Söker lyckliga bonusföräldrar till lite äldre barn

Solan64: Tack så mycket för ditt svar! Väldigt intressant läsning, även om jag nog inte blev mer hoppfull för egen del. Tidigare erfarenhet av barn i samma ålder och massor med slit och engagemang - jag har inte det förstnämnda och tror tyvärr inte att jag, efter 2 år, förmår uppbåda så mycket av det sistnämnda. Men min partners ex är åtminstone inte missbrukare, så det är ju alltid något.

Jecw: Ja, de positiva exemplen verkar ju inte strömma in precis. Att skiljas är inte ett alternativ för mig, både p.g.a. att jag älskar min partner enormt mycket och p.g.a. vårt gemensamma barn (som inte ska bli någons bonusbarn!), men det känns ju inte så roligt att bara vänta ut att partnerns barn ska flytta hemifrån. Vore trevligt att ha ett välfungerande hemliv innan dess!

Solan64: Jag är inte så säker på att det inte krävs en massa engagemang även om det inte finns något i stil med missbruk med i bilden. Problemen kan nog lätt hopa sig ändå. Men jag ska försöka inspireras lite av din envishet och din förmåga att ta tag i de misstag som du gjort.  Jag har garanterat gjort massor med misstag, men känner mig rätt oförmögen att ta tag i det hela. Orken är slut och jag vill bara fokusera på mitt barn. Men jag hoppas fortfarande på fler positiva exempel som kan peppa mig lite!

Tack, beam82, för ditt svar. Jag inbillar mig dock att det går en gräns omkring 10-års åldern? En pojke som snart ska fylla 8 år skulle jag klassa som ett rätt litet barn, som jag tror är mer benägen än ett äldre barn att acceptera att dela hem med en ny person. Och, som du säger, om barnet är positivt inställt till förälderns nya partner, så blir det nog betydligt lättare för denna partner att ta sig an barnet.

Det verkar inte bli så många svar här. Jag antar att det inte bara är jag som misslyckats med relationen till partnerns barn, och det är ju en viss tröst i det också. Men egentligen känns det märkligt att det ska vara så jäkla svårt. Kanske är det helt enkelt så att lite äldre barn är såhär svåra att ha att göra med, och bara föräldrar som älskar dem innerligt kan stå ut med dem? I min bekantskapskrets har folk bara småbarn, så jag får väl se så småningom...