Inlägg från: Anonym (syndare) |Visa alla inlägg
  • Anonym (syndare)

    Svor falskt på mitt barns liv

    Anonym (Vera) skrev 2013-07-12 08:17:07 följande:
    Nu vet jag ju inte om du är troende (eller på vilket sätt), men mår du väldigt dåligt av detta kanske du kan vända dig till en präst (som ju har tystnadsplikt) för att be om råd eller för att bikta dig -dvs bekänna inför Gud vad du gjort och be om Guds förlåtelse.
    Så länge det inte är till skada att du ljög fmr den andra eller angår den du inte berättade sanningen för tycker jag inte att hen har med det att göra, men om det har det mår du kanske allra bäst av att berätta
    Jag är inte religiös egentligen, bara vidskeplig som en idiot Min lögn skadar absolut inte den andre på något sätt och hade den personen haft ett annorlunda synsätt så hade inte sanningen heller skadat personen. Det är verkligen inget som är skadligt, bara det att personen inte kunde ta att jag gjort något i yngre dagar (jag skadade ingen i yngre dagar heller). Så för att få ett slut på ifrågasättandet och fortsätta med relationen gav jag ett svar som jag visste att personen skulle godta och då tvingade personen mig att svära. Och jag svor falskt. Nu mår jag skitdåligt och är rädd.
  • Anonym (syndare)
    Anonym (Xx) skrev 2013-07-12 08:23:47 följande:

    Nej det har jag iof inte gjort och jag förstår att du känner ångest över att ha svurit. Men tänk ändå på att det var en nödvändighet just då för att inte göra saken värre. Det var ju inte du som sa det utan snarare hamnade i den situationen. Det var inget du kunde påverka att han bad dig svära. Be en bön till Gud om du tror på honom. Han förlåter dig. Slappna av TS, det händer inget❤❤
    {#emotions_dlg.flower} Tack, det värmer verkligen.
  • Anonym (syndare)
    Stårschan skrev 2013-07-12 08:24:05 följande:
    "Onda" saker kan hända vem som helst, när som helst. Så kallad "synd" har inte med saken att göra. Sen är det klart att du mår dåligt och är orolig för att du vet med dig att du har ljugit, och det är väl också en sorts straff.

    Men dina dumheter kan aldrig föras över på ditt barn!
    Det hoppas jag verkligen att det inte gör. Jag tar emot vilket straff som helst, bara det inte på något sätt handlar om att mitt barn råkar illa ut. Jag lever hellre med ångesten att jag svurit falskt än att det faktiskt händer något.
    Har du någon gång ljugit och dessutom svurit falskt? 
  • Anonym (syndare)

    Jag pratade med personen i morse och sa till denne att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att svära på mitt barns liv, hur mycket personen än tvingar mig. Och jag sa att jag även är arg på personen som också själv lekte med mitt barns liv. Jag sa att allting utöver ett ja eller ett nej är onödigt och ont, att personen hädanefter endast får nöja sig med antingen ett ja eller ett nej.

  • Anonym (syndare)
    Anonym (hmh) skrev 2013-07-12 08:32:36 följande:
    Varför juga om något oavsätt vad det gäller?
    Sanningen kommer fram ändå.
    Skulle aldrig göra som du TS  
    Ingen fara. Nej, i detta fall kommer inte sanningen fram om jag själv inte säger det eller om han inte avsätter otaliga timmar på detektivarbete, vilket jag knappt tror att han har ork till. Jag är den att jag inte ljuger till att börja med och jag hatar lögner. Detta var en riktigt unik händelse och jag visste bara inte vad jag skulle göra. Kände mig otroligt trängd i ett hörn och ljög mig fri. Jag hade inte mått dåligt över min lögn om han inte bett mig att svära på mitt barns liv, eftersom det som saken handlade om verkligen inte skadar någon. På något sätt.
  • Anonym (syndare)

    För att trösta mig själv har jag försökt att leka med de ord han och jag sa. Till exempel: efter att jag hade ljugit så sa han: "svär att allt du säger är sant, på XXs liv, som du är mamma till". Han ville att jag skulle upprepa detta, vilket jag gjorde. För att trösta mig själv så tänkte jag imorse att "han bad mig ju att svära EFTER att jag hade ljugit och inte INNAN" så det innebär ju att allt jag säger EFTER min ed ska vara sanning, vilket det också var eftesom jag hade min ed i bakhuvudet. Annars hade ju han kunnat säga "svär att allt du SAGT varit sanning" och då innebär det ju att eden gäller det jag ljög om. Helt sjuk jag vet, men ett sätt att trösta mig.

  • Anonym (syndare)
    Farmor52 skrev 2013-07-12 08:41:25 följande:
    Kära TS, du har ett starkt rättspatos, och det är en väldigt bra egenskap. Man ska inte ljuga, men ibland måste man göra det för att undvika något som är värre. 

    Vi måste alla göra såna val i livet ibland.

    Och nej, det kommer inte att hända ditt barn någonting, men det vet du säkert rent förnuftsmässigt, men vi blir alla lite vidskepliga när det gäller våra barn och vi kan gå över glödande kol för att skydda dem.

