Svor falskt på mitt barns liv

Jag är inte religiös egentligen, bara vidskeplig som en idiot Min lögn skadar absolut inte den andre på något sätt och hade den personen haft ett annorlunda synsätt så hade inte sanningen heller skadat personen. Det är verkligen inget som är skadligt, bara det att personen inte kunde ta att jag gjort något i yngre dagar (jag skadade ingen i yngre dagar heller). Så för att få ett slut på ifrågasättandet och fortsätta med relationen gav jag ett svar som jag visste att personen skulle godta och då tvingade personen mig att svära. Och jag svor falskt. Nu mår jag skitdåligt och är rädd.

 Tack, det värmer verkligen.

Det hoppas jag verkligen att det inte gör. Jag tar emot vilket straff som helst, bara det inte på något sätt handlar om att mitt barn råkar illa ut. Jag lever hellre med ångesten att jag svurit falskt än att det faktiskt händer något.
Har du någon gång ljugit och dessutom svurit falskt? 

Jag pratade med personen i morse och sa till denne att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att svära på mitt barns liv, hur mycket personen än tvingar mig. Och jag sa att jag även är arg på personen som också själv lekte med mitt barns liv. Jag sa att allting utöver ett ja eller ett nej är onödigt och ont, att personen hädanefter endast får nöja sig med antingen ett ja eller ett nej.

Ingen fara. Nej, i detta fall kommer inte sanningen fram om jag själv inte säger det eller om han inte avsätter otaliga timmar på detektivarbete, vilket jag knappt tror att han har ork till. Jag är den att jag inte ljuger till att börja med och jag hatar lögner. Detta var en riktigt unik händelse och jag visste bara inte vad jag skulle göra. Kände mig otroligt trängd i ett hörn och ljög mig fri. Jag hade inte mått dåligt över min lögn om han inte bett mig att svära på mitt barns liv, eftersom det som saken handlade om verkligen inte skadar någon. På något sätt.

För att trösta mig själv har jag försökt att leka med de ord han och jag sa. Till exempel: efter att jag hade ljugit så sa han: "svär att allt du säger är sant, på XXs liv, som du är mamma till". Han ville att jag skulle upprepa detta, vilket jag gjorde. För att trösta mig själv så tänkte jag imorse att "han bad mig ju att svära EFTER att jag hade ljugit och inte INNAN" så det innebär ju att allt jag säger EFTER min ed ska vara sanning, vilket det också var eftesom jag hade min ed i bakhuvudet. Annars hade ju han kunnat säga "svär att allt du SAGT varit sanning" och då innebär det ju att eden gäller det jag ljög om. Helt sjuk jag vet, men ett sätt att trösta mig.

Tack  Jag har lärt mig en läxa, men samtidigt är jag också arg på honom som bara inte kunde bli att lägga den pressen på mig. Och det sa jag till honom i morse. Jag kommer att bli stenhård på detta.

Precis. Jag håller verkligen med dig! Vi har haft tillitsproblem men om helt olika saker. Det han pressade mig på igår var egentligen en skitsak för mig, men något stort för honom. Och eftersom det inte på något sätt är avgörande för vår relation egentligen så valde jag att ljuga om det. Det enda som får mig att må dåligt är att min son blev indragen i det hela. Jag kommer att ta upp detta med personen en gång till och även vara fräck nog att kräva en ursäkt för att han bad mig att svära på mitt barns liv. Sånt tar inte jag. När jag pratade med honom imorse så accepterade han att det hädanefter ska räcka med antingen ett ja eller ett nej. Sedan får vi se om han håller det också.

Nej, detta händer verkligen inte ofta. Det var verkligen unikt och samtidigt tycker jag inte alls att hans hårda sätt var berättigat. Det handlade om något som egentligen inte ens har med honom att göra, något jag gjort i mitt förflutna. För att vara rättvis så har även jag vid två tillfällen tvingat honom att svära på hans systrars liv  Det har känts lite normalt att kräva detta, men när det handlade om min son så tyckte jag att där gick gränsen...

Jag har med andra ord gjort samma sak. Så nu tvekar jag på detta med min rättspatos  
En grej jag inte riktigt förstod, Stårchan, var det du skrev om "manipulerande". 

Nej, han var inte aggressiv eller hotfull, möjligtvis hotfull på det sättet att han skulle avsluta hela vår relation, vilket jag inte ville pga en skitsak i mitt förflutna.

Ja, jo. Senare idag blev jag skitförbannad på honom och har planer på att ringa upp honom och skälla ut honom efter noter för att han tvingade mig att säga sådana smutsiga ord samt säga att jag tar tillbaka min svärjelse. Att han får acceptera det svar jag gav honom utan svärjelsen.

Jag är egentligen som du, bara det att jag nu gjorde nåt som gick emot mina principer och att jag nu mår dåligt över det. Försöker trösta mig själv med att han faktiskt bad mig att upprepa de smutsiga orden efter att jag hade ljugit

Jag önskar faktiskt att jag kunde känna som du, men det är så svårt då detta varit saker jag trott på hela mitt liv Jag ska försöka.