oplanerat gravid, 4e barnet... hjälp!

Japp, å det blev såååå bra!!! Vet verkligen inte hur vi hade klarat oss utan henne

Blev också oplanerat gravid med nr 4 och var också väldigt osäker. Men vi behöll och det kommer jag aldrig ångra. Jag har 2 pr mellan nr 3 och nr 4. Och nr 4 är världens underbaraste unge.

Tack mortilltre & viseversa. Blir tårögd av era svar. Det känns så självklart det ni skrivit, klart att när barnet är här är allt bäst, om allt går bra. Men tiden dit... känns så osäker. Jag är inte så ung längre och jag mår hemskt när jag varit gravid tidigare. Just nu mår jag bara illa och klarar inga lukter, inte ens goda lukter som nytvättat mm. Blääää. Sen vet jag att lite efter halva graviditeten kommer smärtorna.

Jag började gråta när jag fick plus på Stickan. Vi var nöjda med 3 barn. Jag hade gjort mig av med alla bebisprylar. Sålt syskonvagnen och gett bort bebiskläderna.

Hade misstänkt en vecka att jag var gravid då meneden aldrig kom när den skulle. Och en känsla i bröstet.

Dock var vi på landet hos svärföräldrarna och jag som inte har körkort kunde inte köra till stan och köpa ett test utan jag åkte med svärmor men hon följde mig i spåren in på Apoteket och då kunde jag inte heller köpa ett test. Så fort jag kom hem tog jag ett test som såklart visade STARKT plus.

Jag hade tom en tid för abort. Men ville se bebisen på skärmen när dom undersökte mig med vul. Sa att det skulle underlätta för mig när jag tog ett beslut. Såg små små ben och armar. Och då var jag fast. Det var ju MITT barn. Inte kunde jag ta bort mitt barn. Jag visste ju vilken kärlek jag skulle känna för det barnet. Så en halvtimme innan jag hade tid för aborten ringde jag och avbeställde. Inget jag någonsin kommer
ångra. Tittar på henne idag och känner sån otrolig kärlek. Hon är helt fantastiskt. Precis som sina syskon.

Kan säga att min sambo ville behålla redan från start när jag visade pluset. Så det var jag som tampades med all tvivel inte han. Han sa att han stöttar mig oavsett men att han redan bestämt vad han vill och det är att behålla. Men eftersom jag som kvinna alltid har sista ordet så var det mig valet hängde på. Och som tur är så gjorde jag det rätta valet.

Jag grät också när jag såg plusset, sen grät jag hela veckan. Så overkligt, de andra tre har varit såå planerade. Jag gråter vid tanken att göra abort. Jag gråter vid tanken på hur allt kommer att bli.
Min man ville inte behålla det, precis som jag under första veckan. Sen så har vi långsamt kommit på andra tankar. och i helgen tog han handen på min mage o sa: ohhh din lilla mage. Galet, men det betydde så mycket - dedär små orden.
Men ändå tvivlar jag fortfarande. Ena stunden så och andra så. Känner mig som en dålig människa att jag försatt mig i denna situationen över huvud taget. Men jag kan bara inte tänka mig att går igenom en abort men ändå så känns det så svårt att gå igenom en graviditet till...

Jag kan säga att har man 3 kan man ha 4. Man har liksom redan fullt upp som det är . Och man älskar sina barn så otroligt mycket. Min bebis är nu 4 månader och jag kan titta på henne och ha svårt att fatta att jag ens funderade på att ta bort HENNE. Hon som är det finaste som finns,som pratar med mig på morgonen,som skrattar när man smeker hennes lilla runda mage=),som älskar sitt babygym,som har så söt liten mun och som har så gulliga små miner att man skrattar,hon som bara genom att titta på mig ler ett leende fullt med kärlek till sin mamma. Vilken tur att jag inte tog bort henne. En jävla tur.

Och vårat liv är inte så förändrat. Vi har 4 barn istället för 3 och den första månaden är alltid lite kaos men det är den oavsett om man får nr 1,2,3 eller 4. Det tar ju tid att komma in i allt. Men nu flyter livet på som förut och mina äldre barn avgudar alla tre sin lillasyster=)

Här är hon=). Vårat lilla oops barn. 

Håller med dej i allt du skriver Viseversa - 4 st är så gott som samma som 3

Blir tokig när texten trillar bort!!!! Har ni bekymmer med det el skriver ni från datorn?! Hade skrivit jättelångt ju