Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Tänkte skriva av mig lite. Har nu läst och läst, kan nog inte fatta att jag har förlorat mitt barn. Va i tisdags på första ultraljudet 21/8 vi var i v20 då. Inget hjärtljud, liten bebis död sen v.17. Helt chockade och i panik. Nu i v20?? Har nig aldrig reflekterat över att vi skulle förlora vårt barn efter V12. Fick i fredags 23/8 sätta igång förlossningen, födde en underbart fin pojke. Helt underbar. Nu förstår jag inte hur jag ska överleva. Vad ska jag göra?

Wikström; Gud vad tragiskt, jag lider med sig och din familj/ anhöriga och partner.

Man tror ju verkligen inte att något ska hända efter v 12, hade du känt rörelser och så också? Förstår att det måste vara hemskt smärtsamt och jobbigt, får ni hjälp av sjukvården att bearbeta detta? Jag tänker att det måste få ta tid för er nu, att sörja och prata och sörja igen. Det är så kroppen och sinnet inom sin tid kan komma vidare. Låt det få ta sin plats in era liv. Får man någon grav man kan gå till? Allt stöd till er. Jag tänkt också att inom sin tid när nu är redo så kommer det en ny chans, och den gången så går ni täta kontroller och det finns inget som säger att det inte kommer att gå bra då. Kram!

Hej. Jag fick, enligt gyn, ett missfall natten till den 21 aug. Jag blödde som en stucken gris (ursäkta ordvalet) och hade så fruktansvärt ont i äggstockarna.Jjag berättade för gyn att jag hade testat med rfsu sticka som gav svagt plus på tis den 20:e. Onsdag fm testade jag igen med rfsu och cb digtal och då visade det neg. Så gyn trodde att det var ett spontant missfall. Jag var i v.5+0 så tydligen är jag en låghormonare... För jag hade testat den 15:e och det var neg. Gyn sa till mig att jag och gubben var tvungna att vänta med ett nytt försök tills mensen kommer igång igen. Hon sa även att om gubben får "komma" i mig innan mensen så finns det risk att jag blir gravid igen och riskerar att få ytterligare ett missfall. Någon som har hört talas om det? Vi myste igår (28:e) och han kom i mig, finns det risk att jag kan bli gravid nu?? Många säger att efter ett missfall så blir man lättare gravid. Vi har försökt i 14 månader nu.... Vi längtar så efter en bebis.... Vet inte när jag har ÄL och när mensen kommer. Innan graviditet kom så skulle jag ha haft mens den 14 aug och Äl den 27aug. Få se om det stämmer att mensen kommer den 10 sept sen..

Till mig sa bm att det är skönt för kroppen att ja en mens emellan men att det inte är något krav. Att det skulle vara lättare att få mf igen är inget jag har hört.

Känns som att jag tappat bort mig själv efter mf. Har ingen lust att träffa vänner (som för den delen alla är nyförlösta eller gravida), ingen lust att jobba, är bara arg på min sambo. Det värsta är, ja förutom att förlora sin bebis, att jag hade byggt upp någon sorts plan i huvudet hur livet skulle se ut de kommande åren med nya tillskottet m.m Och helt plötsligt står jag här helt utan plan. Jag tänkte vara mammaledig ett år eller så, sedan sluta på mitt jobb som jag varit på alldeles för länge och börja plugga efter mammaledigheten, kanske starta eget därefter? (Man hinner planera mycket på 13 veckor :P) Nu står jag här. Utan syskon till mitt barn. Utan plan. Kvar på samma ställe och känner mig bara ensam. Livet tuffar på som vanligt för sambon, men hela mitt liv har rasat. Blir glad av min son, men ledsen av att han inte får ha samma glada mamma, även om man försöker hålla humöret uppe.. Det pendlar ju från dag till dag, ena dagen tror jag att jag "är på banan igen", men minsta lilla bakslag i vardagen så tänker jag på mf och allt som inte blev. Vad gör man när allt känns meningslöst?

