Varför välja ersättning?

Nej, det var ingen vidare positiv upplevelse. När vi väl sa ifrån var det ingen som bråkade, men det var ju heller ingen som frågade hur vi ville ha det innan de satte igång. Man SKULLE amma, mjölkproduktionen SKULLE tvingas igång och det var ju synd och skam att den stackars ungen behövde koppas i ersättning för att mina tuttar inte dög.

Jag var 26, tuff, påläst och hade stöd av min man och det tog ändå dagar innan jag vågade säga ifrån. Så jag förstår att folk kan känna sig oerhört överkörda när inte personalen är lyhörd.

Tack för tipset! Läste men kände inte riktigt igen mig i det där. Det var mer som att han tuggade för att få ut mat och inte när han svalde. När det inte kom tillräckligt slet han också och varje gång han ätit klart (eller däckat) så var min bröstvårta PLATT. Och det är ju inte som det ska. Barnmorskorna försökte hjälpa till med att han skulle få grepp och vi provade olika ställningar men samma sak och alla sa bara att men det seeer ju så bra ut, för greppet var det absolut inga problem med. När vi provade amningsnapp fick han inte ut en droppe och bara skrek.

Jag tror säkert att det inte blir samma med nästa barn, det tråkiga är bara att jag nu känner en sån avsmak inför amningen att jag egentligen inte ens vill försöka. Det var aldrig mysigt, bara jobbigt. Jag läkte konstant och hade ångest varje gång min son vaknade för då visste jag vad jag hade att vänta en timme framöver. Jag var sååå lättad när han vägrade bröstet efter att ha fått flaska en gång! MEN jag ska försöka glömma det till nästa och i alla fall ge det en chans igen. Vet ju att det går hur bra som helst med flaska också om det inte känns bra så prova kan jag ju alltid göra i alla fall :)

Antar att frågan inte riktigt är riktad till mig men ändå...
Jag ammade min 1a i 9 månader, då ville han sluta själv och bara ha välling till natten.
2an ville amma  tills hon var 15 månader (bara på kvällen då sista tiden) 
MEN När jag var gravid med henne (2an) fick jag svår psoriasis på händer och fötter, kunde till slut inte duscha själv och hade inga naglar osv osv. Inga mediciner hjälpte men när hon väl hade slutat amma gick psoriasisen bort av sig själv. Självklart har jag fortfarande psoriasis, sjukdomen går ju inte att bota men det jag lärde mig var att hormonerna som härjar i kroppen under graviditet och amning påverkar psoriasisen väldigt negativt. (en diagnos jag kommit fram till själv dock).
För när jag blev gravid med 3an 5,5 år senare (och med ytterst få psoriasis-problem emellan) kom den tillbaka på fötterna rätt rejält. Jag bestämde då att jag bara skulle amma så länge det kändes ok vilket var i 2,5 månader, då trappade vi ner och vid 3 månaders ålder fick han bara ersättning.  Tycker om att amma. Det är bra för barnet, gratis och mysigt osv osv men när det går ut över någons hälsa (mamma eller barn) så tycker jag att ersättning är en bra... ersättning ;P
Nu är min lilla 4a 2 månader och mycket riktigt blommade psoriasisen upp så fort jag blev gravid. Som tur är håller den sig bara till fötterna nu och den har aldrig blivit lika illa som första gången men då fötterna ändå gör så pass ont att det är svårt att gå kommer jag sluta amma ganska snart. Känns bra, då den viktigast näringen som nyfödd har hon ju fått.

Jag tror det finns fler medicinska anledningar till att man inte vill/kan amma än de flesta tror. Men jag kan också undra hur man kan bestämma sig innan att det är något man inte tänker göra (om man är fullt frisk).  Synd!

Jag märkte skillnad nästan direkt och det blev bara bättre. Den uteblivna lubrikationen gjorde allt tusen gånger värre och jag kunde knappt fungera normalt innan jag slutade amma.

