Jag kommer att varna mina döttrar för KK!

Självklart har du rätt till dina åsikter.
Det betyder inte att jag håller med helt och hållet. Jag tycker att det är helt ok att vara KK om både är med på det. Det är faktiskt ok att ha sex utan att vara kär, bara för att man vill och har lust. Då kan det ju vara bra att ha det med en kompis som man känner och litar på (även fast det är helt ok med one night stands också).
Bra att du lär dem om vikten av att skydda sig.
Tänker du uppfostra ev. söner likadant?

Hade jag haft söner så hade jag naturligtvis kört samma race med dem. Jag hade faktiskt verkligen sett det som min plikt att uppfostra självständiga unga män som klarar sig själva och inte är sådana där bortskämda datorspelande slashasar som var och varannan tjej här sitter och gnäller över.

Och missförstå mig rätt. Jag tycker att KK verkar vara en rätt fungerande relationstyp om man vet vad man pysslar med. Det jag vänder mig emot är när man går från att vara oskuld till att bli kk. Att få en syn på sex som något man kan göra för en kompis, och inte som något närmast heligt som man delar med den man är kär i. Det bäddar för så många onödiga slitningar i framtiden.

Hellre KK än att binda upp sig i ett förhållande för tidigt. Vem vet om en partner är att lita på? Det där ska man inte lägga sig i!

Nu snackar jag inte om att de ska binda sig för livet, eller flytta ihop, utan helt enkelt att de har ett förhållande där båda ser den andre som sin pojk/flickvän, och deras kompisar vet om att de är ihop. Sen om det håller en månad eller ett år spelar väl inte så stor roll.

Klart att jag inte kommer att lägga mig i deras val när jag ställs inför faktum, men jag kommer att prata med dem innan vi har kommit så långt.

I vissa skeden av livet har jag inte varit redo för förhållande, men behovet av närhet och sex har inte försvunnit för det. Det har varit väl diskuterat med mina kk och bestämt på förhand hur vi skulle göra om någon av oss blev kär i den andre eller någon annan. Jag ser inte problemet.

Jag vet inte riktigt om jag tycker det är ett nytt fenomen. Jag hade ett KK för 10 år sedan. Kände fler som hade det.

Hade du kunnat hantera den diskussionen när du var 15? Jag är bara ärligt nyfiken, för jag hade det inte.

Jag är på ditt lag Stårschan, på grund av egna dyrköpta erfarenheter. Min man var oskuld när han träffade mig. Något mellanting vore vettigt.

Härligt! Men synd att din erfarenhet blev dyrköpt...

Jag tycker tvärtom. Helt baserat på mina erfarenheter. 
Jag blev av med oskulden med en barndomskompis. Vi var lika gamla och hade känt varandra sedan vi gick i blöjor. Att debutera sexuellt med någon man känner utan och innan och verkligen litar på var helt perfekt. 

Jag har flera gamla KK:s som jag har haft när jag varit "mellan förhållanden" så att säga. Från att jag var i tidiga tonåren och började ha sex fram till att jag träffade min nuvarande man.
Den jag har haft längst har jag haft sedan gymnasiet.

Jag tycker att mina KK-relationer har varit fina och framförallt trygga. De relationer jag hade som ung bidrog till mycket osäkerhet och känslor som var svåra att hantera. Tonårsförälskelser är ofta alldeles för romantiserade. Min erfarenhet från min uppväxt var att få av dessa var så fina som folk försöker påskina.

Så jag är positivt inställd till att ha kk-förhållanden. För mig var det de sexuella relationer som jag mådde bäst av som ung eftersom jag alltid kände att jag kunde vara mig själv och som vuxen är det ett utmärkt sätt att stilla hungern på när man inte är i en relation för tillfället.  

Personligen hade jag inte kommit förbi att hålla handen vid den åldern, så då var det heller inte aktuellt att ha en sådan diskussion. Men det var ett skede i livet och ett annat när jag hade kk. En 15-åring tar generellt inte lättvindigt på sex, men det händer mycket med jaget (och frigörelsen och utlevandet av sexualuteten) under de närmsta åren som gör att man efterhand ser annorlunda på saker.

Jag tycker det är viktigare att man fokuserar på att lära sina barn att sex är ett delat ansvar där ärlighet och öppenhet är viktigt för att det ska bli bra, att sex kan ha olika karaktär och att det inte är sämre om det är roligt, mysigt, eller galet, bara alla inblandade parter är med på samma tåg. Känner man inte att färden går på rätt håll, så får man säga stopp, oavsett om det handlar om själva sexet, eller förhållandena runtomkring.

Jag ska inte moralisera kring det ena sexet eller det andra, utan låta mitt barn själv hitta sin väg med grund i en tro på sin egen röst och vilja, med respekt för hens partners röster och viljor. Jag kan berätta om vad jag upplevde var rätt väg och vad jag gjorde för misstag, men det är något av en minerad väg, eftersom få människor vill veta hur/om deras föräldrar har/haft sex och jag skulle bara göra det om jag blev tillfrågad.