    Din goda vän måste, prescis som du skriver lära sig att ja är ja och nej är nej och nöja sig med det. 

    Ditt barn har tur som har dig som mamma som tänker på vikten av att tala sanning, men ibland måste man, precsis som du har gjort ljuga.       
    Tack {#emotions_dlg.flower} Jag har lärt mig en läxa, men samtidigt är jag också arg på honom som bara inte kunde bli att lägga den pressen på mig. Och det sa jag till honom i morse. Jag kommer att bli stenhård på detta.
  • Anonym (syndare)
    Stårschan skrev 2013-07-12 08:44:05 följande:

    Ljugit, ja, men aldrig på någons liv. Jag känner ingen som är så vidskeplig att de skulle lägga något värde vid att man gör något sådant, så det har liksom aldrig varit aktuellt. När det kommer till att ljuga eller berätta sanningar så handlar det i grunden bara om EN enda sak, och det är förtroende. Litar jag på den här människan eller inte? Om jag ändå inte litar på henne så kan hon väl svära vid vilka saker hon vill - har hon inte mitt förtroende sedan innan så kommer jag ju ändå inte att lita på att det hon säger är sant.

    Och du -OM det nu skulle hända ditt barn något, så är det en olyckshändelse! Sånt händer alla barn då och då, och det har absolut inget att göra med om deras mammor har dragit in dem i besvärjelser eller inte.
    Precis. Jag håller verkligen med dig! Vi har haft tillitsproblem men om helt olika saker. Det han pressade mig på igår var egentligen en skitsak för mig, men något stort för honom. Och eftersom det inte på något sätt är avgörande för vår relation egentligen så valde jag att ljuga om det. Det enda som får mig att må dåligt är att min son blev indragen i det hela. Jag kommer att ta upp detta med personen en gång till och även vara fräck nog att kräva en ursäkt för att han bad mig att svära på mitt barns liv. Sånt tar inte jag. När jag pratade med honom imorse så accepterade han att det hädanefter ska räcka med antingen ett ja eller ett nej. Sedan får vi se om han håller det också.
  • Anonym (syndare)
    Stårschan skrev 2013-07-12 08:52:27 följande:

    Jag tycker att detta låter väldigt obehagligt och manipulerande. Händer detta ofta, eller upplevde du att hans hårda sätt på något sätt var berättigat i just den här situationen?
    Nej, detta händer verkligen inte ofta. Det var verkligen unikt och samtidigt tycker jag inte alls att hans hårda sätt var berättigat. Det handlade om något som egentligen inte ens har med honom att göra, något jag gjort i mitt förflutna. För att vara rättvis så har även jag vid två tillfällen tvingat honom att svära på hans systrars liv Skäms Det har känts lite normalt att kräva detta, men när det handlade om min son så tyckte jag att där gick gränsen...
  • Anonym (syndare)

    Jag har med andra ord gjort samma sak. Så nu tvekar jag på detta med min rättspatos Skäms 
    En grej jag inte riktigt förstod, Stårchan, var det du skrev om "manipulerande". 

  • Anonym (syndare)
    Stårschan skrev 2013-07-12 09:26:30 följande:

    Som jag förstod det du skrev, så var han väldigt aggressiv i sin ton när han tvingade dig att svära vid din sons liv, och att han sedan också mer eller mindre tvingade dig att upprepa det han sade. Jag tyckte att det lät som om han dels lade ord i din mun, dels verkade hotfull om du inte gjorde som han sa. Men jag kan ha läst in för mycket i det du skrev, eller misstolkat.

    Bra att du ser att det inte är normalt att du själv ska kräva att andra svär saker vid andras liv när du inte tycker att det är acceptabelt åt andra hållet. Blanda inte in andra i era gräl.
    Nej, han var inte aggressiv eller hotfull, möjligtvis hotfull på det sättet att han skulle avsluta hela vår relation, vilket jag inte ville pga en skitsak i mitt förflutna.

    Ja, jo. Senare idag blev jag skitförbannad på honom och har planer på att ringa upp honom och skälla ut honom efter noter för att han tvingade mig att säga sådana smutsiga ord samt säga att jag tar tillbaka min svärjelse. Att han får acceptera det svar jag gav honom utan svärjelsen.
  • Anonym (syndare)
    Annamaria44 skrev 2013-07-12 11:06:12 följande:
    Jag är vidskeplig ibland. Skulle inte svära på någons liv. Inte heller lägga handen på bibeln och ljuga. Hade det sedan hänt något hade jag tänkt att det var mitt fel och fått enorma skuldkänslor. Det kanske är en liten generationsfråga
    Jag är egentligen som du, bara det att jag nu gjorde nåt som gick emot mina principer och att jag nu mår dåligt över det. Försöker trösta mig själv med att han faktiskt bad mig att upprepa de smutsiga orden efter att jag hade ljugit
  • Anonym (syndare)
    Sebastian72 skrev 2013-07-12 11:15:26 följande:
    It´s all in your head. Släpp det, gå vidare. Vad annat kan du göra?
    Jag önskar faktiskt att jag kunde känna som du, men det är så svårt då detta varit saker jag trott på hela mitt liv Jag ska försöka.
Svar på tråden Svor falskt på mitt barns liv