Jag VEET de där förbannade kopparna (när man väl fått ut 5 droppar råmjölk liksom) som barnets fäktande armar fladdrade omkull

Jag passar på att ställa motfrågan, varför vill man inte ge ersättning efter ett par dagar med råmjölk?

För att fungerande amning är så grymt praktiskt och har ett par hälsomässiga fördelar. Inget bök med flaskor. Ingen jakt på micro. Ingen förstoppning eller hård maage. Minskad risk för bröstcancer för mamman (kan bli rätt betydande dessutom om man ammar ett tag och har flera barn). Gratis. Ökar försvaret mot vissa infektioner. Tröst i alla lägen. För att man trivs med det.

Jag hade gärna ammat, mycket billigare så i början med. Men att första gången få ut ca 40 ml för att andra gången få ut 10 som senare blev 5 ml och ibland ingenting gav jag upp efter 3 dagar.
Men jag var helt inställd på att de inte skulle funka när jag var gravid, sen droppade de lite mjölk och försökte utan vidare resultat.

Min son låg med sond, så jag hade tid på mig att testa.

Alla de anledningarna Flickan och kråkan angav gäller för mig också. Jag trivs väldigt bra med att amma och har gjort det från början.

Jag hade inga större problem under råmjölksdagarna. Visst sved det en del när hon ammade och det berodde väl både på att råmjölken är trögflytande, att mina bröstvårtor var ovana vid amning och att både jag och dottern var nybörjare. Hon lyckades till och med suga till en blodblåsa, men jag hade aldrig öppna sår. Det var ganska tydligt för mig att hon inte hade ett bra tag så jag experimenterade tills det kändes bättre och fokuserade på det någon hade sagt att det värsta onda är runt dag fyra och sedan blir det bättre. Jag bad också om hjälp men den hjälpen jag fick var inte särskilt bra så jag fick klura ut det hela själv tillsammans med min lilla tös.

Nu i efterhand så kan jag identifiera flera saker som gjorde det troligt att mitt ammande skulle gå bra:
- Jag ville gärna amma och hade förtroende för min egen kropps förmåga (kanske för att allting under graviditeten hade gått precis som det skulle)
- Min dotter föddes när hon skulle
- Jag använde bara lustgas som smärtstillande under födseln och slapp (med nöd och näppe) undan medicinska ingrepp
- Jag fick flera timmars egentid, hudkontakt och närhet med henne så snart som möjligt efter födseln (när de var nöjda med hennes syreintag) och hon sov intill mig den enda natten jag stannade på sjukhuset
- Jag hade inga fysiologiska problem
- Dottern hade inga problem med viktuppgången och nådde sin födelsevikt redan innan första vägningen efter fem dagar
- Ingen i min närhet nämnde (troligtvis tack vare viktuppgången) någonsin ersättning som ett alternativ

Så jag har haft det oförskämt lätt. Men eftersom jag vet att alla inte har det lika lätt och att det finns många som vill amma men som av någon anledning inte kan så har jag börjat utbilda mig till La Leche League-ledare (typ hjälpmamma) så att jag kan hjälpa dem som faller i den kategorin. En sådan utbildning gör dock lätt att man blir lite "lactivist" och tappar förståelsen för de som gör andra val än en själv. Det var därför jag ställde den här frågan, för att se hur andra tänker.

Och svaren jag har fått har verkligen gett mig mer insikt, så tack för det alla!

Det är inte lätt att pumpa, särskilt om man fortfarande måste få igång mjölkproduktionen. Sen är du långt ifrån den enda som redan från början antagit att det inte skulle funka och det hjälper ju så klart inte.

Min personliga åsikt är att det fokuseras alldeles för mycket på att det ska finnas hjälp för ammande mammor och på de problem som kan uppstå, och att detta ger nya mammor dåligt självförtroende. Sen ska det naturligtvis finnas hjälp för de som faktiskt får problem, men det är synd att så många börjar sina amningsförsök övertygade om att de kommer att få jobba hårt för att övervinna alla svårigheter associerade med amning.