Anonym (Anna) : jag vet hur du känner. Och det finns nog inga lätta svar eller snabba genvägar. Det är bara så sorgligt och sorgesamt alltihop och man är så ledsen. Som du skriver så planerar man utifrån en graviditet och när allt blir såhär så rasar även alla framtida planer. Låt det ta tid säger jag. Älta och sörj och var arg. Var snäll mot dig själv en tid, gör saker du tycker om. Titts på film, gå en långpromenad själv med musik i öronen eller tillsammans med din man. Prata med din partner om hur du känner, att du är så ledsen och inte vet hut du ska komma vidare. Han kan stötta dig, eller förstår iallafall varför vi beter oss på ett visst sätt. Hitta på saker med din son. Sen måste vi tänka att det kommer fler chanser, där det med största sannolikhet kommer att gå bra!! Det betyder inte slutet detta, vi kommer att få barn, kanske om inte alltför lång tid. Och hur hårt det än låter så är motgångar en del av livet. Kanske gör det en del av oss mer ödmjuka att hur bra våra liv än är så kommer inte topparna utan dalar alla gånger. Vi kommer att bära med oss detta hela livet men det kommer inte att styra våra liv. Det kommer att bli bra!

Nu har jag fått tillbaka min mens och har nog äl om ett par dagar! Åh jag hoppas och vill så gärna!!!!!! Lycka till alla andra som försöker

Hej,
Kvällen den 21/8 märkte jag att det kom rosa på pappret när jag varit på toaletten. På nåt konstigt sätt så kände jag på mig att den här graviditeten skulle gå åt helvete, men alltså den känslan var ändå helt fruktansvärd. Eftersom vi inte aktivt försökt så var jag lite chockad när jag fick veta att jag var gravid, och ganska orolig hur jag skulle klara av en graviditet ( förra var väldigt tung) när kroppen inte är som den ska och sambon jobbar i Norge 2 veckor åt gången. Men när jag kunde konstatera att jag fått mf så kände jag hur himla gärna jag ville ha det här barnet.

Stödet från gyn och mödravården har varit i princip obefintligt. Jag fick komma till mvc för att kolla hb, men that's it.

Jag blödde i en vecka ungefär men har fortfarande molvärk. Nu är jag orolig att äl ska komma under tiden sambon är i Norge, då blir det ju omöjligt att bli gravid igen.. =/

Hej allihopa! Man känner sig ganska ensam när man får MF. Men jag har märkt nu efter mitt missfall i v.7 att det är väldigt vanligt. Men så fruktansvärt jobbigt. Jag hade inte en tanke på att jag skulle få MF eftersom min första graviditet gick så bra från dag 1. Nu kör jag stenhårt med ägglossningstest för att försöka pricka in den innan menen kommer tillbaka :p Kram på er

Jag fick mf för 2 veckor sen, skulle ha gått in i v10 dagen efter.

Jag jobbar i Norge och veckopendlar sen 1.5 år tillbaka. Gifte oss i juni och lyckades med det otroliga att få ÄL där omkring (testade inte och har oregelbunden cykel) och lyckades på första försöket. Tog ett tag innan jag började tro på att det var sant... Och när mf kom var det som att allt rasade. Planen var att vara mammaledig i Sverige och sedan se hur jobbsituationen utvecklade sig. Har en stark längtan hem till Sverige...

Det var som att allt var alldeles för perfekt för att vara sant. Jag har under många år port mig för att inte kunna bli gravid... Och så sker det på första försöket!

Som att detta inte vore nog så skedde det på ett mindre trevligt sätt... På en buss på väg till Oslo. På en busstoalett med nerblåsande byxor kom stora klumpar levrat blod. Jag kände det som att livet rann ner i toaletten.

Hade väldigt högt hcg efteråt (34000) och testar fortfarande positivt med cb. Längtar efter att bli helt återställd hormonellt...