sömnfråga

För oss har det aldrig varit viktigt att sonen ska kunna somna själv. Det har kommit och gått lite, kan man säga. Och han har fått styra. Vill han somna själv får han självklart göra det. Vill han ha sällskap så är det lika självklart att han får det.

Mellan 6-12 månader så somnade sonen genom att vi låg tätt intill och smekte över ryggen eller buffade lätt i rumpan och kanske sjöng lite. Detta var kvällstid. Ibland somnade han likadant på dagen. Men allra lättast somnade han i vagnen, eller i min famn under amning (upp till 10 mån).

När han var drygt 1 år så kunde han plötsligt somna själv. Detta utan att vi hade påverkat det över huvud taget. Och sen somnade han själv i ca 10 månader, tills han var knappt 2 år. Då ville han återigen att vi skulle ligga bredvid tills han somnade. Och då gjorde vi naturligtvis det. Och nu är han drygt 2,5 år och läget är likadant. Vi lägger oss med honom, läser en bok eller två, sjunger en stump och ligger kvar tills han somnar. Tar alltifrån 15-45 min.

Som svar på din fråga, så tror jag alltså inte på att forcera något, utan ta det som det kommer och vara lyhörd inför barnets behov.

roja22 skrev 2013-07-25 14:29:33 följande:

Det skulle vara skönare om hon somnade själv. Tycker inte hon är pytteliten bebis längre, 8 månader. Hon somnar inte av att ligga bredvid så det är inget mys det handlar om, utan en gnällig bebis som bara sätter sig upp, rullar runt m.m. Hon är jättetrött men vill ändå inte ligga ner.
Det jag skulle önska är att man hade en kvällsritual där hon förstod att det var sovdags och sen kunde man sitta bredvid tills hon somnar, att hon förstod att det är skönt att sova och låg kvar och försökte. Hon har gjort det under en period förut men nu är det slut. Jag antar att det bara är att "vänta in" henne men jag tänkte om det fanns något man kunde göra för att underlätta.
På bvc tycker de inte att man ska ta upp henne utan säga bestämt att "nu ska du sova". Inte gå därifrån utan vara kvar tills hon somnar. Att hon har lärt sig att om jag skriker tillräckligt mycket så tar de upp mig. Men vet inte om jag tror på det heller. Vill inte att hon ska skrika i flera timmar.

Fast det där med att gnälla, rulla runt etc. kommer ju och går i perioder. Ibland är det svårt att somna, och ibland lättare. Man får anpassa sig och vänta in.
Vi har varit konsekventa med att ligga bredvid sonen och natta, oavsett om han har gosat in sig och varit jättemysig, eller om han har studsat upp och ner och skrattat, eller snurrat runt som en propeller, så har vi legat lugnt bredvid. Till slut har han lugnat sig och somnat.
Och är ni säkra på att hon verkligen är tillräckligt trött? Har hon ett tillräckligt långt vakenpass innan nattningen?

sömnfråga

INNEHÅLL