Inlägg från: MadHatter |Visa alla inlägg
  • MadHatter

    Varför är folk så omedvetna om sig själva?

    Är du säker på att folk var mer lyckliga i sina relationer förr? Kanske är det tvärtom med den skillnaden att vi har fler relationer idag. Och är det i så fall sämre att st fem relationer som vara i tio år vardera en en relation som varar i femtio år?

  • MadHatter
    dennis02 skrev 2013-07-15 10:44:56 följande:
    Man kanske inte var lyckligare rent generellt (även om det verkar så när jag själv gör jämförelser), men iom att man fick arbeta hårdare för att överleva och försörja familjen, så fokuserade man nog inte lika mycket på det som eventuellt var fel eller obekvämt i förhållandet. Man hade mycket högre frustrationstolerans, och det kan ju vara en bra sak om man vill jobba på sitt tålamod och sin uthållighet. Lyckan kommer ju som bekant till den som kan vänta. Den som flackar hit och dit utan att någonsin vara nöjd, och därmed aldrig lär sig att nöja sig, kommer ju aldrig att kunna vara nöjd eller utvecklas i positiv riktning. Personen kommer sannolikt att göra om samma misstag igen och igen, eftersom viljan inte finns att lära sig något av livet.

    Fast det är ju en värdering du gör, ett subjektivt påstående att en person som byter partner vart tionde år "flackar hit och dit utan att någonsin vara nöjd". Personen i fråga kanske är jättenöjd men känner sina gränser när kärleken tagit slut och det är dags att gå vidare. Samma med jobb - Måste man jobba med samma jobb i 40 år? Många tycker att det är utvecklade att byta med jämna mellanrum för att utvecklas och få nya utmaningar. Det är väl inte samma sak som att inte vara lycklig eller aldrig bli nöjd. Vad menar du för övrigt med lyckan kommersiell den som kan vänta? Ett annat ordstäv är ju "envar sin lyckas smed".
  • MadHatter
    Stårschan skrev 2013-07-15 12:59:27 följande:
    Tja, du slipper ju i alla fall fyra (förmodligen) jobbiga skilsmässor. 

    Fast hur jobbiga uppbrotten är beror ju på hur man förhåller sig till relationer och uppbrott. Jag håller med ts om att "vi" många gånger är lite för "lata" eller kastar oss in i eller ur relationer utan att tänka igenom - eller kanske fram för allt diskutera igenom vad vi vill först. Man kan ju se det i många trådar här att många kallt räknar med att partnerna har samma syn på förhållande, barnuppfostran mm och blir förbluffade när så inte är fallet. Det tycks bland vissa finnas en rädsla för att prata igenom saker - kanske är man rädd för att förstöra romantiken då? Att man inte riktigt vågar analysera situationer pch ta tag i problem som uppstår. Samtidigt tycks det finnas en "sjyll dig själv"-mentalitet som måste försvåra för många. Att om man inte redde ut alla frågeställningar innan man tex skaffade barn så har man "ingen rätt" att klaga eller ta tag i problemet i efterhand. Jag tror dessutom att vi många gånger har en för romantiserad bild av tvåsanheten och den eviga kärleken och glömmer bort att även en relation är ett åtagande som behöver jobb. Men jag tror inte att det var bättre förr eller att ett långt äktenskap är ett bra sätt att mäta lycka på.
Svar på tråden Varför är folk så omedvetna om sig själva?