Råkade själv ut för att min sambo smittade mig med könsherpes nyligen, pga hans munherpes. Inte kul kan jag säga, men nu är det ju så och det är ingen idé att hänga upp sig på hur man fick det. Bättre att ta det för vad det är och göra det bästa av situationen.
Jag förstår din oro, men OM nu din sambo har blivit smittad (vilket han inte behöver ha blivit) så kan du ju inte göra så mycket åt det iallafall. Berätta gärna din oro för honom så att han, ifall han nu skulle visa sig vara smittad, får en chans att smälta det i lugn och ro och sedan kan ni båda läsa på information om könsherpes - vilka symptomen är, hur man lever med det, osv. Det hjälpte för oss (när jag fick symptomen så läste jag på om det på nätet, för jag anade vad det var)..på så sätt slapp jag bli överraskad och chockad vid beskedet vid läkarundersökningen. För hur det än är så kan man bli ledsen och nedstämd vid beskedet, eftresom det faktiskt är obotbart och det kan vara väldigt smärtsamt (speciellt vid första utbrottet).
Kan rekommendera harduherpes.nu - jättebra sida med bra information.
I mitt fall så började symptomen långt innan blåsorna kom; väldig värk i korsryggen ett par veckor efter smittotillfället (ung som vid stark mensvärk), som mensvärk i tjejmagen, svullna och smärtande lymfkörtlar i ljumskarna. Detta är typiska symptom då herpesen lägger sig latent i kroppen.
Sedan kom blåsorna och allmän sjukdomstillstånd (som vid influensa - ont i leder och muskler, lite feber, allmänt matt och trött).
Var gärna uppmärksammad på sådana symptom. Men jag hoppas att ni båda klarar er!
