Religiösa muslimer som är ofrivilligt barnlösa

Jag delar inte din tro, kan tyvärr inte hjälpa dig där. Däremot är jag nyfiken varför ni valt bort - är det en trosfråga? Om du vill dela med dig skulle jag uppskatta men jag förstår om du inte vill tala om det. Full respekt.

Beklagar din sorg, nåt så otroligt!!

Självklart får du fråga! Spermiedonation valde vi bort av religiösa själv, då det är inte tillåtet inom islam. Och även om det var det, så är jag inte säker på om det hade känts som ett tillfredsställande alternativ...jag vet inte om det hade känts "konstigt" att barnet, till DNA, är hälften mitt men "inte" min mans. Kanske svårt att förstå hur jag tänker, men det är så jag känner... Om det var tvärtom, att det var äggdonation som var alternativet, så hade det känts konstigt att barnet är till hälften min mans till DNA:at men att ägget är någon annans. För en annan kanske dessa tankar är petitesser, men inte för mig, och sorgen över att aldrig kunna få biologiskt egna barn förminskar dem inte tyvärr. Men det innebär inte att sorgen är mindre än någon annans för det... 

Vad gäller adoption så är det kanske ett alternativ längre fram, men inte just nu. Just nu är bara sorgen så stort över att man inte kommer kunna få ett barn där man kan säga: "Titta så lik hon/han är dig!", "Titta, hon liknar dig sååå när du var liten!", "Titta, han har dina ögon!", o.s.v. Jag var så säker på att våra barn skulle få min mans ögon, för de är så vackra :( Sedan går man miste om hela graviditeten, vilken jag såg fram emot så mycket. Hur min man skulle ställa upp för mig, hålla om magen, pussa på magen, stötta mig vid förlossningen, o.s.v. Åh...

Usch stackars dig... Jag har själv halvkassa ägg och trodde aldrig jag skulle få uppleva en graviditet med egna ägg/över huvud taget. Jag förstår mer än väl din längtan att få _bära_ en graviditet!

Om jag får ge dig ett råd - fundera på att ställa er i adoptionskö ändå. Det tar såpass lång tid att komma fram att man får gott om tid att bearbeta innan det blir alls aktuellt.

Skulle ni komma fram till att det inte är er väg så kan ni alltid släppa köplatsen.

Och förresten - jag känner flera ED/ÄD barn, och deras föräldrar känner i slutändan att DNAt inte är det viktigaste, det är glömt så snart magen börjar växa.

Det är självfallet ett jättestort steg att ta, en sorgeprocess i sig, jag påstår inte annat!

Usch jag lider med dig.

Jag köper att ni väljer bort spermadonation av religiösa skäl men varför välja bort adoption - det fattar jag inte! I min bok vill man inte ha barn tillräckligt mycket då. Jag vet att jag har starka åsikter men vill man ha barn så vill man det, PUNKT!

Vi har själva kämpat med att få barn pga av manlig faktor och vi ställde oss snabbt i kö för adoption - just för att vi ville ha ett barn! Nu gick det till slut via ivf men annars hade vi adopterat.

Vad är skälet till att välja bort adoption?

Assalamu Aleikom syster! Må Allah stärka dig och din man och ge er det bästa!

Jag är inte i din sits utan jag är sekundärt barnlös. Min man dog nyligen och vi fick aldrig veta om det berodde på mig eller honom.

Jag vet att du inte frågade efter någon med min bakgrund men jag vet inte hur många muslimer som finns här som kan stötta så jag ville bara ge dig en systerlig kram!

Jag vet att det finns sådana som tänker som du, och jag tog upp det i min trådstart. Om du läser om den kommer du också förstå att det är därför jag startade en egen tråd.

Orsakerna varför vi valt bort adoption i nuläget står i min kommentar ovan.

Vänligen respektera att jag startat denna tråd för att ge och få stöd, inte för att bli ifrågasatt. Du har ingen rätt att med egna mått mäta huvuvida ens barnlängtan är mindre eller större än någon annans beroende på beslut man tar.

Så fin du är med dina uppmuntrande ord <3 Tack, snälla.

Oj, råkade skicka iväg ett halvfärdigt meddelande. Det skulle stå:

Så fin du är med dina uppmuntrade ord <3 Tack, snälla.

Wa aleikom assalaam, syster.

Amin! Tack fina för din du'a.

Jag beklagar verkligen din dubbla sorg. Och även om du led av sekundär barnlöshet kan vi ju stärka och hjälpa varandra. Hoppas att du får en fin kväll och orkar dig igenom var dag med hopp om den belöning som väntar dig för ditt tålamod.