Idag kom den överväldigande glädjen! :)

För två månader sedan fick vår son en liten lillebror. Jag hade föreställt mig att lillebror skulle vara jättelik sin spinkiga storebror som klart och tydligt brås på pappan, men ut kom en liten knubbis som inte liknar någon i släkten.

Han var totalt olik sin storebror, som från dag ett varit väldigt lättsam, i sättet också. Lillebror har skrikit och vrålat och varit väldigt missnöjd och det är inte mycket som har hjälpt. Jag hade inte förberett mig på detta och nu, två månader senare, har jag insett att jag nog varit lite besviken över hur de här månaderna har varit, hur det blev. Jag har väl tyckt om lillebror men inte så mycket mer, mest tyckt att han har varit jobbig.

Jag hade ju sett fram emot allt vi skulle göra tillsammans nu i sommar men ingen i familjen, förutom möjligen storebror, har haft varken ork eller lust till att göra särskilt mycket p g a lillebror, hans humör och skrikande som lett till sömnlösa nätter och därefter till trötta och irriterande föräldrar. Jag har i mina tröttaste och minst stolta stunder mumlat elaka saker till lillebror. Saker som jag ångrat så fort jag kommit till sans igen. Det var ju inte såhär det skulle bli. Vi skulle ju haft en kanonsommar nu när familjen är fulländad.

MEN IDAG! Idag kom den här känslan av överväldigande kärlek till vår fantastiska minsting. Han låg och sov så fridfullt och hade somnat själv utan skrik och vaggning. Då kom tårarna och jag kunde bara tänka på hur fantastisk och underbar han är och vilken tur vi har att just han kom till oss! Vilken härlig känsla att äntligen få känna så!

Bästa lilla lilleman, JAG ÄLSKAR DIG! :)