• Anonym (ledsen)

    Han älskar inte mig

    Faaaan! Vad gör man när man älskar någon så otroligt mycket och vet att han inte älskar tillbaka? Gråter Lämna tycker säkert de flesta, men om man inte vill det ? Om all oro och vånda är värt det för att man ändå får träffa honom och vara nära. Eller lurar man sig själv då?
    Vi har det verkligen inte dåligt utan trivs väldigt bra tillsammans, har mycket kul och kan prata om allt. Han säger att jag är den finaste tjej han träffat, att han vill att det ska vara vi, men känslorna finns inte. De har funnits, men inte längre Rynkar på näsan  Känner mig trots allt rätt okej med situationen, även om det kommer över mig ibland hur oälskad jag känner mig. Som nu.
    Någon med liknande erfarenhet? Hur har det slutat?

  • Svar på tråden Han älskar inte mig
  • Anonym (Olyckligt Kär)

    Jag förstår dig helt och hållet, bättre att få lite av honom än inget alls. Men i det långa loppet tror jag du förlorar på det. Du är värd att hitta en kille som älskar dig! Tänk om han hittar någon som han älskar, vad händer med dig då?

  • Moi001

    Min sambo sa till mig efter 2 år tillsammans att han inte älskade mig längre och ville flytta. Hans känslor hade svalnat. Hela min värld dog. Jag var helt knäckt och tappade helt livslusten.
    Vi hade inga större problem i förhållandet. Trivdes bra ihop, vi gjorde saker tillsammans, gemensamma intressen, hade roligt och skrattade ofta, sexet var strålande, pratade mycket och hade det allmänt bra. Vissa småproblem men de jobbade vi på och jag tror inte att de var nåt avgörande.
    Men han flyttade. Han hör av sig ofta. Jag försöker gå vidare. Det är svårt... men inte omöjligt. Har gjort klart för honom att om han vill att vi ska försöka igen så bör han fan vara säker på att det är mig han vill ha resten av livet. Jag vill inte ha nåt annat.

  • Masken84

    Vill man verkligen leva med någon som inte älskar en tillbaka? Jag hade inte velat det. Även om det skulle vara jätte svårt att gå vidare så skulle jag känna att jag är värd att bli älskad!

  • Anonym (har)

    Vad har han sagt? Att han inte älskar dig men vill fortsätta leva ihop?

  • Anonym (Nej)

    Jag förstår hur du känner för väl. Men du lurar dig själv. Det är inte värt det.

    Jag känner att min kille inte älskar mig och jag är numera osäker på om även jag älskar honom. Han säger att han älskar mig, men när vi kommer till hetare diskussioner så säger han att han inte älskar mig. Men när det kommer till kritan att bryta upp och gå skilda vägar, så älskar han mig djupt och vill inte bryta upp. Men det känns som om det bara är bara ord

    Problemet för mig är att jag känner mig fullständigt oälskad av honom, han ser aldrig på mig med kärlek längre, mest bara med irriterad blick om han ens vill titta på mig överhuvudtaget. Det finns dagar när han inte pratar med mig eller ens tittar på mig när han kommer hem från jobbet och det kan vara så i flera dagar. Han skyller på trötthet efter jobbet, men han orkar ändå sitta timmar i mobilen eller vid datorn och chatta eller gå ut och träffa kompisar. Jag är ju inte dummare än att jag förstår att det är jag som är problemet för honom.

    Jag behöver någon som bryr sig, som visar att jag betyder något. Jag längtar efter den bekräftelsen och han vill inte ge mig det. Jag har bönat och bett honom, men han påstår att han gör allt i sin makt för att ge mig det. Tyvärr verkar han inte ha så mycket makt över sig själv.  

    Så nu tvekar även jag på om jag verkligen älskar honom eller om jag tror att jag gör det för att jag borde göra det, en vana kanske. Situationen är ohållbar och jag är till och med så tveksam till att fortsätta att leva med honom. Än har jag inte sagt till honom att jag hellre vill leva själv än leva med någon som inte älskar mig, men den dagen kommer snart. Bryr man sig inte om varandra och ger lika mycket som man tar, så slutar det bara på ett sätt, hur gärna den ena parten vill fortsätta. Det krävs två för att dansa tango!

