Svor falskt på mitt barns liv
Så länge det inte är till skada att du ljög fmr den andra eller angår den du inte berättade sanningen för tycker jag inte att hen har med det att göra, men om det har det mår du kanske allra bäst av att berätta
Tack, det värmer verkligen.
Jag pratade med personen i morse och sa till denne att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att svära på mitt barns liv, hur mycket personen än tvingar mig. Och jag sa att jag även är arg på personen som också själv lekte med mitt barns liv. Jag sa att allting utöver ett ja eller ett nej är onödigt och ont, att personen hädanefter endast får nöja sig med antingen ett ja eller ett nej.
För att trösta mig själv har jag försökt att leka med de ord han och jag sa. Till exempel: efter att jag hade ljugit så sa han: "svär att allt du säger är sant, på XXs liv, som du är mamma till". Han ville att jag skulle upprepa detta, vilket jag gjorde. För att trösta mig själv så tänkte jag imorse att "han bad mig ju att svära EFTER att jag hade ljugit och inte INNAN" så det innebär ju att allt jag säger EFTER min ed ska vara sanning, vilket det också var eftesom jag hade min ed i bakhuvudet. Annars hade ju han kunnat säga "svär att allt du SAGT varit sanning" och då innebär det ju att eden gäller det jag ljög om. Helt sjuk jag vet, men ett sätt att trösta mig.
Jag har lärt mig en läxa, men samtidigt är jag också arg på honom som bara inte kunde bli att lägga den pressen på mig. Och det sa jag till honom i morse. Jag kommer att bli stenhård på detta.
Det har känts lite normalt att kräva detta, men när det handlade om min son så tyckte jag att där gick gränsen...
Jag har med andra ord gjort samma sak. Så nu tvekar jag på detta med min rättspatos
En grej jag inte riktigt förstod, Stårchan, var det du skrev om "manipulerande".