Inlägg från: Anonym (också problem) |Visa alla inlägg
  • Anonym (också problem)

    Frustrerad, rädd och ledsen

    Jag är i liknande situation sig dig TS, Längtar och hoppas förtvivlat varje månad, har flera gånger, precis som dig kännt efter minsta lilla tecken och flera gånger trott att nu, nu äntligen får jag ett plus, men icke...jag läste allt och försökte få minsta lilla grej till gravtecken, googlade allt, har däremot lugnat ner mig lite nu och känner att jag ändå inte kan påverka det hela och att ständigt känna efter ger ju faktiskt ändå inte ett plus hur mkt man än vill det.
    Jag har problem med min mens som iprincip inte existerar. För ca 1 år sedan bara försvann den nästan helt, från normal på 5-7 dagar till nu ½-3 dagar och extremt sparsam (startade igår men försvann sedan nästan på en gång, ingenting idag)  :( blir så himla frustrerad. Har varit på utredning på CVL kliniken i Uppsala i juni och då såg allt faktiskt normalt ut med ÄL men jag tvivlar ändå, den månaden hade jag iaf haft liite längre mens än denna gång..Har tidigare varit på gyn för kontroll då mensen bara försvann, då sa dom att det berodde på stress, nu ett år senare är jag väldigt övertygad om att så inet är fallet. Visade sig också att jag hade låga progesteronvärden.

    Bor du i sthlms trakten? isådana fall kan jag varmt rekommendera att du tar kontakt med CVL eller Sofiahemmet. Hur det blir för mig och sambon återstår att se då vi ska på åb i slutet av augusti. 

    Jag längtar så jag håller på att bli galen medan sambon fortfarande tycker att vi kanske ska vänta lite (!!) gah! jag blir galen, iaf glad att han följde med på utredningen, däremor vet han inte om han vill fullfölja den nu när jag fått bevisat att allt ändå ser normalt ut vilket gör mig jätteledsen, han menar att han vill att vi ska lyckas på egen hand utan tex ivf (vilket det blev prat om sist på kliniken).    

    Vi får kämpa tillsammans mot vårt efterlängtade plus helt enkelt, och jag vet precis hur jobbigt det är med folk runt omkring som är gravida, har både min bästa vännina samt en jobbkollega så jag förstår frustrationen och känslan av att "varför inte jag"". 
    stor kram!  

Svar på tråden Frustrerad, rädd och ledsen