    Det kommer aldrig något gott ur ett sådant förhållande som du funderar på. Du dödar dig själv i slutändan. Man kan aldrig tvinga någon att älska en själv hur gärna man än vill det. Jag lever hellre ensam i min ensamhet än att leva ensam i tvåsamhet. Tänk om, tänk lite mer på dig själv. 

  • Anonym (ledsen)
    Moi001 skrev 2013-08-06 13:31:13 följande:
    Min sambo sa till mig efter 2 år tillsammans att han inte älskade mig längre och ville flytta. Hans känslor hade svalnat. Hela min värld dog. Jag var helt knäckt och tappade helt livslusten.
    Vi hade inga större problem i förhållandet. Trivdes bra ihop, vi gjorde saker tillsammans, gemensamma intressen, hade roligt och skrattade ofta, sexet var strålande, pratade mycket och hade det allmänt bra. Vissa småproblem men de jobbade vi på och jag tror inte att de var nåt avgörande.
    Men han flyttade. Han hör av sig ofta. Jag försöker gå vidare. Det är svårt... men inte omöjligt. Har gjort klart för honom att om han vill att vi ska försöka igen så bör han fan vara säker på att det är mig han vill ha resten av livet. Jag vill inte ha nåt annat.
    Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver! När han först berättade (för mer än ett halvår sedan) var jag helt förstörd och det kändes som att jag aldrig skulle kunna klara om vi bröt upp. Han vill ju ändå att vi försöker, och jag har fått bearbeta att det kan ta slut så just nu känns det som sagt rätt okej. Så okej det nu kan kännas när den jag vill leva resten av mitt liv med, den jag skulle vilja gifta sig med, den vars barn jag skulle vilja bära inte längre älskar mig Rynkar på näsan

    Hoppas att din f d sambo kommer fram till att det är dig han vill ha, och om inte att du kan gå vidare och vara lycklig ändå.
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Nej) skrev 2013-08-06 19:57:19 följande:
    Jag förstår hur du känner för väl. Men du lurar dig själv. Det är inte värt det.

    Jag känner att min kille inte älskar mig och jag är numera osäker på om även jag älskar honom. Han säger att han älskar mig, men när vi kommer till hetare diskussioner så säger han att han inte älskar mig. Men när det kommer till kritan att bryta upp och gå skilda vägar, så älskar han mig djupt och vill inte bryta upp. Men det känns som om det bara är bara ord. 

    Problemet för mig är att jag känner mig fullständigt oälskad av honom, han ser aldrig på mig med kärlek längre, mest bara med irriterad blick om han ens vill titta på mig överhuvudtaget. Det finns dagar när han inte pratar med mig eller ens tittar på mig när han kommer hem från jobbet och det kan vara så i flera dagar. Han skyller på trötthet efter jobbet, men han orkar ändå sitta timmar i mobilen eller vid datorn och chatta eller gå ut och träffa kompisar. Jag är ju inte dummare än att jag förstår att det är jag som är problemet för honom.

    Jag behöver någon som bryr sig, som visar att jag betyder något. Jag längtar efter den bekräftelsen och han vill inte ge mig det. Jag har bönat och bett honom, men han påstår att han gör allt i sin makt för att ge mig det. Tyvärr verkar han inte ha så mycket makt över sig själv.  

    Så nu tvekar även jag på om jag verkligen älskar honom eller om jag tror att jag gör det för att jag borde göra det, en vana kanske. Situationen är ohållbar och jag är till och med så tveksam till att fortsätta att leva med honom. Än har jag inte sagt till honom att jag hellre vill leva själv än leva med någon som inte älskar mig, men den dagen kommer snart. Bryr man sig inte om varandra och ger lika mycket som man tar, så slutar det bara på ett sätt, hur gärna den ena parten vill fortsätta. Det krävs två för att dansa tango!

