Hur ska vi få våra 5 månaders att somna själv?

Alltså det där låter ju helt normalt. Det är nog inte många 5 månaders bebisar som somnar själva. Dem vill ju säkert ha er närhet, de är ju så små fortfarande. Vår dotter somnade inte själv förrän hon var runt året och fram tills dess fick hon somna i vår famn eller i vagnen på dagen.

Varför ska de somna själva? Det räcker väl om de sover själva?

Vid fyra år började vår äldsta somna själv.

Ja du. Om du får några bra tips kanske jag kan testa dom på min 17 månaders son. Fram till han var 10 månader ammade jag oftast till sömns så då var det sällan problem. Det brukar gå bra nu också, men somna själv har han inte börjat med än. 

Min bebis har somnat själv sen han va nyfödd, nu är han 7 mån.. ett par v för nåra mån sen såg det ut som du beskriver i inlägget faktiskt.. va orolig att de inte skulle gå över haha. Ibland gnäller han när han ska sova men de är endast när han är övertrött, men de håller bara på nåra min...Kvällsrutiner... Badar han, smörjer in han, pyjamas, äta sova.. gröt el välling får han. Han vill ha olikq varje kväll.. sen han va 1mån sov han hela natten. Från 21-06... jag har en projektor som sitter fast i hans spjälsäng, den visar bilder i taket och spelar 3olika vaggvisor, drivs på aa batterier.. köp den, väldigt lugnande o intressant för de små.. :) tomy projektor nånting.. köpte den på cdon.se :)

Det är kanske normalt att de vill somna i famnen och känna närhet! Det som är så jobbigt är att de ska vaggas och vyssas så mycket innan. Ligger de i famnen så är barnen oftast Som maskar innan de lyckas komma till ro, och är man ute med vagnen och promenerar så börjas det alltid att gnällas så fort de blir trötta och då måste man vagga vagnen lite extra för att de ska komma till ro och lyckas somna, dom blir liksom inte bara tröttare och tröttare och somnar tillslut när man går med vagnen, utan de ska alltid gnällas när de blir sova trött och sedan vaggas.. Men jag gissar att vi säkert har varit bra på att skämma bort barnen med vaggning också, så lite får vi nog skylla oss själva!

Men alltså, sluta gör kvällarna till en kamp. Gör det till en mysig stund där de somnar med närhet. Bryt behovet av att vagga om ni inte orkar det, ha bebis i famnen, ligg bredvid och buffa eller vad som nu funkar. Men ge dem närhet och trygghet och följ deras behov, om kanske ett halvår kommer det vara mycket lättare att förändra detta.

Men väldigt få femmånaders somnar själva i sängen, ni gör det bara jobbigt för dem och er nu!

Vi har fått krama och hålla om våra barn för annars har det varit svårt att somna.

Anna Wahlgrens metoder ska vara bra och barnvänliga har jag hört. :-P

Tycker ändå det låter helt normalt :p det var först efter 4 månader vi kunde låta vår dotter "bara" vaggas i famnen, innan det fick jag ha henne i vagnen och köra över en tröskel i ca 45 min innan hon somnade. Hade jag fått göra om det hade jag tagit det lugnare, inte stressat så mycket över att hon skulle somna vid en viss tidpunkt osv.
Försök slappna av lite mer utan att känna er stressade över att dem måste somna själva.

Gnäll när dem är trötta låter också normalt tycker jag. Inte många bebisar eller barn somnar utan lite protest, dem kan ju missa något roligt då ;)

Nej, ni har inte skämt bort barnen. Jag förstår att det är jobbigt, med två stycken blir det extra jobbigt, eftersom man aldrig får avlastning när man måste ta varsitt barn. Jag skulle råda er att stå ut ett tag till, att ge gröt kommer inte få dem att somna bättre. Passa på att läsa boken "Somna utan gråt" och googla tass-metoden. En kombination av dessa hjälpte oss att bryta vaggningsritualen med vår stora son, men de ska inte användas förrän barnen är sex månader gamla.

Just nu, håll barnen nära, vagga så lite som möjligt utan att de blir hysteriska, låt dem inte ligga i sängen och vara ledsna om de inte somnar, ge närhet!

Det blir bättre, även om det inte känns så nu.

Sådär va min son.. Jag fick gå upp till två timmar o hoppa runt o klappa rumpa för att han skulle somna.. Sen sov han på/tätt intill mig hela nätterna. Han är ett barn med stort närhetsbehov o jag anser att barn ska få den närhet de vill ha. Det tror jag ger trygga barn.
När han va 5-6 månader nånstans orkade jag inte gå längre.. Han är en stor kille o även om nattningen minskat från två till en timme så va det tungt! Så jag satte mig på soffkanten och la honom i famnen på ett sätt så när jag hoppade med benet vaggades han ganska ordentligt. Jag höll honom nära mig o hoppade/skakade på benet. I början skrek han som besatt tills han somnade.. Tog lika lång tid som när jag gick runt med honom.. Men rätt snart började han somna snabbare och lättare.. Här kom dock en period när han vaknade till efter 30-45 minuter o skrek hysteriskt tills han somnade om. Så det där med att lägga ner honom va bara att glömma.
Idag är han 11 månader. Han somnar fortfarande i min famn varje kväll. Antingen med vällingflaskan eller en stund efter med hjälp av lite gupp o rumpklappning.. Sittande bekvämt i soffan hela tiden. Hangar fortfarande en knölsväng inom en timme efter insomning men nu går det snabbt att söva om o det är inget skrik. Nu när det är varmt vill han ofta ligga bredvid mig i soffan efter ett tag istället för i famnen. Han knölar då i sömnen o lugnar sig när man lägger ner honom.
När jag går och lägger mig så lägger jag honom i sin säng som står intill min. Där sover han oftast 2-3 timmar o sen vill han ligga hos oss i vår säng o det får han.
Ge era barn den närhet de behöver så lovar jag att det blir bättre med tiden. Ingen tonåring behöver buffas i rumpan för att somna Testa att göra som jag gjorde? Låt kvällarna vara mysiga. Jag går alltid på toaletten och sen plockar jag fram dricka och nåt att tugga på innan jag påbörjar natten. Disken tar jag på morgonen när sonen sover första vändan. Lämna måstena och ge barnen och er själva sköna kvällar. Ni vinner alla på det i längden

Ta chansen att mysa med sovande barn, varandra, nåt gott att mumsa på och nåt bra på tv. Få saker fyller mig med lugn så som sonens lugna snusande i min famn eller tätt intill. Bebistiden går så fort och kommer aldrig igen. Ta vara på den! Och lyssna INTE på de som stressar er med att de ska somna själva. Som sagt, jag tror på att ge barnen den närhet de vill ha. Lugn o ro, närhet o kärlek o ni kommer forma fantastiska ungar

Se till att få det bekvämt själva samtidigt som ni nattar dem med närhet!
Jag har suttit i vår säng, tillbakalutad mot väggen med huvudkudden i svanken/ryggen och barnet halvsittande/halvliggande i famnen...mycket mer bekvämt bara det! ;)

Nu lägger jag dottern (17 mån) brdevid mig själv i sängen (de gånger hon inte somnar själv i sin spjälsäng utan ställer sig upp å skriker eller gråter) och brukar oftast bara behöva nynna en välkänd vaggsång för att hon ska komma till ro och somna gott...sedan lyfter jag henne till spjälsängen då hon sover tungt...

Det går alltså att akta sin egen rygg och samtidigt natta med närhet! :)