Min man hjälper inte till!

Jag vet inte hur ett mamma pappa barn förhållande brukar fungerar ??
I mitt fall var det bara ett pappa barn förhållande och jag tror
att vi hade det ganska bra i det förhållandet , när jag nu så här i efterhand ser i backspegeln .

För när man läser här i bland trådarna så verkar det ju vara väldiga
bekymmer med att få förhållandet att funka ,
( för den ena inte hjälper till eller så finns det inga pengar någon sitter för mycket vid datorn har skulder
en del jobbar för mycket vissa är ute o träffar andra några vill knulla hela natten andra vill bara sova ) ???

Men ni måste ju ha levt lite ihop innan det blev små till värden .små barn är ju rena gruset i maskineriet

Hur hade ni det då ??

xSpinell

Äldre 7 Aug 23:01

#42

Agneess skrev 2013-08-07 22:37:52 följande:

Jag är inte lika glad som jag brukat vara men jag är glad! jag har ju en underbar son. Jo visst tycker jag att jag förtjänar det, med tanke på allt jag gör om dagarna. Jag träffar mina kompisar ibland dock är alltid sonen med då min man inte vill/ kan ha honom. Tyvärr så har det blivit allt mer sällan som jag träffar dem. Jag gillar att måla men det är oxå en sak som jag får planera in när sonen sover för om jag ber min man att passa honom så ger han upp så fort sonen blir lite missnöjd . Anledningen till varför jag frågade om åldern va att den ena partnern kanske kan bli lite mer dominant om det är stor ålders skillnad Men det skiljer sig säkert från det ena förhållandet till det andra. Hoppas ingen tog illa vid sig.

Det här är ingen solskenshistoria , tror jag

Akta dig för att bli alltför isolerad från dina vänner/kompisar , var rädd om dom !!!
dom kan bli din ända räddning i framtiden ,

Fortsätt med att måla , släpp inte ditt intresse !!!
Det här är allvarliga saker , jag hängde inte med riktigt på åldersskillnaden (du får ta det igen)
Är det stor skillnad på dig o din sambo , eller ??

Du får gärna skicka ett PM till mig om du vill ..jag är ingen expert , men jag har överlevt livet

xSpinell

Äldre 8 Aug 00:00

#44

Agneess skrev 2013-08-07 23:30:26 följande:

Jag försöker att det inte ska gå för lång tid mellan "vän träffarna" men det är så svårt att planera in något när alla jobbar osv. Men självklart håller jag med dig om att man måste vara rädd om de vänner man har. Ja det är 10 år mellan mig å min man/ sambo. Tänkte att det kanske kan vara så att den äldre automatiskt försöker bestämma.. Är kanske helt ute och cyklar nu..

Nej , jag tror inte att det är att nån är äldre , det har nog mer med personligheten
som du underkastar dig honom o viker undan för husfriden skull , eller (har jag fel)

man kan ha det bra som ensamstående också ,tro mig jag var det i 20år (mina barn är nu vuxna)
kolla bildgallerit om du vill o bedöm om jag har misslyckats ?

Vi hade det riktigt bra , deras mamma träffade en annan sen ville inte mina barn vara med henne mer
Passa på nu när lillgrisen

är liten , då tror han/hon att det är så här det går till
det blir svårare när den lilla blir äldre . tro mig

för han/hon var väll inte så gammal , tyckte jag läste det någonstans .

xSpinell

Äldre 8 Aug 11:08

#48

Agneess skrev 2013-08-08 09:32:29 följande:

Ja jag är rädd för att det kan vara så. Nä jag vet att inte är okej men jag vill ju ge han en chans till att ändra sitt beteende. Jag vet bara inte hur jag ska få han att förstå att vi måste dela på ansvaret, att det inte bara är mitt ansvar.

Troligtvis kommer han aldrig att förstå det med delat ansvar , för att han vill inte förstå .!!
Han har det bra som han har det o vill inte ändra på det och han bryr sig inte om hur du känner .

Frågan är hur många chanser tänker du ge honom eller
rättaresagt hur många dagar av ditt liv tänker du ge honom som aldrig kommer tillbaka .
jag kan skriva att jag har också suttit o väntat på en kvinna som tyckte det var besvärligt att
träffas hon var sjuk hon var trött hennes morsa var sjuk hennes dotter var sjuk och jag
tänkte en kväll så här , vad ska jag sitta här o vänta för det blir ju aldrig bättre hon har fått sina chanser ..

Så i dag bor jag själv o trivs med det ,
var rädd om dina vänner / kompisar du kommer att behöva dom

Vad gäller din son så , han har ju tydligen ingen pappa nu heller , så vad är problemet .
Jo du är kär i honom , eller har jag fel ? (nej tror inte det)
men det är nåt du måste ta tag i själv det finns ingen annan som kan hjälpa dig med det .

xSpinell

Äldre 8 Aug 22:24

#52

Agneess skrev 2013-08-08 15:05:25 följande:

Det är möjligt att han inte kommer ändras men jag hoppas ju såklart att han ska göra det. Har ju inte ställt honom mot väggen på det sättet så får väll hoppas på att han förstår att jag menar allvar. När du bestämde dig för att inte träffa den där kvinnan längre, visste hon om hur du kände och hur reagerade hon på det? Om jag får fråga? Ja jag älskar honom fortfarande så det är ju därför jag stannar kvar med honom.

Han kommer inte att ändras , det är nog den dystra sanningen .
Ställa han mot väggen tror jag inte heller på ,
det gjorde jag , det blir bra ett tag men faller snart tillbaka i samma lunk .)
Han förstår bara ett språk och det är när du lämnar honom .tro mig , jag testade

När jag bestämde mig för att inte skapa mig en framtid med den där kvinnan
,som tyckte det var jobbigt att träffas
så hade det nog pågått i ca:6år då tyckte jag att det fick vara nog , mitt liv rullar ju också förbi mig
Jag hade nog påpekat vad jag kände ett antal gånger men fick till svar ,jag gör väll som jag vill ,
(okej tänkte jag)
Hur hon reagerade , Ja , som kvinnor gör i den situationen slutade svara på allt , skickade tillbaka
portnyckel ,fick en känsla av att hon träffade nån rätt fort ,okej tänkte jag då får väll han ta den skiten
(om han inte fanns redan innan det var slut)

Min man hjälper inte till!

INNEHÅLL