Nära en skilsmässa

Tack för alla svar!

Jag har inte varit otrogen mot min fru, planerar inte heller att vara det. Men kanske är hon otrogen mot mig, men inte genom att vara med någon annan utan genom att ta bort en viktig sak ur mitt liv utan att fråga mig om lov.

Jag har en vän som tycker man skall se på sex som alla andra intressen man har. Om man träffar sin fru i bowlinghallen och det visar sig vara ett gemensamt intresse som inledningen av relationen bygger på. Sen efter ett tag så tröttnar en på bowling och vill sluta. Då säger den andra att det var synd, jag tycker ju om att bowla. Den som då vill sluta säger att han/hon har inga problem med att han/hon fortsätter med bowling tillsammans med andra. 

Likaså menar han att om en i förhållande tröttnar på sex så borde den inte förvägra sin partner sex. Det är alltså den som tröttnar som har ansvaret att meddela att den andra får gärna ha sex med andra. Det är inte den som vill ha sex som skall våndas och till slut kanske klämma fram frågan om huruvida det är ok. 

Jag har iaf tagit kontakt med en sexolog och vi skall dit på besök.  

Jag gav upp och stack. Orkar inte slösa mer tid att vänta på något som alrig kommer att ske. Hur många gånger ska man försöka? Jag vill leva livet medans det går.. Jag ångrar mig inte heller

Lider med dig.

Men felet du gör är att du ger henne det du saknar mest i megadoser. Hon kan inte känna samma saknad som du gör - eftersom du ger henne det hela tiden och har det i överflöd. Hon vet att när hon vill kan hon "få" sex - hon behöver bara röra dig med sitt lillfinger och du är igång på alla cylindrar. Kan du göra detsamma? Nej... och där är den stora skillnaden och det är också DÄR du skall lägga fokus och göra en förändring.

Jag hade en liknande situation för några år sedan och jag har lyckas vända det till det bättre (inte bra men bättre). Jag gav upp tanken om sex - totalt. Jag slutade visa upp mig (för jag gjorde precis som du efter en dusch t.ex) och jag slutade med att försöka förföra. Jag ägnande mer och mer tid till mina intressen. Jag tog hand om mig själv. Vårt kärleksliv ändrades inget man jag stängde av vårt sexuellaliv. Jag undvek alla diskussioner om sex och när min fru tillslut undrade om det har hänt något som hon borde känna till (hon trodde nog att jag var otrogen) så svarade jag att jag har tappat lusten - att den längre inte fanns kvar. Det gick nog 5-6 månader innan hon insåg och verkligen förstod att jag inte längre kommer jaga henne. Då insåg hon också att hon inte längre kan "få" sex när hon vill. Hon började äntligen att prata om vårt sexliv och då kom också en vändning. Nu har vi sex kanske 1-2 gånger i veckan. Det viktigaste i vårt samtal var att vi båda förstod och tänkte samma om vad orden "ge och ta" innebär och betyder för oss. 

Det är förvånansvärt svårt att prata med sin egen fru/man om sex verkar det som. Ta inte detta på fel sätt nu - jag vet själv hur svårt det är. Nästintill allt annat är relativt enkelt och lätt att samtala om. Men inte sex... VARFÖR är vi så funtade?! Det är ju världens mest naturliga sak. Så enkelt - därför så svårt...