    Det kommer aldrig något gott ur ett sådant förhållande som du funderar på. Du dödar dig själv i slutändan. Man kan aldrig tvinga någon att älska en själv hur gärna man än vill det. Jag lever hellre ensam i min ensamhet än att leva ensam i tvåsamhet. Tänk om, tänk lite mer på dig själv. 
    Om jag hade det som du beskriver hade jag nog inte tvekat att bryta upp, men som det är nu så är han trots att han säger att han inte har känslorna kvar oftast väldigt omtänksam och ställer upp för mig, ger mig komplimanger o s v. Och trots allt finns det en stark attraktion mellan oss. Ändå är ju något fel när hans känslor svalnat. Ja jag kanske lurar mig själv, men för mig är han den enda och jag kan inte tänka mig någon annan. Och jag tror att trots att läget är som det är skulle jag känna mig otroligt mycket mer ensam utan honom.
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (har) skrev 2013-08-06 17:57:02 följande:
    Vad har han sagt? Att han inte älskar dig men vill fortsätta leva ihop?
    Ungefär så, ja. Inte för all tid och evighet, men tills han säkert vet vad han vill med oss.
  • Anonym (blomman)
    Anonym (Nej) skrev 2013-08-06 19:57:19 följande:
    Jag förstår hur du känner för väl. Men du lurar dig själv. Det är inte värt det.

    Jag känner att min kille inte älskar mig och jag är numera osäker på om även jag älskar honom. Han säger att han älskar mig, men när vi kommer till hetare diskussioner så säger han att han inte älskar mig. Men när det kommer till kritan att bryta upp och gå skilda vägar, så älskar han mig djupt och vill inte bryta upp. Men det känns som om det bara är bara ord. 

    Problemet för mig är att jag känner mig fullständigt oälskad av honom, han ser aldrig på mig med kärlek längre, mest bara med irriterad blick om han ens vill titta på mig överhuvudtaget. Det finns dagar när han inte pratar med mig eller ens tittar på mig när han kommer hem från jobbet och det kan vara så i flera dagar. Han skyller på trötthet efter jobbet, men han orkar ändå sitta timmar i mobilen eller vid datorn och chatta eller gå ut och träffa kompisar. Jag är ju inte dummare än att jag förstår att det är jag som är problemet för honom.

    Jag behöver någon som bryr sig, som visar att jag betyder något. Jag längtar efter den bekräftelsen och han vill inte ge mig det. Jag har bönat och bett honom, men han påstår att han gör allt i sin makt för att ge mig det. Tyvärr verkar han inte ha så mycket makt över sig själv.  

    Så nu tvekar även jag på om jag verkligen älskar honom eller om jag tror att jag gör det för att jag borde göra det, en vana kanske. Situationen är ohållbar och jag är till och med så tveksam till att fortsätta att leva med honom. Än har jag inte sagt till honom att jag hellre vill leva själv än leva med någon som inte älskar mig, men den dagen kommer snart. Bryr man sig inte om varandra och ger lika mycket som man tar, så slutar det bara på ett sätt, hur gärna den ena parten vill fortsätta. Det krävs två för att dansa tango!

    Det kommer aldrig något gott ur ett sådant förhållande som du funderar på. Du dödar dig själv i slutändan. Man kan aldrig tvinga någon att älska en själv hur gärna man än vill det. Jag lever hellre ensam i min ensamhet än att leva ensam i tvåsamhet. Tänk om, tänk lite mer på dig själv. 
    Åh! Precis så här har jag det! Hur går det för er?

    Jag vet knappt ut eller in när det gäller mig och min sambo längre. Vi båda tror att vi älskar varann, men samtidigt så känns allt så svårt och vi tvekar båda på våra känslor. Det känns som att vi är inne i en ond cirkel...

    Jag försöker förklara  att jag behöver honom mer än någonsin nu, jag vill känna att han bryr sig och ser mig, och att jag på något plan är viktig för honom.
     Han svarar bara att han inte kan ge mig något av det jag behöver nu, och att ju mer jag behöver det, desto längre bort knuffar jag honom och desto svårare känns det för honom att hitta tillbaka... Gråter

    Vi ligger vakna på nätterna och diskuterar detta. När dagen kommer känns det hanterbart igen, men det ligger och gror inom oss båda två, och kommer ständigt upp igen....känner mig inte alls trygg hos honom. Har varit så i ca ett halvår nu, för han vill ha "betänketid"  så dagarna bara går... jag förlorar mina känslor allt mer i takt med att jag aldrig får någon bekräftelse från honom, och nu känns det som att vi bara väntar på att den andra ska ta steget och lämna.

