Vi har barn tätt och det funkar oftast inte!

Har ni varit lediga tillsammans du och din sambo i sommar? Dvs testat att verkligen ge storasyster rejält med tid och uppmärksamhet och ledigt?

Har oxå 15 månader mellan mina killar (är 3 år och snart 2 år nu) och har jämnt exakt som du mååånga gånger! Har till och med ringt hem min sambo från jobbet då jag känt att jag inte orkar :(
Som det känns nu ångrar jag enormt att jag skaffade tätt men kommer troligtvis att inte känna så om några år, utan vara glad över det :)

Min stora kille är på lillebror titt som tätt också och har varit det hela tiden. Skillnaden nu mot ett år sen är att dom faktiskt kan leka ihop ganska ofta och det blir lugnare och lugnare hela tiden. Hoppas att det är till någon tröst iaf!
Just nu längtar jag efter att barnen ska bli "stora" och tiden går faktiskt skapligt fort.

Vändpunkten förr oss kom när jag började jobba och båda barnen börja på dagis, vilken skillnad på ork och tålamod kan jag säga! Jag orkar vara pedagogisk på ett helt annat sätt än när jag haft ungarna från tidig morgon till sen kväll.
När börjar eran minsta dagis?
Sänder styrkekramar iaf och hoppas att ni också får det bättre snart!

Sorry för stavfel, skriver på mobilen....

Tack för ditt svar! Det är ju väldigt "fel" att säga att man ångrar att man skaffade ett barn till... Man älskar ju dem och var för sig är de ju helt underbara. Men tillsammans är det en annan sak...

Det är så jag tänker att när de blir äldre blir det bättre. Men tänk om det inte blir det?? Tycker du att det har minskat nu när de är 2 och 3 mot förra året? Kan din yngsta säga ifrån mer nu?

Vår lille ska börja dagis i januari och längtar faktiskt dit...kan tänka mig att man har mer tålamod när man inte är med dem dygnet runt och har varit det i 2 år.

Tusen tack för dina styrkekramar!!

Och ja det blev bättre när vi båda var hemma under semestern men så ser ju tyvärr inte verkligheten ut..på kvällarna brukar vi dela upp dem även helger...om det var det du menade?

Måste bara fråga er då vi också kommer att ha tätt (oplanerat) mellan våra... Vilken tid är "värst"?

Vi har tänkt typ så här:
Första tre-fyra månaderna kommer lillebror/lillasyster förhoppningsvis vara nöjd med tillvaron i sjalen och på så vis bara kunna hänga på på storebrors aktiviteter och då kanske det bara behövs två-tre veckor med "dubbelbemanning" hemma innan man får in vanan.
Sen har vi trott (enbart baserat på storebror) att värsta tiden kommer att vara när den lilla är runt 5-6 månader någon gång (börjar röra sig och förstöra för storebror) tills han/hon fyller ett och förstår mer och då har vi tänkt att vi får vara hemma båda två under det halvåret...

Är vi (enligt era erfarenheter) helt ute och cyklar i våra antaganden? Bör vi planera för helt andra scenarion?
Var det jobbigt från dag ett eller kom det krypande?

Sorry för alla frågor men alla jag pratat med hitills har bara berättat hur fantastiskt det är med barn tätt...

Jag kommer absolut aldrig ångra något av mina barn, dom betyder allt för mig och jag skulle inte klara mig utan dom! Ångrar bara att jag skaffade dom så tätt inpå varandra, skulle nog väntat några år till.

Barnen kommer ju alltid bråka och det kommer alltid vara perioder som är jobbiga men jag upplever att det har blivit bättre med barnen och framför allt mitt tålamod nu sen ett år tillbaka. Lillebror säger till mer själv samt lär sig vad som gör storebror arg osv. Dom lär sig varandra. Lillebror har börjat retas ganska mkt då han vet vad storebror går igång på, tycker han är jättekul! Så det är inte bara min äldsta som hittar på bus och är jäklig..nu härjar båda istället ;)   Men dom har börjat få många roliga stunder ihop också, jättekul att se!

Hur jobbar din man? Dagtid? Skift?

Min sambo jobbar tre-skift vilket innebär kväll var tredje vecka och det är dom veckorna jag mått mest dåligt, Har middagen själv, nattningen själv ja hela em själv med barnen och deras "härliga" humör dom kan vara på ibland efter dagis. Men dom blir också bättre och bättre som tur var :)     

Vi har 16 månader mellan våra och har aldrig ångrat det en sekund. En flicka och en pojke. Vår älsta fyller 8 om två veckor och dem är bästa kompisar. Nu kan man göra så mycket mer med dem när båda är äldre. Vår yngsta har fått mycket draghjälp av storesyrran, och förutom att gå så har han varit före henne i princip allt. Då kan jag även tillägga att hon själv också varit tidig.