Jag och lilla frun är på varsin kant av sexbehovs-linjalen mellanåt. Första gången vi upplevde problem var strax e att dottern föddes - när hon var runt 1 år. Frun hade ingen lust. Sov dåligt pga att dottern vaknade i tid och otid och var lättirriterad. Pga mitt snarkande så sov jag i gästrummet ibland. Sen till slut så sov jag där varje natt. Jag "skötte mig själv" så att säga när lusten blev för stor. Men till sist blev det konstigt också. Smussla med runkade kändes fel. Jag låg sömnlös i gästrummet och funderade hur detta skulle kunna lösas när frun plötsligt kom in efter att ha gett dottern nattamaten(jo se den lilla hade en period där ammnig var poppis i 1-tiden på natten). Hon kom in och la sig hos mig och grät. Allt strömmade ur henne. Hon ville ha sex men orkade inte. Hon var livrädd att jag skulle hitta någon annan att ha sex med eftersom jag "aldrig" fick nåt av henne. Hon ville så gärna bara ligga bredvid mig men var rädd att jag skulle bli besviken om det inte ledde till sex. Hon kände sig värdelös, osexig och fet. Osv osv osv...
Jag å min sida var livrädd att lägga mig bredvid henne ifall jag skulle bli kåt och hon skulle känna stress. Jag ville att hon skulle få sömn så att hon blev pigg. Jag ville säga åt henne att hennes bröst var så fina men ville inte att hon skulle tolka detta som "nu vill jag ha sex". Smekningarna över rumpan, som jag aaaaaaaaaalltid gjort förr när jag passerat henne i hallen/köket, uteblev helt från min sida - av samma orsak som ovan. Jag gjorde allt för att avsexualisera mig och henne trots att jag tyckte att hon var det sexigaste som gick i ett par skor och jag själv var kåt som en djur.

Detta höll vi inom oss. Båda två. Vågade inte prata om det. Men vad vi dock pratade om under denna period var alla andra vardagsproblem - utom det som tärde som allra mest på oss.

Vi pratade om allt vi kände denna natt fram till klockan var halv 6. Sen detta samtal har vi betydligt lättare att förstå varandra. Vi har rejäla peakar när vi utforskar varandra rejält och sexet är underbart i flera månader i sträck. Sen finns perioder då det går neråt - men vi respekterar varandras behov för stunden. Jag har generellt lust mer ofta än vad hon har - och istället för att smussla med onanerandet så bjuder jag in henne. Mycket mysigare än att stå i duschen och "skaka task" Och TROTS att jag har ibland får världens stånd när jag ligger tätt intill en annan kväll så försöker jag inte att få igång henne med smekningar utan låter kvällen bjuda på närhet och ömhet istället för sex. Ett nyp i rumpan eller en smekning över min bula i byxorna sker mer ofta nu och båda två är medvetna om att denna gest INTE betyder "ska vi knulla nu?" utan mer "Gud va du är sexig".

Så enkelt. Egentligen. Förmodligen därför det är så svårt...

Vi har våra samtal titt som tätt - även när vi är på en topp sexmässigt sett. Men då pratar vi mer om fantasier och känslor.

Så - vad ville jag få sagt? Jo - PRATA med varandra! Och det verkar ju som ni är på väg att ta det steget nu.

Stort lycka till!

O här har jag lust att skriva ett långt svar, vilket är skitjobbigt från mobilen.. Så jag skriver ett litet för att få tråden bland mina favoriter.. Jag är övertygad om att det största problemet i situation som ts beskriver är bristen på kommunikation! Inte sexbristen i sig, även om den är jävligt jobbig också.. Har ni funderat på att prata med någon utomstående?

Been there, done that. Lider med dig!

Snacka och försök synka era respektive behov.
Vilka behov har hon?
Vilka har du?
Kan ni ens mötas?
Vill hon möta dig?

Problemen kommer ur osynk.
Det kan vara hur ofta, vad, hur, när, ouppfyllda önskningar, hämningar osv.
Enda nyckeln är att ni BÅDA tar detta på allvar och börjar kommunicera med varandra, inte bara snackar.
Ducka och gå mitt i diskussionen är inte tillåtet.
Den tar slut när ni båda är nöjda med svaren och känner att ni fått fråga vad ni har på hjärtat.

Lycka till och berätta gärna hur det gått!

Konstigt nog tycker en del att det är lättare att skiljas än att öppna sitt hjärta och tala om sexlivet och sina önskningar och behov, eller brist på intresse.