Pappor ligger inte i underläge som de tycks tro

Men nu blir det väl lite fel här- du har uppenbaligen problem med mamman till ditt barn- eller tycker dig ha problem med henne- jag har haft djävulska problem med pappan till mitt barn. Han har stämt mig i tid och otid i åratal. Jag gick själv med delad vårdnad när det gällde honom- för att han lovade att han skulle sköta sin papparoll bättre om han fick det- men resultatet  blev att han började driva en hämndkampanj där vårt barn fårr betala i åratal med att tvingas växa upp i ren fattigdom eftersom pappan inte kunde acceptera att jag träffade andra män efter vår separation eller att jag faktiskt hade en relativt bra ekonomi när vi separerade. Han har satt i system att driva igenom umgängesdomar där man godkänt hans krav hur hopplösa de än varit. Jag har fått vända ut och in på mig själva och tvingats sluta arbete för att kunna dansa efter hans pipa- så fort han fått igenom en dom har han börjat krångla- och skyller på mig. 

Vare sig det är mammor eller pappor som krånglar måste barnen befrias från att användas som slagträn i dessa förbannade tvister. Domstolarna och familjerätterna måste klara av att analysera fakta och objektivt kunna utreda båda parters påståenden- jag upplever att det är en uppenbar rättssäkerhetsbrist i den här typen av fall.

Jag har läst om fallet Stefan Holmlin som säkert var ett av de värsta fallen- eller kanske i vart fall ett av de mest uppmärksammade fallen där en pappa oskyldigt anklagades för övergrepp på sin dotter- men jag har också läst om ett annat uppmärksammat fall med mamman som fick fängelsestraff där det påstod att hon begått egenmäktighet med barn men där domstolen helt och hållet bortsåg från bevisen som kom från experternas utlåtanden om övergreppen på barnen.

Det är precis som om vi har ett inbördeskrig om barnen i Sverige, där det finns både kvinnor och män som förstör för barnen för att komma åt den andra föräldern och där myndigheterna inte klarar av att sålla ut fakta. Man höftar till med att det antingen måste vara pappaornas fel eller fel på alla mammor. Så enkelt är det inte. Det finns "ass-holes" av båda könen och offer bland föräldrar av båda kön. 

Det är i.a.f. min åsikt. Jag börjar tro att man vill skapa motsättningar mellan könen för att slippa kräva tjänstemännaansvar.

 

Som boendeförälder kan jag inte riktigt hålla med dig om att det är den som har umgänget som drabbas värst- de mest drabbade i slutänden är barnen. Jag har alltså suttit i åratal mellan pappan och barnet- hon har berättat att hon utsatts för övergrepp- men var för liten när det hände för att någon ska ta det hon sagt på allvar- detta trots att hon också berättat för andra än bara mig. Men i polisförhöret vågade hon inte säga någonting- hon var bara 4 år gammal. Sedan kom det fram att hon var livrädd för polisen eftersom hon trodde att de skulle skjuta henne- var kom dessa idéer ifrån, undrar jag? Jag har fått lägga hela mitt liv åt sidan- jag får s.a.s. inte ens plats i mitt eget liv eftersom jag måste försöka parera alla smällar. Medan pappan har kunnat arbeta och tjäna pengar och träffa en ny partener och gifta om sig med en fru som förstås står på hans sida, har mitt liv gått ut på att försöka stärka vår dotters självförtroende och helt enkelt försökt överleva.

Man ska komma ihåg att det är extremt svårt att få någon fälld för övergrepp på små barn- det fanns ett fall i Uppsala med en fyraåring som fått hela underlivet förstört av pappan som hade ensam vårdnad- och om han inte hade erkänt hur han stoppat i dottern tabletter och sedan förgripit sig på henne, hade han förmodligen inte ens kunnat fällas.

Men jag tycker helt enkelt att de som arbetar med dessa fall borde tvingas lära sig och helt enkelt ställa rätt frågor i rätten- med detta kunde man komma långt. Man kan inte utgå från kön. 

 

Det är inte lätt men det är svårt. Har barnet i ert fall sagt något som kan ha väckt misstankar hos mamman? Har någon annan sagt något? Jag kan för mitt liv inte förstå mig på föräldrar som skulle vilja ha bort fungerande förälder- varför vill man frivilligt bära hela lasset själv? 

Om man på pin kiv håller borta den andra föräldern och ljuger ihop saker så förstör man både för barn, den andra föräldern och för andra som verkligen utsätts för övergrepp.

Som jag ser det så är det ju en typ av övergrepp det också-  och jag förstår det överhuvudtaget inte. 

Om och när ett barn utsätts för övergrepp. blir det ännu värre om den andra föräldern bara skickar iväg barnet- då har barnet ingen alls att lita på- övergreppen blir något som tillhör den normala vardagen. 

Sedan tror jag ju att barn efter en tid börjar märka om saker och ting inte stämmer. Men då kanske barndomen är slut...Jag kommer inte på något bättre svar just nu. Rimligtvis borde det väl vara fifty-fifty med manipulativa föräldrar mellan könen- och kanske är det samma sak när det gäller övergrepp-fast vi pratar om två olika typer av övergrepp. Tänk på pedofilhärvan med en radda med kvinnor som tydligen bidrog med bilder på barn.