Norsk pojkvän

Går det att gå utbildningen i Norge? Isf gör det först och kolla sedan hur läget är. Gör ni slut under den tiden så kan du ju resa efteråt.

Ja det finns liknande studier här. Men måste då läsa på norska eller engelska vilket försvårar det hela massor jämfört med att läsas det på svenska. Vill ju också resa en hel del innan jag börjar plugga. Vill ha bott på fler ställen, inte bara åka på semester nån vecka här och nån vecka där.

Vet inte alls vad jag ska göra. Just nu går det ut över vårt förhållande att jag går och tänker på detta. Har varit dum och "skjutit upp" att tänka på detta. Men nu börjar min kompis som jag bor med vilja boka resa till Australien snart och åka vidare dit. Hon känner att hon är färdig med Norge. Jag hade heller aldrig bott kvar här om det inte vore för honom.

Är det värt att lämna sitt land och sina planer för en kille i den här åldern? Hade bestämt mig att inte träffa och bli kär i någon innan jag var "klar med mina planer", men självklart är det då man gör det..

Nej, det är inte värt det. Med all sannolikhet kommer du känna dig bitter och otillfredsställd, kanske inte först, men så småningom, och tänk då om det dessutom tar slut, då har du inte kvar något. Det är ju dock inte omöjligt med distansförhållande. I din ålder (eller vår ålder) så är det ju många som är borta många månader från varandra just på grund av resor och studier. Dessutom kan ju han flytta på sig om 1,5 år när hans kontrakt gått ut, eftersom han redan är klar med skolan och har jobb.

Min pojkvän och jag har över 80 mil mellan varandra... och har inte möjlighet att ändra på det förrän om tidigast ett år.

Jag känner så jag med, men älskar den här killen. Jag har aldrig haft ett distansförhållande, bara sett folk som har försökt och inte lyckats. Men så kul att det verkar fungera för er :)

Men kommer jag kunna njuta av att leva livet och resa runt och upptäcka om jag ska behäva göra slut med killen jag älskar för att kunna göra det. Får panikångest bara jag börjar tänka på det.

Alternativ 1:
Jag stannar här och väntar medan min kompis gör mitt livs drömresa. Detta får jag panik av att tänka på, och kommer inte alls vara en bra flickvän medan jag hör allt kul hon gör som jag också hade kunnat göra.

Alternativ 2:
Jag åker på den samma resan, som är en lång resa som antagligen kommer resultera i att det tar slut mellan mig och min kille. Kommer inte kunna ha superkul på den resan, om det har kostat mig personen jag älskar.

Pga detta sätter jag sjukt höga förväntningar på att min pojkvän ska vara perfekt för att han ska "vara värd det", om jag stannar. 

Ja, det är ju inget lätt beslut direkt... Ni är helt inställda på att distans inte funkar? Han har inte möjlighet att komma och hälsa på dig när du är utomlands? Vad är hans inställning till att du är borta? Jag har flera kompisar som varit borta från sina respektive när de gjort liknande resor som du planerar att göra, och det har i de flesta fallen fungerat utan problem även om det har varit jobbigt att vara borta från varandra såklart.

Vi har inte pratat väldigt mycket om detta, det kom så plötsligt att vi snart skulle åka så jag var inte beredd på det. Har som sagt "skjutit upp" att tänka på detta. Vilket bara är dumt gjort.
Anledningen är för att jag är osäker på distans, är inte säker hur han förhåller sig till det. Det hade varit en annan sak om han var svensk, då hade han varit där när jag kom tillbaka. Men nu är det isåfall att jag ska bli kvar i Norge. Så om detta ska fungera i längden så måste det ju isåfall sluta med att en av oss byter land..

Jag förstår dig precis, mitt förra förhållande för några år sedan var med en person från ett annat land och det var en av anledningarna till att jag bröt upp (fattar inte varför jag alltid hamnar i distansförhållanden...). Det är jobbigt att vara från olika länder, en av er kommer alltid att ha långt hem, eller så har ni båda långt hem om ni bestämmer er för att jämka. Nu är ju avstånden inte så stora mellan Norge och Sverige, och kulturkrocken blir inte jättestor men ändå. Det kan vara jättetufft att få det att gå ihop.