     
  • Anonym (Nej)
    Anonym (blomman) skrev 2013-08-28 16:32:15 följande:
    Åh! Precis så här har jag det! Hur går det för er?

    Jag vet knappt ut eller in när det gäller mig och min sambo längre. Vi båda tror att vi älskar varann, men samtidigt så känns allt så svårt och vi tvekar båda på våra känslor. Det känns som att vi är inne i en ond cirkel...

    Jag försöker förklara  att jag behöver honom mer än någonsin nu, jag vill känna att han bryr sig och ser mig, och att jag på något plan är viktig för honom.
     Han svarar bara att han inte kan ge mig något av det jag behöver nu, och att ju mer jag behöver det, desto längre bort knuffar jag honom och desto svårare känns det för honom att hitta tillbaka... Gråter

    Vi ligger vakna på nätterna och diskuterar detta. När dagen kommer känns det hanterbart igen, men det ligger och gror inom oss båda två, och kommer ständigt upp igen....känner mig inte alls trygg hos honom. Har varit så i ca ett halvår nu, för han vill ha "betänketid"  så dagarna bara går... jag förlorar mina känslor allt mer i takt med att jag aldrig får någon bekräftelse från honom, och nu känns det som att vi bara väntar på att den andra ska ta steget och lämna.

     
    Vi lever för dagen just nu, i en konstgjord andning, vi gör ett halvhjärtat försök till att älska varandra. Men det håller inte mer än några dagar tyvärr. Jag orkar inte längre försöka och han ger knappt hälften av vad jag gör och då menar jag lite eftersom jag själv snart gett upp. Jag har ett påklistrat leende när han är i närheten, men allt är fejk. Andra ser min sorg också, för ögonen skrattar inte längre.

    Min kille vill inte prata om känslor, det har han aldrig velat göra, förutom i början då han var så överväldigande förälskad i mig och bedyrade mig all sin kärlek. Jag vet inte själv vad jag vill längre, eller så gör jag det innerst inne, men vill inte förstå det, inse det. Jag blundar och hoppas att allt är en ond dröm. Sen vill jag vakna till vad vi hade. Men det är ingen dröm utan verklighet. Han säger sig älska mig, djupt och varmt, men att jag inte kan se det. Kanske är det så, men i så fall i hans värld. Han har gett mig kärlek förr, så jag vet vad som fattas. Tystnaden och hans frånvaro även om han är närvarande är så plågsam. För mig vore det nog bättre att leva själv, utan honom. Då slipper jag i alla fall vara ensam i tvåsamhet. Men jag tvekar, tänk om jag har fel, tänk om det är mig det är fel på och jag förstör något?
  • Anonym (ledsen)

    Kom och tänka på min gamla tråd och vill bara skriva att det kan finnas hopp trots att det ser hopplöst ut! Solig  Var så nära att ge upp, tänkte att det är bättre att jag gör mig redo att lämna honom än att vänta in att han ska ta det steget. Så vände det och började långsamt kännas bättre och jag undrade många gånger hur han kan göra det han gör för mig om han inte älskar mig, men vågade inte fråga. En dag sa han det, att han älskar mig och vill satsa på oss. Som jag väntat och längtat efter de orden, och tvivlat på att få höra dem. Det har varit en otroligt jobbig period men nu i efterhand var det ändå värt det, och jag är glad att jag inte gav upp. Så hoppas att fler får lika lyckliga slut som jag Hjärta  Kram och god jul Hjärta

  • Anonym (Nej)

    Vad roligt att det slutade lyckligt för er. Jag blir så glad att du uppdaterade och berättade om detta.

    Vi har separerat men separerat som vänner. Nu känner han att han kan andas i min närhet och jag känner samma sak. Vi kanske inte passade att leva ihop med varandra, men vi passar mer ihop som vänner. Kanske det vänder senare, vem vet. Men som det är nu så har vi det bra på olika håll.

  • Anonym (***)
    Anonym (ledsen) skrev 2013-08-07 12:18:45 följande:
    Ungefär så, ja. Inte för all tid och evighet, men tills han säkert vet vad han vill med oss.
    Kanon, han får både äta kakan och ha den kvar. Perfekt, medan man kanske letar efter något bättre. Varför ställer inte tjejer krav?
  • Rakad Apa
    Anonym (ledsen) skrev 2013-08-06 13:14:30 följande:
    Faaaan! Vad gör man när man älskar någon så otroligt mycket och vet att han inte älskar tillbaka? Lämna tycker säkert de flesta, men om man inte vill det ? Om all oro och vånda är värt det för att man ändå får träffa honom och vara nära. Eller lurar man sig själv då?

