Tips för att hantera en kväll som denna med vår 6-åring

Det bästa är nog att bara inte ge henne en enda reaktion när dessa utbrott kommer. För allt hon vill är att hitta rätt knapp att trycka på. Bästa rådet jag kan ge är att enbart ignorera henne/behålla lugnet. Andas in och ut i riktigt djupa andetag. Så kanske det är bättre att ha en speciell plats för henne att sitta på, en "lugna ner sig  hörna/fotölj", så hon inte stökar ner och tar sönder saker. Försöker hon resa sig och springa sin väg så lyft eller led bara lugnt tillbaka henne till lugna fotöljen utan att säga något.

Efter utbrottets slut så är det ju bra om man uppmuntrar lugnet. Krama och ge beröm!

Lycka till! 

Min brorson kunde också få sådana där utbrott i precis den åldern när vi kom hem från förskolan. Han liksom snöade in på något han tyckte vara fel, det började ofta redan på vägen hem, och sedan kunde han inte släppa det. Jag brukade kunna lösa det med att (när det var jag som hämtade på förskolan) helt enkelt säga till honom att han fick gå till sitt rum och sedan stanna där tills han blev "snäll igen". Gick han inte själv (ofta gjorde han det och drämde igen dörren) ledde jag dit honom. Sedan stängde jag till dörren och gick tillbaka ut till övriga barn i köket och fortsatte med mellanmålet. Kom han ut igen och "härjade" ledde jag in honom igen. Efter en stund (kanske 15 minuter, jag kunde höra hur han bara skrek rätt ut därinne, men eftersom jag hade de andra barnen där ute och som blev jätteledsna, inte arga, över att lillebror var arg så var jag tvungen att vara med dem och det var bra för då kunde jag inte gå till lillebror och tycka synd om honom), kunde han komma ut igen och med liten röst fråga om inte han också skulle få något mellanmål.

Varför stannade du i trappan? Ett problem kanske är att hon då ju fick en åskådare till sitt utbrott, det kan ha eldat upp henne så att hon höll på längre än hon gjort om hon varit ensam. (Tänk ex på hur det kan vara vid inskolning på dagis, värsta scenen tills föräldern är utom synhåll)

Tack för att ni delar era erfarnheter

Jag kan helt klart härleda utbrotten till när hon är trött, som tex efter en dag på förskolan.

Jag tycker det är svårt att bara ignorera henne när hon slåss och prutt-spottar på mig. Hade hon bara låtit bli det hadr jag inga problem att bara ignorera henne. 

Jag ska nog prova med att ändra den "förvisade platsen" till trappavsatsen på nedanvåningen. Så får hon en plats att lugna sig på där det värsta hon kan göra är att kasta runt skor.

Anledningen till att jag satt i trappan är att jag inte hinner gå tre trappsteg innan hon är hack i häl. Det kvittar hur många gånger jag leder henne tillbaka upp. Men som jag skrev ska jag prova med att byta plats. Det kan bli en bra lösning, jag slipper springa i trappan (även om det är finfin motion) och hon kan inte stå och skrika att hon inte vill vara där uppe själv.          

Hur hanterar ni om/när era barn slåss eller spottar på er under sina utbrott?  

Hej!

Det är som att läsa om min dotter. Hon har betett sig riktigt illa, när det var som värst kunde hon ha ett utbrott på 1,5 timme varje kväll. Precis som era barn skrek hon, kastade saker, tog i sönder saker, svor och hade sig. Nu är det sällan hon får utbrott och de få gånger det händer är tillfällena korta och inte alls med samma intensitet som förr. Hon blir fortfarande arg men då stampar hon "bara" iväg och smäller igen dörren efter sig.

För min dotter var det som värst när hon började f-klassen. Stora omställningar och saknaden av förskolan och dess trygghet fick henne ur balans. "Lyckligtvis" betedde hon sig likadant på skolan och tillsammans med personalen har vi kunnat minska utbrotten.

När hon hade sina utbrott fungerade det inte med någon taktik alls. Inget verkade hjälpa, det var bara att vänta ut... . Jag tyckte det var jättesynd om lillasyster som var tvungen att finna sig i dessa situationer.

Ibland kan de behöva en kramande famn för att "hålla" ihop dem. Så det kan ju vara en möjlighet att fråga om de behöver en kram och bara finnas där utan ord och prata när det har lugnat ner sig. Är det ett barn som väljer att sparka omkring sig fungerar det ju inte, om det inte önskar det.

Nu är min dotter bara 4, men hon har också många trötthetsutbrott och fastnar i skrikandet. Oftast behöver hon hjälp för att komma ur det, även om det är skittufft att ge det när man själv också är trött och inte orkar med stridandet p g a något minimalt, t ex prinsessnattlinnena ligger i tvätten.