Fördomar om de som bär tatuering...

Det finns en ganska stark korrelation mellan tatueringar placerade ex på händer, hals och ansikte med en viss typ av psykiatrisk problematik, vill jag tro. Iaf efter vad man sett här i livet och på skälen dessa personer ex söker vård. Viss impulsproblematik om man så säger. I övrigt är det spännande ur ett större perspektiv - varför tatuerar sig svenskar så mkt jämfört med andra länder? Det är som om att vi saknar självkänsla och måste tydligt printa på kroppen "symboler för vem jag är", som om det fanns en risk att man själv skulle glömma bort det. Svenskar, ett identitetslöst folk? Dessutom denna individualitet som liksom går över styr, när alla ska utmärka sig med varianter av samma fenomen ("woho, jag har en unik, personlig tatuering- jag med!). Sist men inte minst: begriper inte öht hur folk tänker är de skriver in födelse-och dödsdatum för sina katter....? det är nog det värsta jag sett. "hej, jag har genomlidit mitt livs största sorg(oj,oj, stackare....) och har noll härbärgeringsförmåga och måste hantera det med uttalad symbolik av permanent slag. Även känt som "hej, jag är tolv år gammal".

Jag har en sån här tatuerad, vad säger det om mig som person? (Jag har sju gaddningar till)

 

 

Jag kan nog erkänna att jag hade dåligt självförtroende en gång i tiden. Efter jag skaffade min första gaddning så ökade självförtroendet. På nåt vis hittade jag min identitet genom att utsmycka min kropp. Jag ångrar en gaddning, mest för att den är ful. Men den får vara kvar, den lär mig att tänka över vad motivet är och vem som gaddar mig innan jag gör nåt...

Och ja, det är viktigt för mig med tatueringar, de säger väldigt mycket om den person de sitter på...

Jag blir inte mer personlig, men min insikt om mig själv har ökat... 

En av de insikter jag kommit fram till är att jag inte behöver lyssna på vad idioter tror om mig

Så kryp in under din lilla sten igen du och göm dig från resten av världen, det tycks du ha lyckats bra med hittills! Kram lilla vännen. 

En av de insikter jag kommit fram till är att jag inte behöver lyssna på vad idioter tror om mig

Så kryp in under din lilla sten igen du och göm dig från resten av världen, det tycks du ha lyckats bra med hittills! Kram lilla vännen. 

Jag får väl flika in lite här då och ge dig ett till undantag från regeln... Förutom järnkors på bröstet så har jag en hel sleeve på min högra arm, och två separata tatueringar på den vänstra. Funderar på att flika ihop dem till en sleeve med. Och har en del andra gaddningar med... love that ink.

Jag är ingenjör, 4,5 år på teknisk högskola, jobbar inom processindustri, 37 år, ansvarstagande småbarnsförälder ( tycker jag själv), läser massvis med litteratur, både romaner, historia och faktaböcker. Dessutom har jag en stark förkärlek till små klossar av plast som man kan bygga fantastiska kreationer av...

Hahaha.. Tyvärr, inte många rätt alls där. Jag har många vänner, älskar att umgås med dem, dock har det blivit mindre sånt då man blev pappa. Jag är som en öppen bok för de som vill veta, har jättelätt för att öppna mig. Har sedan länge tillbaka slutat skämmas för mig. Älskar förvisso öl, men brukar sällan bli pruttfull nuförtiden...

Och jo, det är nog hör nördvarning på Lego  

Jag gillar tatueringar. Men det finns många riktigt fula tatueringar. Tribaler ser jag som något riktigt töntigt, WT, opersonligt och bara allmänt jätte fult. Sen finns det många riktigt snygga tatueringar, då gör det inte mig något om det kanske är ett ganska vanligt motiv, det är ändå snyggt. Folk som har många fina tatueringar ser jag som estetiska, färgglada, trevliga, konstnärliga och härliga personer. Folk utan tatueringar (inte alla, men vissa) ser jag som gråa, trista, opersonliga och många gånger rättså oförstående. Dom förstår inte människor och livet lika bra. Har oftast ett tråkigt jobb där dom sitter inne hela dagarna, klär sina barn i pike tröjor och är tråkigast i hela världen.

Jag o min karl har väldigt mycket tatueringar, även i ansiktet. Vi har båda arbeten o är föräldrar! Jag har svårt att känna respekt för människor som har behov av att trampa på de som valt att tatuera sig. Som väl är så omger vi oss inte av så ytliga människor.