Ang gemensam vårdnad och fytt till annan stad utan godkännande.

Man får inte göra det. Personen kan förlora vårdnaden.

Föräldrar får flytta. Men för att barn som man har gemensam vårdnad om, ska få flytta så måste båda vårdnadshavarna vara överens. Man kan inte förlora vårdnaden bara för att man flyttar, men flyttar man  barnens boende så riskerar man vårdnad/boende, om den andre stämmer en i Tingsrätten.

Föräldrar kan flytta hur långt de vill och men barnens ev flytt skall godkännas av båda

Mina barn är stora idag men när de var små, den yngsta skulle fylla tre samma år stack barnens far med en annan kvinna efter tio års förhållande. Jag var uppvuxen i en annan stad ca:30 mil ifrån och där fanns hela min släkt. När han stack ville inte hans släkt umgås med mig längre. Han vägrade godkänna att jag flyttade tillbaka till min hemstad med barnen. Med honom har jag två barn och jag har ett barn sen tidigare med en annan som skrev på och godkände flytt.

 I mitt fall blev alla barnen överförda till nya adressen direkt även att den andra fadern inte hade skrivit på. Han gjorde allt för att sätta dit mig, stämde mig och det var rättegångar under fem års tid men han lyckades inte med något ändå. Högsta domstolen vägrade till och med att kalla till nya förhandling, de skickade bara till min advokat att barnen ska fortsättningsvis vara boende hos modern, barnen skall inte på några villkor tas från modern och placeras hos fadern då modern är fullt kapabel till att ta hand om sina barn på bästas sätt. De tog ingen hänsyn till att fadern hävdade att jag hade flyttat med barnen utan hans tillåtelse. De skrev att man tar aldrig barn från en mor om det inte förevisar att barnen far illa på något vis hos modern och då spelar det ingen roll om det är hon som har flyttat med barnen.   

Annars fungerar det så här om man flyttar och inte fadern godkänner det så kommer barnet inte att mentalskrivas på den nya adressen direkt utan fortsätta vara mentalskriven på den gamla adressen tre månader framåt. Man får då ta kontakt  med folkbokföringen och meddela om att barnet/barnen bor på annan adress de senaste tre månaderna och sen kommer barnet bli folkbokfört på den nya adressen till slut oavsett om fadern har skrivit på eller inte. Men det kan bli problem under dessa tre månader om man söker bostadsbidrag eller andra bidrag eftersom man inte kan uppge att barnet är boende hos en. Det kan även vara svårt att få dagisplats där man bor eftersom de som är mentalskrivna där kommer i första hand i köplatserna. När det gäller skolgång är det obligatoriskt och barnet/barnen kan börja skolan även att de står mentalskrivna på annan ort.  

Att man skulle bli av med vårdnaden är inte någon större risk så länge man inte förhindrar umgänge mellan barnet/barnen och umgängesföräldern. Socialförvaltingen/familjerätten kommer att bli inblandade och man bli kallad till möte, de gör hembesök för att göra en bedömning om hur barnen har det hos boendeföräldern. Om de anser att barnen mår bra hos boendeföräldern, de anser att boendeföräldern är en bra förälder som tar hand om sina barn på bästa tänkbara sätt så finns ingen större risk att de tar vårdnaden från denne. Det ska till mycket som sagt för att en boendeförälder ska bli av med vårdnaden och att barnen skulle placeras hos umgängesföräldern istället. Så länge man inte förhindrar umgänge så blir man inte av med vårdnaden.

När det gäller vem som ska betala resor för barnen till och från föräldrarna så ska man i den mån om att boendeföräldern har ekonomiska möjligheter dela på kostnaderna. Om inte boendeföräldern har ekonomiska möjligheter, ligger under normen så är det umgängesföräldern som ska stå för hela kostnaden oavsett vem som har flyttat eller vilken inkomst umgängesföräldern har. Det är alltid umgängesföräldern i första hand som ansvarar för utgifterna till och från honom/henne även om det är boendeföräldern som har flyttat.

Mitt ex vägrade betala ett öre för resorna, jag stod för hela kostnaderna i ca: två års tid, bad honom att betala hälften men han vägrade. Jag gick då till familjerätten där de gjorde en bedömning som visade att jag inte hade de ekonomiska möjligheterna att stå för rese kostnaderna. Det slutade med att han fick stå för hela kostnaderna i stället. Så länge jag betalade resorna så skulle de åka var annan helg men när han blev tvungen att betala hela resorna själv så blev det inte så ofta han ville ha dem längre för han tyckte inte det var värt att betala resor för dem för att få träffa dem då.