Jag vill att mitt barn ska känna förtroende att prata med mig om dessa frågor och det lär hen inte göra om jag innan tanken på att ens vilja pussas börjat gro börjar sätta upp regler för hur ett korrekt sexualliv ser ut. Och när frågorna kommer vill jag hellre nöja mig med att svara på faktafrågor och fråga tillbaka "vad är rätt för dig?" på frågor om känslor och moral, för att sedan diskutera kring dem. Ju yngre, desto mer begränsade livserfarenheter och därmed mer begränsade åsikter. Då får jag försöka bidra med andra synsätt och sen får man väl se hur det stärker eller ändrar mitt barns syn på det ena och det tredje.

Jag tycker det är en helt okej attityd, minus svartsjukebiten. Jag tycker inte att man måste bli svartsjuk när någon försöker lägga an på ens partner, ens om man är ung

Jag tycker det är fint och håller med dig ts
Jag har sagt till mina att det ska vara fint för dom.
Att dom hellre ska vänta om det inte känns helt rätt, eller om det bara handlar om att "alla andra redan gjort det"
Önskar dom en fin debut, känslan att vara så kär när det tinglar ända ut i tåspetsarna och något dom vill minnas när dom väl vill ta steget. 

Håller med dig TS. Kompissex är ingenting för tonåringar och i synnerhet ingenting att börja sina sexuella erfarenheter med. KK skapar ju bara en sned bild av hela det sexuella samlivet. Vet man vad man pysslar med är det som sagt en helt annan sak och som vuxen kan man ju reflektera och diskutera kring det på ett helt annat sätt än vad ungdomar som just börjat ha sex kan göra.

Hur gammal var du för 10 år sen? Själv var jag 20 och hade varit sexuellt aktiv i många år, och ja bland vuxna förekom det (dock inte alls i samma utsträckning som idag) men bland tonåringar?? Tvivlar på att det var särskilt vanligt, numera är det ju mer eller mindre en norm och så var det verkligen inte för bara 10 år sen ens.

Jag var 19 för 10 år sedan. Jag säger inte att det var en norm då bara att jag vet att det förekom ganska ofta. Och hellre det än att ha sex med olika människor.

Klokt skrivet. Lite konstigt att man som förälder ska säga åt sina barn vad de ska känna och vad som är korrekt sex. Huvudsaken är väl att man skyddar sig och att man verkligen vill ha sex, inte om man är kär eller inte. Risken är att man skapar skamkänslor inför sex.

"Riktiga" kärleksrelationer är inte så himla lätta att hantera heller, det är många som blir sårade. Eller man skulle kunna säga att alla blir sårade på något sätt.
Jag förlorade min oskuld med min första pojkvän och det var verkligen inte ett särskilt bra förhållande. Jag tror faktiskt att det hade varit bättre om vi hade varit vänner och KK istället.

Jag tycker som du ts. De behöver inte hålla på sig tills de planerar bröllopet men de skall ha ett bra förhållande med den de har sex med, det blir bäst så är min egna erfarenhet. Det finns ingen anledning till att ha sex med en massa människor, det tycker jag inte.

Jag tycker/tror att vi ställer lite höga "krav" på ungdomar, speciellt unga flickor, och sex. Att första gången ska vara så fantastisk, vacker, kärleksfull osv. Men "handen på hjärtat" så blir sex första gången särskilt lyckat, oavsett med vem man har det. I och med att ungdomar, och särskilt flickor, har en en förutfattad mening om hur fint det skulle vara, är det många som ångrar sig. Det var ju inte på så sätt det var tänk att förlora oskulden. Risken för falska anklagelser om sexuellt övergrepp/våldtäkt, ökar därmed.

Jag tror därför att det är bäst att informera sina barn om hur fint och härligt sex kan vara. Men att förlora oskulden inte är någon "big deal". Berätta vad som ofta händer, och se till att ungdomarna inte känner någon press på sig att prestera första gången. KK-förhållanden behöver därför inte vara fel, snarare kan det vara bra att förlora oskulden med en "vän" enligt mig. Någon man känner och litar på, men inte heller har så stora förväntningar på.

Se till att ungdomarna väntar med sex tills de är mogna, att de skyddar sig och inte har så höga förväntningar, tror jag är viktigast. Därmed tror jag att ungdomar lär sig att njuta och få en mer avslappnad syn på sex, vilket kommer att gagna dem nu och senare i livet. 

Jag håller förvisso med TS om att de skall finnas kärlek innan man ligger med någon, men jag tycker samtidigt att de är var och ens egna val. KK förhållande inget om prostitution, detta är någonting två personer bestämmer sig för att de e så här dem vill ha det.

Jag själv 21 år hade haft två trassliga förhållande bakom mig där jag efter kände att nää nu är jag trött på känslor och vise versa, men lite mys emellan åt tackade jag inte nej till.

Jag skrev en kontakt annons på en internetsida där jag var väldigt specifik med att jag enbart sökte ett KK, sagt och gjort kom jag i kontakt med en 10 år äldre kille, vilket jag tyckte va kanon då jag alltid gillat äldre.  Vi mötes upp på ett offentligt plats och tog en promenad, några dagar senare så kom han över till mig vi tog några drinkar och sen xxxx....
Han kom på freda, har åkte aldrig hem igen, vi blev stört förälskade och idag är vi gifta.

med detta vill jag ha sagt att även KK förhållande kan ibland leda till något seriöst och just av de faktum att när man möts kan man slappna av i varandras sällskap för att man inte är där för att imponera på varandra.