    Vi har det verkligen inte dåligt utan trivs väldigt bra tillsammans, har mycket kul och kan prata om allt. Han säger att jag är den finaste tjej han träffat, att han vill att det ska vara vi, men känslorna finns inte. De har funnits, men inte längre   Känner mig trots allt rätt okej med situationen, även om det kommer över mig ibland hur oälskad jag känner mig. Som nu.

    Någon med liknande erfarenhet? Hur har det slutat?



    Jag har varit i den situationen men det var jag som inte hade de "riktiga" känslorna. Det var inget fel på tjejen i fråga, hon var söt, snäll och bra i sängen. Vi hade exakt samma humor, skrattade mycket ihop och trivdes helt enkelt i varandras sällskap.

    MEN jag blev aldrig förälskad, så efter bara ett halvår så bröt jag. Jag tyckte inte att det var rättvist mot henne att fortsätta när hennes känslor inte var besvarade från min sida.

    Jag var den första (och såvitt jag vet den enda) hon varit förälskad i, så det gjorde ont att krossa hennes hjärta. Hon började med heroin nåt år senare och jag är lite orolig för att jag kanske var grunden till hennes missbruk.

    Hursomhelst så är hon drogfri idag och vi har ytlig kontakt, men hon verkar ha en bra tillvaro numera.
    ?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (Nej) skrev 2013-12-17 20:12:51 följande:
    Vad roligt att det slutade lyckligt för er. Jag blir så glad att du uppdaterade och berättade om detta.

    Vi har separerat men separerat som vänner. Nu känner han att han kan andas i min närhet och jag känner samma sak. Vi kanske inte passade att leva ihop med varandra, men vi passar mer ihop som vänner. Kanske det vänder senare, vem vet. Men som det är nu så har vi det bra på olika håll.
    Roligt att höra att ni hittade en lösning som ni båda mår bättre av och att ni är bra vänner Glad  Lycka till i framtiden, vad som än händer!
  • Anonym (ledsen)
    Anonym (***) skrev 2013-12-17 20:21:05 följande:
    Kanon, han får både äta kakan och ha den kvar. Perfekt, medan man kanske letar efter något bättre. Varför ställer inte tjejer krav?
    Jag är rätt säker på att han inte letade efter någon annan, han hade bara inte känslorna för mig. Då. Vi har hittat tillbaka till varann nu och jag ville uppdatera min gamla tråd med ett lyckligt slut Glad
  • Chi

    Hej !!

    Jag hade en tjej hon hette Angelica hon gjorde precis allt för mig gissa vad, jag gjorde precis samma sak.bästa som va jag är ingen morgon människa men när jag vakna upp bredvid henne, blev så glad att jag gick upp med världens leendet , leendet av ren kärlek , hon var fantastisk men hade en ända nackdel hon kunde inte prata om allt eftersom hon var en tystlåten en , nog om henne ! Vi bestämde oss för att flytta ihop vi va så förhoppningsfulla båda två. Jag fick ett jobb som krävde väldigt mycket energi och det gjorde att jag nästan gick in i väggen . Va i ett svart hål som jag inte kunde komma mig ur riktigt .va 2 månader sen förhållandet bröts och vi gick skilda vägar faktist så var det sjukt jobbigt men den biten är över nu jag är glad och lycklig hoppas hon är det med , jag vill jätte gärna fråga den här tjejen o fråga som jag gjorde förr vad är de älskling ?

    Men samtidigt så vet jag att jag inte behöver gå efter det gör henne ledsen bara . Jag är fortfarande förälskad i människan hon va grymt vacker . Den dagen vi gjorde slut så sa hon du är konstig kom som en shock :o varför är jag konstig nu liksom efter 1-2 år vf va jag inte de innan ? De som fick henne på sånna konstiga tankar var hennes syster och umgänge . Hon va arbetslös och hade tid för att umgå me sina vänner, jag hade väldigt lite tid går detaljerat så alla förstår. Jag hade nästan alldrig tid att träffa hennes vänner för jag bodde i Norge o hon Sverige , det gjorde att hon fick för sig att jag inte var seriöst fastän jag va super seriös . Jag ville bara få ut mina tankar som faktist kvävde mig jag menar jobba , betala bilen, hus , mat ska de finnas , de ska städas hemma de ska tvättas och man ska försöka vila ut på det och även se till att leva . Jag hade sjukt stora utgifter då va anledningen till de jobbet.