Den enda som har förlorat med att bråka i rätter, göra stämningar mm i flera år för att hämnas på mig för att jag flyttade för att jag behövde vara nära mina släktingar i min hemstad är bara barnens far, för den yngsta som idag snart blir 19 år vill inte ha något med honom att göra längre, hon verkligen hatar sin far som hållit på att bråka i alla år. även att jag inte har blandat in barnen i våra konflikter och aldrig pratat skit om deras far hur jävlig han än varit så är barn inte dumma att de inte uppfattar saker och ting, de märker även om de inte vet exakt allt.               

När mitt ex stämde mig hade de precis ändrat lagarna till att fadern hade större rätt till barnen. Även då fick fadern delad vårdnad även om modern inte skrev under det så det har inte ändras så mycket de senaste åren. Jag har gått igenom detta under flera års tid och varit flera omgångar på rätter så jag har en hel del erfarenheter. Jag har även en "väninna" med tre små barn med tre olika fäder och ingen av fäderna får ha barnen själva, hon utövar umgängessabotage till och med men har ensam vårdnad över barnen och vägrar gå med på gemensam vårdnad, fäderna har försökt få gemensam vårdnad eller i alla fall umgängesrätt med barnen men eftersom de inte har råd med rättegångskostnader kan de inte göra mycket mer än bara acceptera. Av vad jag förstått så har det snarare ändrats mer till moderns rätt idag och det tycker jag är fel också.

Men ja risk finns alltid att man kan bli av med vårdnaden men är barnen boende hos en ska det till mycket för att man ska bli av med vårdnaden även idag. Jag är fortfarande engagerad över dessa frågor och kommer alltid att vara.

Det är inte många om så någon som blivit av med vårdnaden för att de har flyttat som anses vara en lämplig förälder och inte utövar umgängessabotage. Jag har aldrig hört att det har förekommit verken för 15 år sedan eller i dag. Och jag har inte sett att någon sådan ny lag skulle ha trätt i kraft att man blir av med vårdnaden för att man flyttar. Att det möjligen skulle kunna bli att barnet får bo hos den andra föräldern men den gemensamma vårdnaden tas bara bort om det förefaller att barnet far illa på något vis eller den ena föräldern inte är kapabel till att ta hand om ett barn. Det är inget brott att flytta men det är ett brott att utöva umgängessabotage.         

Om jag har förstått TS rätt så undrar TS om han/hon kan hindra den andra föräldern från att flytta och endast ah barnet/barnen varannan helg istället för varannan vecka och nej, det kan man aldrig göra något åt.

Det enda man kan protestera mot och kunna vinna är om föräldern vill ta med sig barnen och flytta, men då gäller att agera fort.  

Varje fall bedöms individuellt och alla för och nackdelar övervägs. Har en förälder flyttat barnet utan lov från den andre vårdnadshavaren så blir det negativt i bedömningen.

Sen är det massor av faktorer som spelar in vid en tvist. Det har med barnets ålder att göra, syskon, hur rotade dom är och såklart även föräldrarnas livssituationer.

Är det exempelvis ett skolbarn det handlar om, så kan det anses att det är bäst att barnet får bo kvar på orten där den har sina vänner och har "rotat" sig.

Är det ett spädbarn kanske den delen istället inte är av vikt, så att man inte tar hänsyn till detta i bedömningen.

Finns det halvsyskon som flyttar så kan man vilja hålla ihop syskonen och för den delens skull anse att det är för barnets bästa att det får flytta med föräldern.

Det finns inget förhandssvar i en sån här fråga. Allt övervägs, men idag tar man stor hänsyn till båda föräldrarnas rätt och hur allt påverkar barnet i fråga.

Så vad som händer om man tar sitt barn och flyttar utan den andre vårdnadshavarens godkännande är de svårt att spå i. Men det kommer att ligga till flyttförälderns nackdel vid en tvist. Och är det "hugget som stucket" vart barnet lämpligast bör bo, så kan sådana detaljer vara avgörande.

Sen är det ju även så att det faktiskt är ett brott, så det är inte bara vårdnaden och eller boendet som sätts på spel. Brottet heter Egenmäktighet med barn och kan ge upp till ett års fängelse och böter. Det kan även klassas som frihetsbrott beroende på omständigheterna.

7 Kap. brottsbalken:

"Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1993:207)."

Thirtyplus

Det du kopierat handlar om att föra bort ett barn från den andra vårdnadshavaren, att beröva den andra vårdnadshavaren rätten till att träffa sitt barn regelbundet. Att föra med sig barnet till annat land eller hemlig ort så den andra föräldern inte hittar sitt barn. Det är ett brott som kan ge fängelsestraff. Det är skillnad på att beröva den andra fadern rätt att veta var ens barn bor och befinner sig och hindra umgänge än att man flyttar till annan stad och men ser till att ett fullt fungerande umgänge är möjligt i den utfattningen den andra föräldern önskar. och den andre föräldern vet var barnet befinner sig.