Agneess

Äldre 7 Aug 19:17

52 svar

Min man hjälper inte till!

Hej alla föräldrar där ute! Jag har lite problem med min man. Han hjälper inte till med någonting hemma. Det är jag som får ta hand om hemmet och ta hand om våran son på 1 år medans han jobbar och sedan när han kommer hem sätter han sig vid tv eller datan och gör inget mer resten av kvällen. Och sedan när jag ber han att byta blöja på sonen eller något annat så blir han förbannad på mig. Han tycker att jag som mamma ska ta hand om vårat barn och han hjälper till lite när han känner för det. Jag undrar om det är så i andra familjer oxå eller delar ni på sysslorna i hemmet?

Agneess

Äldre 7 Aug 20:03

#13

Våran relation innan var jätte bra. Vi planerade att jag skulle ha föräldralediga först och sedan att han skulle ta över när mina dagar va slut. Men vi ändrade oss sedan till att jag skulle ta ut hans föräldradagar oxå vilket jag ville oxå. Min man har aldrig riktigt haft någon fadersfigur så det är säkert en anledning till varför han inte vill hjälpa till. Han vet la inte riktigt vad som förväntas av han kanske. Vår son är frisk och har inget handikapp. Det är så tråkigt för som ovanstående ?säger så vill jag att min son ska ha en bra relation med sin pappa.

Agneess

Äldre 7 Aug 20:24

#22

natta78 skrev 2013-08-07 19:54:14 följande:

Har det likadant..vi har varit gifta i 8år o har många barn, snart 5 gemensamma o jag har 3 sen innan.

Han har aldrig haft nån bra relation till mina tre äldsta säger inte ens hej till dom.Vi är idag särbo mkt pga detta, men oxå annat.

Jag får aldrig någon som helst hjälp av honom, har haft väldigt kämpigt på alla möjliga sätt dom senaste månaderna.Det är ingen idé att prata med honom om mina bekymmer o problem jag har här hemma., får ingen trygghet av honom på nåt sätt.

Han har ett fast jobb o tycker skilsmässa är det bästa för att han anser att ekonomin annars inte går ihop :( jag tycker inte att det är nån anledning till o skiljas.Det enda han bryr sig om är hans jobb o data! Har dessutom inga som helt lösenord till han fb, mail osv...

Har många ggr funderat på varför jag står ut med allt o gjort det sp här många år men jag älskar honom trots allt :-s

.

Var han så med erat första barn oxå eller var det något som växte fram under tiden ?

Agneess

Äldre 7 Aug 20:34

#25

MalinEddie skrev 2013-08-07 20:23:31 följande:

För mig är det helt ofattbart. Jag älskar min sambo så otroligt mycket och därför vill jag att han ska må bra. Jag vet att han känner likadant. Av den anledningen underlättar vi för varandra och delar på ansvar för barn och hushåll. Det är en självklarhet då vi får mer tid tillsammans som familj, som par, mer sömn och tid utanför hemmet för våra egna intressen och vänner. Det gör mig ont att ens tänka tanken att komma hem från jobbet, slå mig ner i tv-soffan och låta allt vara upp till honom. Jag hoppas att han hade lämnat mig om jag var en sådan självisk individ då han förtjänar all respekt och kärlek. Det tror jag du också gör, TS. Du har vant dig vid något som kommer att leda dig in i väggen. Du förtjänar en partner som ser dig. Ditt barn förtjänar en pappa som ser honom och inte är en bifigur i hans liv.

Tanken har slagit mig att lämna honom men jag älskar honom och vill åtminstone ge han en chans att ändra sitt beteende. Vet bara inte riktigt hur jag ska göra så han förstår. Han säger ofta att han ska hjälpa till mer och att det blir lättare för honom när vår son blir äldre då man kan ta med honom på olika grejer.

Agneess

Äldre 7 Aug 21:03

#30

MalinEddie skrev 2013-08-07 20:44:21 följande:

Det finns alltid en möjlighet att han är deprimerad och att det inte är hans faktiska personlighet som visar sig. Föreslå familjeterapi.

Det sista du skriver är dåliga ursäkter och lathet. Berätta för honom att barnets anknytning till föräldrarna utvecklas de första åren vilket borde få honom att tänka till.

Hm.. Jag tror inte att han är det men får prata med honom det. Jag har nämnt detta och sagt att han vill väll inte att det ska bli samma som det blev för han och hans pappa, men han tror inte och lyssnar inte på mig. Det kanske har att göra att jag är så ung eller nått.

