon vill ha, jag hoppas bara hon hittar tillbaka till mig, jag har sagt till henne att oavsett om det tar 2 dagar, 2 månader eller 2 år för henne att hitta tillbaka till mig så kommer jag att vänta på henne.. Men vi ska inte träffas, prata eller umgås över huvud taget på en vecka till och börja med. jag vet inte om det är ett alternativ för dig. 
man brukar ju säga att man vet inte vad man har förrän man har förlorat det, det är kanske så att han måste sakna dig för att förstå att du är rätt för honom.

Lycka till 

vill inte låta hård och empatilös men jag har varit med om precis samma situation. min man berättade att han inte älskar mig längre. vi försökte med allt. terapi, mer egentid, lade massa mer tid på närhet och ömhet. ja allt provade vi. till ingen nytta alls. hans känslor var bara slut.
ibland tar livet vändningar som man inte tycker om. gå vidare.
idag har det gått nära på fyra år och han är min bästa vän.

Jag gifte mig också ung, och i mitt fal var det mina känslor som tog slut. Ibland blir det så bara, man växer isär. Jag förstår att det känns extremt jobbigt men det bästa för er är nog att ni separerar, då kan du hitta någon som faktiskt älskar dig och inte bara försöker älska dig.

Och 26 år är ungt! Jag är själv 26, har ju hela livet framför mig! Klart du kan hitta någon ny. Och var glad att ni inte har barn ännu. Det är extremt jobbigt att skilja sig med barn.

Börja leta nytt jobb.

Kram. 

När man har kommit till ett sånt här läge i ett förhållande så blir det obalans. Du ägnar all din energi åt att anpassa dig efter hans önskemål och han går runt med dåligt samvete över att göra illa dig. När du försöker vara till lags så skapar det irritation hos honom eftersom han har dåligt samvete. Det blir en ond cirkel för er där ingen av er mår bra.

Jag tror inte att ni kan ta er ur den onda cirkeln på egen hand utan ni behöver hjälp för att ta er vidare. Testa parterapi, antingen hittar ni tillbaka eller också hittar ni ut ur förhållandet på ett schysst sätt.

Tack för alla svar!

Detta är extremt jobbigt och idag tog vi beslutet att skiljas detta är självklart inget ja vill eller önskar. Vill bara att detta ska vara över... det värsta för mig är att ja vill att han ska vara far till mina barn ingen annan man. Det jobbiga nu är också vart ska ja ta vägen ja har ingen lägenhet hur kommer ja över det här? ja vill bara försvinna. Jag kan inte heller förstå hur man bara kan sluta älska någon sådär, framförallt när han sagt sedan dag 1 att ja är allt för honom ja gör honom lycklig, ja ställer alltid upp ja är världens bästa fru och att ja är det bästa som hänt han och att han aldrig vill förlora mig o nu helt plötsligt har allt det ändrat sig? ja känner mig bara hopplös och ensam. ja känner mig vilsen och övergiven.

Åh, detta gör ont att läsa! Är i liknande situation då min pojkvän (sedan 6 år) i veckan meddelat att han "inte längre älskar mig" vilket kom som en total chock för mig, då vi bland annat ska resa bort tillsammans i sommar och haft andra planer redan gjorda. Känner mig helt tom då även jag trodde att vi skulle gifta oss och skaffa barn i framtiden, vilket nu känns helt bortblåst. 

I trådstart skriver du att ni tidigare kommit överens om att försöka fixa förhållandet genom att (ditt citat): "umgås mer och att jag ska förbättra mig med städning, matlagning och se lite bättre ut med träning osv" vilket jag tycker låter helt otroligt. Jag hade en pojkvän i tonåren som gav mig liknande "krav": träna mer, se bättre ut, var mer social etc. Detta tycker jag låter skrämmande och inte acceptabelt alls! Du förtjänar att bli älskad trots slarv med matlagning och träning! Och om dessa saker är skillnaden mellan att älska någon eller inte så är det inte riktigt klokt!

Trots att framtiden ryckts bort så är det bästa för dig att försöka se framåt, det är vad jag försöker med. Tungt, men så måste det bli :( Du har mycket i ditt liv att se fram emot då du är så ung! Tänk om denna man sagt till dig om tio år att han inte är kär i dig längre, och om ni haft barn då. Nu har du chansen att hitta någon som är värd dig och som du kan starta en familj förevigt med!

Superkramar till dig TS och alla andra i liknande situationer! 

Har varit i exakt samma situation förutom att vi har fler år på nacken och barn i bagaget. Vi är mitt i vår separation nu och ingen mår bra men jag hoppas på ett lyckligt slut så småningom.

Kramar till dig TS och till alla andra som blivit lämnade!

För sex år sen gick jag och mitt ex isär. Inte av vi inte älskade varandra utan vi hade träffats unga och efter sex år var vi så olika att kärleken bara gjorde ont.

Jag trodde aldrig jag skulle få barn eller blir lycklig och ångrade mig varje dag, han var mitt liv och den jag ville uppleva familjelivet med. Till slut sjönk den nya vardagen in och jag träffade en ny man efter nått år och vi skaffade familj.

Det kommer gå bra, stressa inte du kommer hitta någon som älskar dig för dig och då inse hur fel ditt ex gjort försökte kräva saker av dig.

Nu har det gått sex år sen jag och mitt ex gick skiljda vägar och visst tänker jag på honom men kärleken finns hos min man jag har idag.

För sex år sen gick jag och mitt ex isär. Inte av vi inte älskade varandra utan vi hade träffats unga och efter sex år var vi så olika att kärleken bara gjorde ont.

Jag trodde aldrig jag skulle få barn eller blir lycklig och ångrade mig varje dag, han var mitt liv och den jag ville uppleva familjelivet med. Till slut sjönk den nya vardagen in och jag träffade en ny man efter nått år och vi skaffade familj.

Det kommer gå bra, stressa inte du kommer hitta någon som älskar dig för dig och då inse hur fel ditt ex gjort försökte kräva saker av dig.

Nu har det gått sex år sen jag och mitt ex gick skiljda vägar och visst tänker jag på honom men kärleken finns hos min man jag har idag.

Anledningen till att ja ville börja ändra mig o bli "bättre" var för mitt egtet bästa och också för att han kanske skulle bli mer attraherad av mig. Jag vet inte riktigt vad som händer just nu e bara helt förstörd ena sekunden känns allt bra o i andra vill ja bara försvinna från allt. Bara tiden kan säga vad som kommer att hände mitt största problem just nu är att hitta en lägenhet. o det är inte det enklaste i stockholm. Jag är tacksam för alla svar jag fått,känns skönt att veta att man inte är ensam, ja hoppas värkligen att allt löser sig till det bästa tack för att ni har tagit er tiden att läsa o svara på mina inlägg.

Kram på er alla