Vi som avbrutit 2013

Blir ledsen av era historier det är hemskt! 

Vår flicka föddes för exakt 4v sedan i v 20, tiden har gått framåt trots att det känns som att hela livet har stannat. Blir själv förvånad nu när jag skriver att det gått 4 v. Gick tillbaka till jobbet idag efter semester o sjukskrivning, det var tungt, känner mig inte redo att möta vardagen igen.

Jag vart sjukskriven direkt efter ultraljudet då vi fick veta att vår dotter hade en kromosonförändring och förmoligen inte skulle klara en hel graviditet och annars skulle hon dö vid förlossningen. 

Känner precis som ni andra att det är jättehemskt att drömmen lixsom förintades och byttes ut mot en mardröm nånstans på vägen....    
 
MrsCecilia - Vi smsade till de som visste om graviditeten, när vi fått beskedet från ul, orkade inte prata med nån och ville bara lägga mig ner o vakna upp till en bättre och rättvis värld.

Mina gravkilon sitter oxå kvar även om jag nu kan knäppa byxorna, funderar på att börja gå på gym men har inte tagit mig riktigt ända fram......

Kram på er      

Kakan 1982 kunde vart jag som skrivit din text, är så ledsen för din skull. Känner verkligen igen mig, dock har jag inte börjat träffa så mycket folk utan har hållit mig hemma där jag känner mig trygg.

När jag fick veta av barnmorskan att nåt var fel rämnade lixsom hela världen, låste in mig på toaletten och ringde sambon som kom på en gång. Sen blev vi kvar på kvinnokliniken hela dagen med läkarsamtal fostervattensprov samtal med kuratorn osv. Vi bestämde om avbrytande av graviditeten på nästa lediga tid, 4 dagar senare. Uner dessa 4 dagar fösökte jag glömma att det var sant, försökte inbilla mig att doktorn kanske inte var säker trots allt, att de sett fel på UL allt för att vår efterlängtade flicka skulle vara frisk. Varför skulle detta hända mig? Jag som längtat efter barn i åratal, vart är rättvisan?

Förlossningen tog 7.5h från det att jag fick de första tabletterna. Det gjorde ont, men det gick bra. Att föda fram henne kändes som en lättnad då all smärta plötsligt försvann samtidigt som det var ett avslut. Det jag drömt om så länge om att få upp mitt skrikande barn på magen byttes mot mardrömmens tystnad, bara min gråt hördes. Jag vilade en stund efter förlossningen och samlade styrka innan vårt barn bars in till oss i en liten korg.
Hon såg ut som en liten ängel men de missbildningar som läkaren sagt skulle finnas såg man tydligt och jag vet att detta var det ända rätta men ändå känns allt så fel.  
Du ska inte vara rädd för att se och hålla ditt barn MrsCecilia det är ditt barn och den kärleken man känner är densamme, det är ditt efterlängtade barn som du drömt om och planerat. 
Vi stannade på sjukhuset över natten och åkte sen hem efter att ha haft vårt barn hos oss ytterligare några timmar. Jag ville stanna på sjukhuset ville inte ut i den verkliga världen..........

Vi valde minneslund, fick förra veckan veta att Alice är jordsatt nu. Minneslunden är den finaste platsen på hela kyrkogården, den slutar ut mot vattnet och har en fontän.....Jag skulle nu i efterhand önskat att vi haft nån form av minnesstund med en präst innan kremering. Nu vet jag att mitt barn har sällskap av andra änglar och en dag kommer vi alla att vara tillsammans igen.         

Det känns skönt att veta att man inte är ensam i detta utan att det finns andra som gått igenom samma sak....Även om man inte önskar någon detta fruktansvärda!