Agneess

Äldre 7 Aug 21:18

#32

natta78 skrev 2013-08-07 20:42:07 följande:

Han bryr sig om sina egna barn o är väl som en pappa ska vara...men han har aldrig haft nån bra relation med mina tre äldsta barn o han har ändå levt med dom i 9 år..

Och deras biologiska pappa lever inte ens..

Men dela på sysslor hemma, ta hand om barnen tvätta dom bada dom o allt annat, ALDRIG ...Jag får göra ALLT tvätta diska laga mat städa handla ALLT ALLT..flyttade nyligen till en annan kommun för att klara mig själv rent praktiskt, han tyckte det va såå jobbigt varje gång jag bad om skjuts till affären eller nån annanstans

Okej! Det låter som du har händerna fulla! Min hjälper till ibland men då är han typ sur hela kvällen. Är det någon stor ålders skillnad på er om jag får fråga?

Agneess

Äldre 7 Aug 21:55

#34

MalinEddie skrev 2013-08-07 21:13:22 följande:

Jag vill ställa samma fråga till dig, vad är det du älskar hos honom? Hur får han dig att känna dig älskad, sedd och betydelsefull just nu? Du kan inte ändra på någon som själv inte ser någon problem, är villig att söka hjälp.

Min sambo har aldrig haft en bra fadersfigur, en väldigt hemsk sådan under de år han var närvarande. Det har för honom resulterat i att han vill vara den bästa pappa han kan till sina barn. Ge dem mycket tid. Och kärlek. Jag är väl medveten om att sådana upplevelser visar sig på olika sätt men då rör det det främst det egna barnet och inte saker runt omkring. Jag ser inte alls hur han kan skylla sin barndom på sitt agerande gentemot dig utifrån vad du har berättat hitintills.

Det jag älskar är att han får mig glad och jag känner mig älskad vissa dagar och det är väll dom dagarna jag lever på. Han vill väl vill jag tro det är kanske bara någon dålig vana han har fått. För innan vi fick barn så va han inte såhär utan vi gjorde mycket tillsammans och han visade mycket omtanke och kärlek till mig.

Agneess

Äldre 7 Aug 21:58

#35

natta78 skrev 2013-08-07 21:52:39 följande:

Vi är lika gamla, 34år

Okej vill be om ursäkt för att jag skrev att "det verkar som du har händerna fulla" det va säkert det sista du ville höra kanske. Så ursäkta igen!

Agneess

Äldre 7 Aug 22:37

#39

MalinEddie skrev 2013-08-07 22:01:14 följande:

Du verkar inte speciellt glad? Förtjänar du inte mer än omtanke och kärlek vissa dagar från din partner?

Dålig vana? Var det du eller han som kom på den? Vill han förändras för din och barnets skull (och för sin egen för hur nöjd kan man vara med sig själv när man agerar så?) gör han det med eller utan hjälp beroende på vad som krävs men han verkar inte speciellt villig?

Jag är inte lika glad som jag brukat vara men jag är glad! jag har ju en underbar son. Jo visst tycker jag att jag förtjänar det, med tanke på allt jag gör om dagarna. Jag träffar mina kompisar ibland dock är alltid sonen med då min man inte vill/ kan ha honom. Tyvärr så har det blivit allt mer sällan som jag träffar dem. Jag gillar att måla men det är oxå en sak som jag får planera in när sonen sover för om jag ber min man att passa honom så ger han upp så fort sonen blir lite missnöjd . Anledningen till varför jag frågade om åldern va att den ena partnern kanske kan bli lite mer dominant om det är stor ålders skillnad Men det skiljer sig säkert från det ena förhållandet till det andra. Hoppas ingen tog illa vid sig.

Agneess

Äldre 7 Aug 23:30

#43

spinellX skrev 2013-08-07 23:01:32 följande:

Det här är ingen solskenshistoria , tror jag

Akta dig för att bli alltför isolerad från dina vänner/kompisar , var rädd om dom !!!dom kan bli din ända räddning i framtiden ,

Fortsätt med att måla , släpp inte ditt intresse !!!Det här är allvarliga saker , jag hängde inte med riktigt på åldersskillnaden (du får ta det igen)

Är det stor skillnad på dig o din sambo , eller ??

Du får gärna skicka ett PM till mig om du vill ..jag är ingen expert , men jag har överlevt livet

Jag försöker att det inte ska gå för lång tid mellan "vän träffarna" men det är så svårt att planera in något när alla jobbar osv. Men självklart håller jag med dig om att man måste vara rädd om de vänner man har. Ja det är 10 år mellan mig å min man/ sambo. Tänkte att det kanske kan vara så att den äldre automatiskt försöker bestämma.. Är kanske helt ute och cyklar nu..