Ja jag tänkte att om stora var på lilla i ett sätt att söka uppmärksamhet. Och om det dår blev någon skillnad när båda föräldrarna var hemma en längre period och kunde ge båda barnen full uppmärksamhet.

Jag tror inte man kan kategorisera så hårt eftersom det är så olika i vilken takt barn utvecklas. Min äldsta gick vid 12 månader, min yngsta gick vid 1,5 år. Bara såna saker gör att det blir väldigt stor skillnad. Jag har inte så tätt mellan barnen utan det är två år mellan dem men har ju tyckt att åldern 6-12 månader är en av de lättaste med ett barn, då de ofta är väldigt nöjda då, börjar utforska omvärlden och trivs med det. Men kan inte gå och springa ännu och tar sig inte så långt.

Det är ju iof sant. Som sagt, vår enda referenspunkt är ju storebror och strax innan halvåret så blev han mycket mer krävande och skulle vara delaktig i ALLT! Pilla, dra, tömma, plaska you name it... Innan satt han bara nöjt i sjalen liksom, åt och sov bäst han ville.
Är ju så overkligt fortfarande att det kommer ut en ny helt egen individ och inte en ny Caspian även om vi förstår det rent teoretiskt

Jag ser i alla fall fram emot när de blir äldre. Lillebror har bitmärken överallt just nu... det är det nya, att bitas ofta. Det går inte att ge mer uppmärksamhet till storasyster. Då skulle vi helt få ignorera det andra barnet eller dela oss på hälften.
Som sagt försöker vi dela upp oss ofta, men vill även försöka skaffa bra postiva upplevelser med båda. Det är verkligen en hatkärlek från storasyster. Från pussar, kramar, ge nappen och klappar till att bitas, slå och sparka.

Hon är en intensiv person som alltid har krävt mycket. Har aldrig kunnat leka själv mm.
Min man försöker komma hem tidigt, men reser en del i jobbet.

Klycka: Så svårt att ge råd då barn är olika! Min stora tjej har aldrig gillat vagn eller att vara stilla. Det hade ju underlättat om man kunde ha gått långpromenader som tidsfördriv. Och krävande som sagt. Och koliktiden kan ju också vara jobbig....
Ett par kompisar till oss har tätt och de var hemma i 6 månader tillsammans, det skulle jag rekomendera! Vi var hemma 3 månader och jag var med dem själv ett tag också innan hon började dagis, tufft! Jag var väldigt naiv innan och planderade att vara hemma med båda i minst 6 månader. En del försökte avråda mig men jag lyssnade inte. Det var tur att vi hittade ett dagis snabbt kan jag säga.
Men alla är olika och även barnen är olika!
Lycka till!

Usch det låter väldigt tufft TS. Jag har själv 3 år 9 mån mellan mina barn så det är inte alls tätt som för dig. Men min stora har speciella behov och är i en del avseenden mer som ett yngre barn. Stora är snart 6 år nu och lilla är 2. Mina barn är också på varandra väldigt mycket så jag förstår precis känslan av hur frustrerad och fruktansvärt trött man kan bli  Ofta bråkar mina barn om leksaker, vem som hade en viss sak först etc. Och det blir väldigt fysiskt då de knuffas, slåss och brottas hela tiden. Försöker passa dem och medla men man mäktar inte med hela tiden då man måste fixa med annat också. Man säger till gång på gång och förklarar att man inte får slåss men de glömmer det på en gång och så är cirkusen igång igen  Jag är rätt ofta ensam med barnen då min man jobbar och det har varit väldigt tufft. Börjar lätta lite nu faktiskt tycker jag ändå. Min stora vill gärna se på TV och när jag är ensam så låter jag honom göra det rätt mycket om jag märker att det är bråk i luften. Känns egentligen inte bra för samvetet men jag måste sära på dem och TV är bästa sättet. Hellre det än att de slåss hela hela tiden känns det som.

I ditt fall är ju barnen mycket mindre = jobbigare. Hur har du det med annan avlastning, släktingar? Finns det någon du kunde lämna det yngsta barnet till ibland, speciellt om du är ensam med båda mycket? Så du kan sära på dem några timmar extra? Sen tycker jag det hjälper att göra ett "schema" för sig själv och bestämma vad man ska göra. Gärna saker som man vet funkar och som håller barnen så lugna som det går.