    Hon tänkte inte på att jag ville vara hennes prins utan fick för sig ibland att jag va otrogen för ingen av oss hade något o prata om riktigt , de viktigaste är att faktist i ett förhållande att komunicera . 2 olika personer 2 olika tankar inte alltid man är överens om allt . Jag blev bara less på förhållandet efter ett tag för jag såg inte den prinsessan jag längta hem till som jag gjorde början utan mer nu hem till denna tjejen o va mer nervös för att hon ska va ledsen över våran situation ,vill tillägga att hon hade stora problem hemma.

    Jsg tänkte o tänkte på det o mådde inte speciellt bra jag menar hur kul är det att förlora en bästavän o dessutom en man är totalt för älskad i ?

    Hon och jag blev till slut jag bara jag, blev rädd för att de ska t slut kände mig inte förälskad och samma var de på hennes sida . Varför ?

    Jo för hon var lika rädd men inte visste hur hon ska reagera .

    Satt i skiten

    Jag tänkte så mycket att hjärnan va överbelastad av allt negativt hon tänkte om oss . Jag vet exakt hur människan fungerar , när hon vaknar va hon gör och va hon tänker .

    Sjukt att man hR kunnat studera en partner så mycket jag va intresserad i människan sen dag ett och kände fyfan vilken fantastisk tjej , nu till det tråkiga då!

    En dag så sprängdes jag ,va så besviken , så arg och så iriterad . Jag sa precis va jag tyckte överdrev kanske lite det gjorde ont i mig att säga det till min prinsessa körde hem henne till Sverige också va det slut man har alldrig tänkt hur viktig kärleken är jag uppskattar den så Sjukt men vf blev de så här tänker jag . Ända som krävs komuntion med varandra så ni vet precis vad partnern vill ha mer av ellr mindre av . Tips

    Jobba med den pressen vi har på oss kan värkligen förstöra mycket både psykiskt o fysiskt . Ni märker de sen när det är slut att de är det jobbigaste att faktist låta den man älskar gå vidare bara stå där som en fåne o se dum ut. Jag vet att jag kan rätta till det här men jag har inte vågat inte vågat att ringa o fråga Angelica varför kan vi inte bara lägga det här bakom oss osså bara krama hennes gosa o faktist säga jag älskar dig och saknar dig jag vet att hon saknar varend minut o vill så gärna försöka med mig igen men de går inte nu , hon väntar på att jag ska ringa o säga förlåt för det .

    Varför ska jag göra det tänker jag då ? Jag menar jag har gjort fel lika mycket har hon . Varför ska jag va en som faktist ska springa efter det här är det inte lite konstigt att vi båda vill tbx till varandra men att de faktist är så sorgligt att vi är rädda för de båda två?

    Vi är allt för omogna!

    Anledningen till att jag kan prata för henne med är att jag vet va hon värkligen tycker om mig .

    Det värsta

    Jag tycker sjukt mycket om henne fortfarande än idag och vill så jätte gärna ta med henne till familjen igen och säga till mamma och pappa vi är ett lyckligt par . Jag hade en bra relation till mamman men inte pappan han va en riktig surgubbe Haha! Mamman alkoholist och syster halvt psykopat , vilken familj ????

    Sjukt konstigt att jag hamna i en sits där min tjejs familj var sjukt konstiga det påverkade henne ngtt väldigt, märkte att hon var en fin person men med en syster som tyckte att jag såg bra ut o kunde få de flesta tjejerna o skylle bara vara otrogen elr oseriös o att jag behandla henne illa . Till slut blev det så att hon faktist trodde på det hennes syster sa till henne . Då fick jag se mycket tråkiga sidor av min "bästavän" hon va arg tänk själv hur jobbigt det är att tänka tanken att din pojkvän är ute o ränner med andra ?

