fredag o bonus kommer. fy fan

Ni är en dysfunktionell familj. Ta konktakt med en professionell så ni alla kan få hjälp. En vuxen kvinna som beter sig som ett barn, en man som inte kan sätta gränser och en tonåring i kläm. Jag tycker synd om er.

vad gör han då ? 

Det är INTE fel på barnet!! Det är fel på pappan som inte sätter gränser.......!! SÅ det är din sambo det är fel på!

Och ts som beter sig som ett barn själv. Hon låter som en bortskämd 14-åring.

Förstår att det känns som du hatar barnet TS.
Störiga, elaka, ouppfostrade ungar tycker man såklart är störiga, elaka och ouppfostrade, även om man vet att det är ungens föräldrar som har ansvaret för eländet de skapat. På samma sätt är det din sambo som misslyckats som förälder och han som bär ansvaret.

Tyvärr spelar ju inte orsaken någon roll ibland när det inte finns någon lösning, försök, som någon skrev, att ta hjälp utifrån.

I värsta fall kommer din sambo aldrig att ändra sig och då finns det inte så mycket att göra.
Du har ett första ansvar gentemot dig själv och dina barn och om detta går ut över din relation med dina egna barn tycker jag du ska flytta med dom till ett ställe där ni alla trivs och kan vara med varandra, ett ställa där din sambo och son inte bor. Dina barn ska inte behöva ha ett hem dit de inte vill komma pga att mamma valt att skaffa barn med en inkompetent människa och förälder som har gett en styvbror de inte kan vara i samma hem som utan att må dåligt, gemensamt barn eller ej...

Vad är det grabben gör?
Vad är det din sambo gör eller inte gör?

Verkar snarare vara fel på din sambo, hata honom istället..

Brukar hävda, motsatt av 'flocken', att dessa problem ofta kommer av männens agerande (då det övervägande är kvinnor som skriver). Dock verkar många kvinnor ha svårt att se att väärldens bäästa man kan ha brister och får istället agg mot symptomet, bonusbarnen..

Du har en jätte poäng där. Precis som barn i både kärnfamiljer och styvfamiljer som är odrägligt bortskämda och curlade så tror jag att dom inte blir det av sig själva, utan någon eller några föräldrar" hjälper till".

Kan nu efter flera år se det i min egen familj, sambons barn är curlat och bortskämt utan dess like och det är min sambos fel. Barnet beter sig ofta illa mot pappan (min sambo) för han vet att han får som han vill när han skriker och gapar. Är det något som jag anser att jag har med att göra och går in och säger ifrån så blir det oftast tyst. Barnet vet att mitt nej är ett nej och han tycker säkert att jag är en skitjobbig typ men vi har nu en helt okej relation. 

Och jag uppfattar många styvmammor som personer som tycker att de får för lite uppmärksamhet från mannen och har mycket svårt att "dela med" sig och ser inte själv skillnad på det engagemang som mannen ger sitt barn och det engagemang de "kräver" som vuxna. De ser det som en slags dualism där deras olika behov står emot varandra och mannen i mitten, söndersliten. (Samma sak när det gäller svärmödrar, allt i kvinnornas liv blir bättre bara svärmor inte fanns, hon styr, hon ställer, mannen är mesig osv.. det är ett sabla försök att isolera mannen från andra inflytanden än sitt eget) 

Man kan inte alltid tycka om det sätt andra uppfostrar barn på, man har olika sociala strukturer och kulturer kring hur man lever famlijeliv och det stämmer inte alltid överens med sin egen. Kvinnan kommer in, vill förändra allting, från umgängesveckor, till nöjen, fritidssysselsättning, gardiner, kläder etc och sedan går inte det för barnen är en statisk, fast punkt i mannens liv och inte ruckbart. När den glödlampan börjar att lysa börjar kampen mot det "onda" barnet som gör alla fel och förpestar allas liv. OM bara inte barnet... OM bara inte det sa.. OM bara... osv..

Istället för att vara vuxen och möta barnet utifrån var det är men också se på bakgrunden till varför det beter sig som det gör (och nej, alla barn är inte dåligt uppfostrade!) och sedan agera som en vuxen.  Jag saknar självdistans, uppriktighet i att se sina egna fel och tillkortakommanden istället för att gång på annan skylla allt som är fel på någon annan. Ibland går inte åtrån och passionen ihop med det praktiska i att leva ihop och ha barn från tidigare förhållanden, bygg då det som går att bygga men jag är trött på kvinnor som skyller på barnen att de inte är lyckliga, eller skyller på exet, svärmor eller vem man nu skyller på. Väx upp liksom! 

Om ungen hunnit fylla femton är det nog försent. Dra är mitt tips. Det finns inget mer avtändande än män som curlar sönder sina barn..