Prata med honom :) Kom fram till ett gemensamt beslut om hur ni ska göra, och låt inte honom ta det som självklart att det är du som alltid ska komma till honom, han har ju trots allt större möjlighet att flytta på sig eftersom han är klar i skolan. Och var sann mot dig själv och det du vill.

Du har din livs chans att få göra din dröm resa och sen studera vidare. Kasta inte bort det för du kommer ångra dig. Om det är din livs kärlek kommer han stanna kvar vid din sida även om det blir ett distans förhållande. Om det är ni kommer det visa sig.

Håller med!

Och beroende på var du bor i Norge så kan hösten var jäkligt seg och allmänt vidrig....är det då rätt omgivning när man e osäker på läget?

Nej,klart du ska följa din dröm och resa och utbilda dig. Är det kärlek finns han kvar.
Och nu är jag jättehård..men inte många förhållande håller från 20år och till 40år faktiskt. 

Hur gammal är han förresten? Är han redo för barn och familj? DÅ blir det ju väldigt konstigt för dig.

Jag tycker att du är för ung för besluta om dina livsöden redan nu. Det där med kärlek kommer och går och du måste försöka tänka utanför dig själv så att säga, så att du kommer fram till vad som är den mest rimliga lösningen.

I de flesta fall är det normalt att man har några förhållanden innan man hittar det rätta. Det kanske är rätt kille, men för tidigt i ditt liv. Det är nog bäst om du pluggar det du ska och reser lite. Sedan är de väl inte omöjligt att hålla kontakt med killen heller, så får ni se hur det går. 

Men just nu är jag superskär i honom och hur kul kommer jag ha det på en resa som har kostat mig honom då? Och har väldigt svårt att typ göra slut med honom nu för att jag ska plugga om några år.

Ja just nu är du kär men sådant där går i vågor. Du måste försöka tänka lite rationellt. Ska du ge upp ditt liv och din karriär för en killes skull. Hittar du inga vettiga skolor i Norge är det nog bäst om du drar iväg på din resa skulle jag säga.

När jag träffade min pojkvän så hade jag preciiis skickat in en ansökan om att åka iväg ett år till USA och studera, och jag kom in (typiskt nog haha) vi hade bara dejtat i typ två veckor men jag kände att han var rätt för mig så jag valde att stanna och jag kommer aldrig någonsin ångra att jag gjorde det. Fyra år senare är vi fortfarande tillsammans och jag är så glad att jag chansade på vårt förhållande istället för på en resa som jag kan göra närsomhelst ändå. Om du inte tar chansen på killen du gillar så kommer du ångra dig, du kan ju lika bra fortsätta jobba 1 ½ år och sedan resa med honom, då har du inte missat något av det du vill ha men har råd att göra ännu mer grejer med killen du älskar, tadaah. Tänk på att livet är långt och du kommer få tusen möjligheter att göra roliga saker men att verkligen hitta "rätt" i kärlekslivet är ibland inte lika enkelt. Satsa på den du älskar! Resa kan du göra sen! :) 

EN norsk pojkvän? Är han en fisk? Är han en gädda? Är han en lax? När jag tänker på människor från norge så föreställer jag mig att de är fiskar. Kanske är han en tonfisk? 

 

Kram <3

Att du ställer sjukt höga förväntningar på honom att han ska vara perfekt är inte rättvist mot honom. Ingen är perfekt och jag tror att du kommer att ångra dig om du inte åker och bli bitter mot honom och då tar det i alla fall slut. Hur länge är det meningen att ni ska resa? 

Svår fråga... Men jag måste nog säga att jag skulle ha satsat på killen... Resa KAN man göra sen. En livskärlek kanske man bara har chans på en gång. Visst finns det alltid "fler" kärlekar där ute, som många så ivrigt påpekar, men om det är DEN HÄR killen du är så stormförälskad i... Då är det väldigt dumt att kasta bort den chansen för en resa du eg kan lägga när som helst.

Min tanke bara när jag försökte sätta mig in i din situation :)

Hur gick det sen?