Ni som tagit katter tidigare än 12 veckors ålder, är det fel på katten idag?

En kompis till mig tog en kattunge vid 8 veckor (mamman försvann) och den katten blev aldrig riktigt ok. När den var 4 så valde de till slut att avliva den då den var aggressiv och det blev bara värre. Veterinären hittade inget fysiskt fel på den, vilket givetvis kollades noggrant. Har utöver den katten sett ungar som blivit tagna tidigare både bli fantastiska vuxna katter och de som varit grymt otrevliga, sitter såklart mycket i personligheten också. Jag tycker själv att det är dumt att chansa.

Vet ej då jag ALDRIG tagit en kattunge före 12veckor. 
Nu senaste jag köpte va han 14veckor gammal.
Och han är redan en helt underbar katt, självsäker, modig, gillar att gosa och så social.

SKulle inte våga chansa. Men de är väl 50/50 chans på vad de blir för en katt?!  

En släkting till mig fick två st 10v-kattungar. Den ena var helt normal men den andra var jättekonstig. Den låg och sög på sin svans hela tiden och när de blev äldre kunde den inte hoppa efter mat som den andra gjorde utan bara satt där. Den blev också lite aggressiv och försökte bita folk.

Så det kan säkert gå bra men som sagt, onödigt att chansa. Det kan gå dåligt också.

Har haft katter hela mitt liv, bondkatter (sk "ute-katter"). Vid två tillfällen har jag fått ta hand om kattungar som var yngre än 12 veckor (8 -9 veckor vid båda tillfällena) pg flytt resp kattmamman försvunnen. Den ena kattungen blev aldrig rumsren (kissade överallt inomhus) och den andra aggressiv. Skulle aldrig "frivilligt" ta en kattunge från mamman yngre än 12 veckor, om inte kattmamman var dör eller försvunnen.

Även o m det inte blir nåt fel på katten så är det väl inget skäl att göra nåt som inte är bra för den? Både djur och barn kan växa upp till fungerande individer även fast de exempelvis blir slagna. Låter lite som om du skryter över ditt tilltag och hånar oss som tycker det är fel genom att skiva ; buhu. Ja 8 veckors katter är jätte söta och det är väl därför elaka människor gärna plockar dem så tidigt som möjligt av egoistiska skäl.

Själv har jag aldrig tagit en katt före 12 veckor men jag vet flertalet som gjort det och till större delen har de katterna fått problem av ett eller annat slag. Självklart kan det gå bra oxå men riskerna är allt för stora.

Våra kattungar lämnar inte vårt hem före 14 veckor eftersom vi funnit ut att mognaden är större för flytt då.

Många skyller på att de måste bli av led kattungarna tidigare då mamman stöter bort dem, men det är en naturlig fas som de går igenom. Det betyder inte att de måste flytta tidigare.

Vi hade en som var ca 8 veckor. Han hittades i en motorhuv så det var inte så mycket annat att göra. Han var hela livet extremt rädd för allt och alla han inte kände. Han kunde få panik verkligen och la sig någonstans och skakade mest. När han blev äldre (ca 4 år) började han kissa på "fel" ställen, vi kunde inte komma på någon orsak. Det var inget nytt som hände just då och veterinären hittade inga fel. När han slutligen lade sig på folk och kissade såg vi inte så mycket att göra, han hade blivit mer rädd (utan synlig anledning) i samma veva och veterinären kunde inte hitta något heller... han blev ungefär 5 år om jag inte mins fel.

Några vanliga problem när de tas för tidigt är att de snuttar, vissa snuttar lite andra extremt mycket. Snuttandet är en trygghet i sig som kattungen ska lära sig att sluta med, av mamman, och alltså kunna vara trygg utan det. Många bli även väldigt osäkra och andra vet helt enkelt inte hur de ska bete sig med katter (vanligare om det nya hemmet inte har några andra katter). Sedan kan det verka som att det funkar med men vem vet egentligen vad som pågår i den lilla ungens huvud? Speciellt då vid en så tidig flytt.

De som flyttat till oss när de varit äldre har varit mycket lugnare med flytten, de har inte verkat rädda utan direkt passat in på ett annat sätt.