    Jag hade ett liv där jag själv inte tänkte på något annat än jobb och henne de va jobbigt både där och hemma jag grät många gånger när jag bara tänkte att de va påväg att ta slut . Jag kunde inte tänka färdigt jag mådde så dåligt att jag faktist gick ner många kilon . Jag har alldrig känt att jag älskar någon som hon men me allt som jag har berättat om nu så var det svårt . Jag tänkte Ofta tänk om hon börjar drick som sin mamma och jag skulle få en sjuk fanilj i framtiden ? ush jobbig o leva me en sånn!

    Har du någonsin känt att du faktist inte har någon chans att få sker o ting på plats igen ? Du är inte långt ifrån men fortfarande några viktiga punkter kvar ? Jobbigaste känslan jg har haft . Jag har ingen chans nu fastän jag vet att hon älskar mig så vet jag lika väl att hennes familj / vänner faktist hatar mig ingen aning varför men det gör Att jag är en idiot från hennes familj o vänners sida.

    Tänker .

    Hur viktig är denna människan ?

    Varför är denna människa så viktig ? I mitt fall var jag förälskad och Galen i henne men samtidigt var jag för upptagen med att överleva mitt lilla race .

    Tänk alltid så tråkigt det är att vara singel jag menar hur kul o underbart är det inte att komma hem o bara sitta o tjöta Med någon man värkligen tycker om.

    Jag vill inte ha någon tjej men om hon nu ringer o vill tillbaka så är jag mer än gärna Redo för att finna tbx de lilla extra vi hade .

    Jag är en seriös kille en charmig en får höra det ganska ofta . Hon är en som har dålig självFörtroende .

    Så mycket jag har skrivit allt det är sanning och det handlar om den tjejen jag älskar och gör allt för .

    Känns som jag har sovit och nu vaknat upp och typ va hände ? Var tog hon vägen , jag har slutat jobba så mycket nu och vi kan spendera mer tid tillsammans som förr då vi skrattade åt Våra dåliga skämt och alla grymma impuls resor Elr vf inte de lugna Dagarna vi faktist bara såg på tv för jag v så trött . Jg hoppas ni där tr kärleken på Alvar det finna inget vckrare , vem vet hon kanske ringer och säger att hon värkligen vill försöka igen ?

    Varje gång något liknande hÄnder kan va med bästa kompisar med men lyssna på ditt hjärta Och på vad som gjort dig lycklig / göt dig lycklig för en dag kan det vara för sent då Har ni lyckats att såra varandra och båda mår skit för ni vill värkligen tbx till de bästa kapitlet i boken .

    Då du fick kärlek av rätt person de är då det känns bäst att Leva känna det fyfan va bra jag är som har fått henne/honom att älska mig och känna den underbara känslan jag har han/ henne där när de behövs både i vått och tort känna sig hel Och trygg.

    Bättre kominikation = framgångs rik fårhållandr och våga Ta för sig kärlek . Jsg har nu lagt Tid på att skriva lite om mitt som va , och vill så jätte gärna ha råd tips från folket va tycker ni ? är jag ute o cyklar eller tycker ni att jag ska fortsätta att hoppas ?

    Mycket att läsa men lovar att det är iintressant. Mvh

  • Abdou1233

    Hej kan ni hjälpa mig jag och min kille min första kärlek han inte älskar mig sa han och hans mamma inte heller gillar mig och vi har varit tillsammans i 3 år snart vad kan jag göra och jag är kär i honom????????

  • Anonym (Bea)

    Du är ett NEJ för honom. Varför blir inte han då automatiskt ett NEJ för dig med? (Så funkar det för mig, min självrespekt tar över)

    Han älskar inte dig, vill inte Du bli älskad? Eller är det viktigare att det är just han, han som kommer älska någon annan? Tänka på någon annan? Skaffa en framtid med någon annan?

    Du kan göra plats för kärlek istället för hålla kvar i något du fantiserar om men som inte finns där.

  • Anonym (Undrar)

    En fråga till er kvinnor som har en man som inte vet vad han har för känslor..

    Har ni gått upp i vikt sedan ni träffades?

    Det kan vara så att de har känslor men har tappat attraktionen till er och känner sig luradade på konfekten.

Svar på tråden Han älskar inte mig