trött på bekant som utnyttjar systemet!

Nej. Jag tycker att det är fruktansvärt fult att ange sina vänner. Undantaget är om det är någon som plågar eller vanvårdar något levande - ett barn, en gammal eller sjuk anhörig, ett djur. Men anmäler man någon "enbart" för pengafusk - hur fel detta än är - så är man själv den mindre och sämre människan. Du VILL väl inte leva i ett sådant angiverisamhälle, som i det gamla Östtyskland till exempel..? Ett samhälle där vänner inte kan lita på varandra, är det ALLRA värsta enligt mig.

Fast tänk på alternativet. Om man skulle leva i gamla Östtyskland, där man alltid måste vara misstänksam till och med mot sina närmaste, för att man inte kunde vara säker på att ett förtroende inte skulle föras vidare till myndigheterna och rendera bestraffning... Det är DET jag vänder mig emot - att man bryter ett förtroende; att man sviker någon som berättade en känslig sak, för att han eller hon trodde att h*n kunde lita på en.

Nä, men det är myndigheternas egen sak att göra kontroller.

Jag tycker inte att det är OK. Verkligen inte! Men jag tycker att det är VÄRRE att ange någon som betraktar en som en vän. För att samhället blir ÄNNU värre då, än om några drar mer än vad de har rätt till. Hört talas om STASI?

Usch, jag kommer ihåg i 7:an eller 8:an när vi skulle åka på studiebesök på olika arbetsplatser, och dom som inte hade månadskort fick ut pengar att betala kontant med på bussen. Jag hade busskort, men i ett svagt ögonblick skrev jag på att jag behövde de där busspengarna ändå. JA, det var fel, men mina föräldrar var fattiga och jag hade mycket lite fickpengar jämfört med dom andra, så jag såg den chansen. En tjej, som jag trodde var min kompis, angav mig till läraren, och hon skällde ut mig inför hela klassen. Jag glömmer det aldrig, för hela min tro på mänskligheten fick sig en törn den gången. Det är liksom inte värt det att skada människor på det sättet! 

Ja, där håller jag med!

Ja, precis. Hur mycket svenska skattepengar skickas inte "hem" till släkten i Afrika och Mellanöstern..? Det är DET alla ni angivare borde bli förbannade på, och inte om en svensk mamma försöker ordna en lite bättre uppväxt åt sitt barn - på det sätt som står i hennes makt. Många som går på soc KAN ju faktiskt inte jobba av någon anledning, eller det är i alla fall inte realistiskt att de ska passa in på en arbetsplats mera.

Japp! Det där kan också vara ett skäl till att man "fuskar". Socialtjänsten räknar ju även sambos som försörjningsskyldiga för varandra, ifrån dag 1, trots att övriga lagar gör skillnad på sambo och gift i det avseendet.

Jag kan föreställa mig, att det inte alls skulle kännas bra att flytta in hos en ny man med mina barn - och så skulle han bli försörjningsskyldig för både mitt och deras hela uppehälle (minus barnbidrag och ev. underhållsstöd). Dagis- och fritidsavgifterna ökar ju också när en mamma flyttar ihop med en ny man, fast det inte är hans barn. Likaså försvinner bostadsbidraget. Tänk va beroende man skulle känna sig - det skulle liksom ligga i luften att "eftersom han försörjer oss så måste vi vara jättesnälla och till lags".

Många träffas ju också på nätet idag, så det kan vara långa avstånd och svårt att vara särbo och bara kunna träffas sällan när man är kär... Resorna emellan är inte gratis de heller. 

Men du fattar inte. Jag säger inte att det inte var "fel" eller att det ska "ursäktas". Jag menar att det var ÄNNU MER FEL, att som min kompis gjorde för lång tid framåt förstöra min barnsliga tillit. Hur bra blir ett samhälle, där alla går omkring och är misstänksamma på varandra, inte vet vilka de ska våga lita på, inte vågar ge sig in i kärleks- och vänskapsrelationer..?

Fast så här då. När "ensamkommande flyktingbarn" som egentligen är vuxna män, får bo på särskilda boenden som kostar 6000 kr per person och dygn i genomsnitt. Är det då fattiga svenskar som fuskar till sig en tusenlapp eller två i månaden som vi ska vara arga på i första hand..? Eller hade vi kunnat spara pengar till statskassan på annat sätt..?

Nä, ungefär...