hur hanterar ni era vuxna barn...och känslan när de behöver hjälp

Jag tror det kan ha med din egen mamma att göra i viss mån, jag har en mamma, men hon har aldrig fungerat som en, hon har gjort skillnad på barnen och jag är det barn hon aldrig riktigt tyckt om, jag har en annan far än de andra också, som inte heller riktigt funnits där. Ingen av dem har hjälpt mig varjen som barn eller som vuxen, så för mina egna barn finns jag alltid där och oroar mig lite för mycket fast den ena är vuxen (har dock en diagnos och har periodvis inte klarat sig som en vuxen)