Jag vill inte jobba

Förstår du att det förmodligen inte berör dig eller din privata ekonomi?

Man blir int vuxen av ålder, utan genom vuxna val. Tex att skaffa sig ett jobb.. Skaffa dig en utbildning som leder till ett jobb med andra arbetstider ån 7-16.

Jag förstår dig helt och hållet TS. Jag har många intressen och passioner så mina dagar fylls av annat när jag inte jobbar. Min sambo försörjer oss, men när jag föder barn i Januari så får jag in 10 000 ca så då blir det mer. 

Men jag tycker inte det är något fel att du inte vill jobba. Sålänge din sambo tycker det känns bra att försörja er så är det helt okej. Det viktiga är att ni är överens och mår bra.

Jag ska nog plugga distans efter mammaledigheten, har ingen lust med skola 8 h per dag. Jag är för hippie för sådana tider hihi. 

Har inte läst tråden.
En fråga: Handlar detta om en rädsla inför det faktum att du är på väg in i vuxenlivet och allt som hör till det? 

Jag kan delvis förstå dig. När jag var yngre tyckte jag också att fast anställning och kontorstid innebar att man var fast, fängslad och ofri! Bara tanken på det, fick mig att känna olust. Det som är lite konstigt är att du är nöjd med att inte jobba alls! Det finns massor av arbeten som innebär oregelbundna arbetstider, och där du kan arbeta som timanställd. Som timanställd blir du aldrig låst, möjligheten finns att tacka nej till arbetspass (bör dock inte göras för ofta). Så upp och hoppa nu och sök jobb!

För det första så ska du vara medveten om att ju längre du går hemma desto mindre attraktiv blir du för framtida arbetsgivare, det finns inte ett jobb att söka där man inte vill se ett cv som åtminstone visar på handlingskraft och driv i livet (att man varit aktiv och jobbat/sökt arbete). 

För det andra så är jag helt med på att det verkar vara döden att jobba 7-16, 5 dagar i veckan med samma dönickeuppgifter, det hade tagit musten ur mig också. Det du ska göra är att sätta dig ner och fundera på vad du tycker är roligt, vad som intresserar dig och vad du kan tänka dig att syssla med om dagarna (borsett från att såsa omkring hemma). Det finns massor med intressanta yrken därute, det gäller bara att hitta dem. Gå till arbetsförmedlingen och få lite guidning, surfa på högskolornas hemsidor, kolla in ky-utbildningar.  

För det tredje så måste det sägas: dags att växa upp! Livet består till ganska stor del av "måsten" för de allra flesta människor. De allra flesta människor måste faktiskt jobba om de inte vill leva på skorpsmulor både före och framför allt efter pensionen, man måste städa hemma, man måste bära ut soporna osv med allt tråkigt och arbetsamt. Personligen så njuter jag långt mycket mer av att slappa om jag vet att jag tagit tag i dagens alla "måsten" som annars hänger över mig som ett orosmoln. 

Så kom igen nu, upp ur soffan!  

.Försök o leva så UTAN sambo med pengar istället!!

 Låt killen va hemma o slappa med, lata kärring.....så kan ni leva på gräs o vatten sen......

Jag förstår dig till viss del. Jag hade aldrig pallat ett 8-16-jobb mån-fre (eller hur nu de "vanliga" arbetsdagarna ser ut)!
Därför har jag anpassat jobben efter vad jag känt för för stunden ;)

När jag var yngre & var en typisk nattmänniska så jag jobbade som bartender några helgdagar i månaden & jobbade extra några eftermiddagar på posten ett tag. Jobbade även som servitris några kvällar i veckan vid något tillfälle.. Sen gick jag vidare till handel & jobbat i affär i några år nu där schemat är anpassat efter vad jag trivs med - d.v.s enbart em/kväll mellan 4-7h/dag & varannan helg (kvällar + helger = skitbra OB!). För det mesta jobbar jag i affären 3 dagar i veckan, men ibland hoppar jag in extra om jag känner för det. Sen frilansade jag även inom foto/webdesign för några år sedan & fick in lite extrapengar på det viset.

Så nä, du behöver inte skaffa ett vanligt heltidsjobb. Vissa är helt enkelt inte gjorda för det! Men jag tycker inte att du ska leva på din pojkvän. Det är verkligen inte schysst & vad händer om det tar slut mellan er? Det finns hur många flexibla yrken som helst & du kan ju byta om du inte trivs eller plötsligt vill testa något annat eller plugga vidare - eller så kan du starta eget inom något område som du är intresserad av.

Din inställning funkar kanske nu. Men om din sambo dumpar dig så har du inte råd med mat o bostad och då blir du vårt (arbetande delen av samhället) problem. Skaffar du barn och blir singel utan arbetslivserfarenhet så sitter du snabbt fast i fattigdomsträsket.

Du gör ditt val. Så länge du inte tar bidrag från de behövande så skiter jag i att du är fattig. Det som är sorgligt är att du inte får uppleva det som jag och många andra kan uppleva: En drömbostad, mer pengar än du behöver och utrymme att uppfylla alla dina drömmar. Jag har ett arbete som jag älskar och där jag respekteras och gör skillnad. När jag kommer hem så är det till ett fantastiskt vackert hem och en familj som aldrig behöver sakna något.  Vi har råd att spendera mkt tid tillsammans och utöva våra intressen tillsammans :)

Om din pojkvän tycker att det är okej att försörja dig så är det väl inget problem.
Men vad gör du den dagen som han tröttnar på det?
Tänk på att sjukpenning, föräldrapenning och pension blir väldigt låga om du inte aldrig haft någon inkomst.