msemse skrev 2013-08-15 20:06:08 följande:
Man ska alltså dalta med den som har ett beroende? Eftersom jag själv är sockerberoende så vet jag ju hur förrädiskt det kan vara med hur lättillgängligt det alltid är, MEN det är ju något man måste lära sig leva med.
Att tvinga någon att käka en bulle är ju ganska vansinnigt i sig själv, men hur tusan "tvingar" man någon till det? TS kunde ju bara sagt "tack, men nejtack, jag är inte sugen". Det är väl knappast så att hennes sambo trycker ner den i halsen på henne? För i såfall har de ju helt andra problem än sötsaker i deras hem.
Men som sagt, min sambo får köpa hem vad han vill, äta det när han vill och förvara det var han vill. Han bor lika mycket som jag i vårt hem och varför ska han börja smussla med vad han äter?
Jag jobbar med min viljestyrka varje dag, och personligen så funkar det bättre om min sambo lever som vanligt och äter vad han vill, än att han smusslar. Det hjälper ju mig att lära mig att säga "nej" till mig själv så jag inte ger in för suget och äter det han äter. En sorts terapi typ. Men har man noll viljestyrka så kanske man ska se på sig själv och fråga sig VARFÖR man blev sockerberoende överhuvudtaget, det finns kanske underliggande orsaker än bara sockret.
man ska inte dalta med någon, men man kanske kan hjälpa varandra den första tiden tills abstinensen gått över? och då i detta fall genom att inte ha sötsaker hemma? jag tycker det, jag tycker inte det är för mkt begärt.