Handen på hjärtat, älska bonusbarnet som ens eget?

Fullt naturligt enligt mig och inget att skämmas över.

Jag är själv inte bonusmamma men tycker det nästan är mer normalt att inte älska bonusbarnen lika mycket som sina egna.

Jag tror inte du är ensam, inte på långa vägar... Sen finns det naturligtvis dom som verkligen ÄLSKAR sina bonusbarn, naturligtvis! Och det är ju bra för dom.

Men att ha ett respektfullt förhållande till sina bonusbarn tycker jag är viktigare än att man ska känna att man "måste" älska bonusbarnen i samma utsträckning som sina egna..   

nej jag kan inte ens säga att jag älskar min styvdotter överhuvudtaget... de känns som grannens barn flyttat in ungefär. Den kärleken jag känner för mina barn är övermäktig men det är nog så det ska vara och oftast har ju bonusbarnen egna mammor som känner så för dem. man kan vara en viktig vuxen i deras liv ändå. De som inte haft styvbarn själva kan aldrig förstå vad vi menar men det är ju de som alltid "vet bäst" ;)

Tack för att ni delar med er!

Jag har alltid visat respekt för min bonusdotter, men det har varit jobbigt att jag inte kunnat känna mer för henne.

Nä fy tycker inte ens om sambons barn, står och väger om jag ska lämna eller inte. Samtidig vet jag att det är sambons och hans "fantastiska" ex brist på uppfostran och särskilt sambons förbannade curlande som gör att jag inte gillar det barnet förvandlas till. Ska bli kul och se hur det går när sambon snart blir arbetslös och inte har råd att köpa allt ungen pekar på....Tack gode gud för delad ekonomi 

    

Ja, jag inser att föräldern också är delaktiga, självklart.

Min mans barn är inte bortskämt på det sättet att han köper en massa saker till henne (det har vi inte haft råd med), men däremot  får hon bli buren eller åka vagn när hon vill (korta sträckor handlar det om här!),  bli påklädd och torkad på toan när hon kissat när hon ber om det (vilket är alltid), och få bestämma vad vi ska äta och vad vi ska göra.   Sex har bara varit att glömma, då hon vill vara med honom varje sekund.  Nåja..

Plus att min man ibland kört iväg oss andra tre för att han vill umgås ensam med henne.   Förståeligt kanske, men man kanske kan vara lite smidigare och finkänsligare än att bröla ut det. 

Jag har också påstått att jag älska henne som nin egen men de gör ja faktiskt inte. Jag respekterar henne och behandlar henne som en i familjen, men älska det gör jag inte. Känner en stor lättnad för jag läste upp vad TS skrivit, till min sambo och berättade att jag kände likadant. För honom var det förståligt, skönt! :)

Bra att din sambo var förstående!

 

Här handlas det hej vilt, det ska vara datorer både hit och till mamman (hon lever på soc), mobiler+abonnemang och när mobilerna inte duger längre förstör ungen dom och får så klart en ny, x-bos, ps3. Men som skrivet var ska bli kul och se hur det går om nån månad när sambon blir utan jobb för mer än mat i magen tänker jag inte betala.

 

Tycker inte alls det är något konstigt, min styvfar älskar jag inte alls. Han är inte min pappa, en sån har jag redan. Han ska inte älska mig som han älskar sin egen dotter