Vi som avbrutit 2013

Hej. I april i år gjorde jag abort då det framkom ett par deffekter på fostret och även beskedet att barnet troligtvis inte skulle leva utanför min kropp. Jag var i vecka 20 och fick föda fram min underbara son. Han var helt fantastisk. Fem månader efter det fick jag reda på att jag var gravid igen, och planerna startades igen. Oron fanns där, men jag försökte ändå vara positiv. Att ajg var gravid igen gjorde på något sätt sorgen efter min förlorade son lite lättare. I vecka 10 fick jag göra ett tidigt ultraljud, nacken såg för bred ut och jag skickades för att göra moderkaksprov. Det provet visade absolut inga som helst fel och livet kändes återigen bra. Två veckor senare, fick jag göra ett ultraljud som en uppföljning av moderkaksprovet. Och då brast livet igen. Hjärtat slog inte. Så dagen efter blev det skrapning, i vecka 16. Jag har förlorat två söner på ett år och sorgen är total. Hjärtat blöder och själen skriker.

Helst av allt önskade man ju att trådar som dessa inte fanns, men på något sätt är det skönt att veta att man inte är ensam.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, jag antar att jag bara ville få skriva av mig och få dela detta med andra som jag vet förstår mig!

Styrkekramar till alla er!

Den 28 maj skulle vi alltså ha fått reda på om vi bär på den där äckliga, dumma ärftliga genen. Men så ringde dom dagen innan och sa att de inte hade fått provsvaren än!!! Det har gått över fem måander och dom har ännu inte fått något svar!!

Efter att ha förlorat två små fina pojkar förra året, början längtan, för både mig och min sambo, efter bebis ta över rädslan att försöka igen. Men så får vi aldrig något svar. Och ingen vet hur lång tid det kommer ta!! :(

Känner att jag snart skiter i det där jävla provsvaret och kör på ändå. Vet inte hur länge till jag orkar vänta på något svar!!

Var bara tvungen att bittra ur mig lite i en grupp där det finns människor som faktiskt kan förstå mig!