Agneess

Äldre 8 Aug 09:02

#45

spinellX skrev 2013-08-08 00:00:44 följande:

Nej , jag tror inte att det är att nån är äldre , det har nog mer med personligheten

som du underkastar dig honom o viker undan för husfriden skull , eller (har jag fel)

man kan ha det bra som ensamstående också ,tro mig jag var det i 20år (mina barn är nu vuxna)

kolla bildgallerit om du vill o bedöm om jag har misslyckats ?

Vi hade det riktigt bra , deras mamma träffade en annan sen ville inte mina barn vara med henne mer

Passa på nu när lillgrisen är liten , då tror han/hon att det är så här det går till

det blir svårare när den lilla blir äldre . tro mig

för han/hon var väll inte så gammal , tyckte jag läste det någonstans .

Ja det har jag. Anledningen till det är att jag är så trött på att han alltid ska få det att låta som att det är jag som har fel. Att jag typ inte alls har det jobbigt jämfört med andra mammor som har flera barn å kanske stort hus osv. Jag tror säkert att det har löst sig till det bättre för dig. Men jag känner att jag måste ge han en chans att ändra sitt beteende innan jag börjar överväga att lämna honom. Dela för att jag tycker att jag är skyldig min son det och min egen skull. Jag älskar ju fortfarande den här personen och jag vill ju tro på att han kan ändra sig. Jag vet bara inte hur jag ska få honom att se det ur mitt perspektiv.

Agneess

Äldre 8 Aug 09:28

#46

MalinEddie skrev 2013-08-07 22:51:42 följande:

Anledningen till att din son blir missnöjd är troligtvis för att han inte har utvecklat en relation till sin far. Det spelar ingen roll om det står på pappret att han är barnets pappa, för att barnet ska knyta an till honom krävs tid och intresse. Jag önskar att du tar tag i detta med eller utan honom. Oavsett hur ung du är och hur gammal han är förtjänar ingen sådan behandling, det vet du innerst inne.

Ja jag är rädd för att det kan vara så. Nä jag vet att inte är okej men jag vill ju ge han en chans till att ändra sitt beteende. Jag vet bara inte hur jag ska få han att förstå att vi m

Agneess

Äldre 8 Aug 09:32

#47

MalinEddie skrev 2013-08-07 22:51:42 följande:

Anledningen till att din son blir missnöjd är troligtvis för att han inte har utvecklat en relation till sin far. Det spelar ingen roll om det står på pappret att han är barnets pappa, för att barnet ska knyta an till honom krävs tid och intresse. Jag önskar att du tar tag i detta med eller utan honom. Oavsett hur ung du är och hur gammal han är förtjänar ingen sådan behandling, det vet du innerst inne.

Ja jag är rädd för att det kan vara så. Nä jag vet att inte är okej men jag vill ju ge han en chans till att ändra sitt beteende. Jag vet bara inte hur jag ska få han att förstå att vi måste dela på ansvaret, att det inte bara är mitt ansvar.

Agneess

Äldre 8 Aug 15:05

#49

spinellX skrev 2013-08-08 11:08:15 följande:

Troligtvis kommer han aldrig att förstå det med delat ansvar , för att han vill inte förstå .!!Han har det bra som han har det o vill inte ändra på det och han bryr sig inte om hur du känner .

Frågan är hur många chanser tänker du ge honom eller

rättaresagt hur många dagar av ditt liv tänker du ge honom som aldrig kommer tillbaka .

jag kan skriva att jag har också suttit o väntat på en kvinna som tyckte det var besvärligt att

träffas hon var sjuk hon var trött hennes morsa var sjuk hennes dotter var sjuk och jag

tänkte en kväll så här , vad ska jag sitta här o vänta för det blir ju aldrig bättre hon har fått sina chanser ..

Så i dag bor jag själv o trivs med det ,

var rädd om dina vänner / kompisar du kommer att behöva dom

Vad gäller din son så , han har ju tydligen ingen pappa nu heller , så vad är problemet .

Jo du är kär i honom , eller har jag fel ? (nej tror inte det)

men det är nåt du måste ta tag i själv det finns ingen annan som kan hjälpa dig med det .

Det är möjligt att han inte kommer ändras men jag hoppas ju såklart att han ska göra det. Har ju inte ställt honom mot väggen på det sättet så får väll hoppas på att han förstår att jag menar allvar. När du bestämde dig för att inte träffa den där kvinnan längre, visste hon om hur du kände och hur reagerade hon på det? Om jag får fråga? Ja jag älskar honom fortfarande så det är ju därför jag stannar kvar med honom.

Min man hjälper inte till!

INNEHÅLL