dennis02 skrev 2013-07-15 10:44:56 följande:
Man kanske inte var lyckligare rent generellt (även om det verkar så när jag själv gör jämförelser), men iom att man fick arbeta hårdare för att överleva och försörja familjen, så fokuserade man nog inte lika mycket på det som eventuellt var fel eller obekvämt i förhållandet. Man hade mycket högre frustrationstolerans, och det kan ju vara en bra sak om man vill jobba på sitt tålamod och sin uthållighet. Lyckan kommer ju som bekant till den som kan vänta. Den som flackar hit och dit utan att någonsin vara nöjd, och därmed aldrig lär sig att nöja sig, kommer ju aldrig att kunna vara nöjd eller utvecklas i positiv riktning. Personen kommer sannolikt att göra om samma misstag igen och igen, eftersom viljan inte finns att lära sig något av livet.
Fast det är ju en värdering du gör, ett subjektivt påstående att en person som byter partner vart tionde år "flackar hit och dit utan att någonsin vara nöjd". Personen i fråga kanske är jättenöjd men känner sina gränser när kärleken tagit slut och det är dags att gå vidare. Samma med jobb - Måste man jobba med samma jobb i 40 år? Många tycker att det är utvecklade att byta med jämna mellanrum för att utvecklas och få nya utmaningar. Det är väl inte samma sak som att inte vara lycklig eller aldrig bli nöjd. Vad menar du för övrigt med lyckan kommersiell den som kan vänta? Ett annat ordstäv är ju "envar sin lyckas smed".