orkar inte med min tonåring

Be pappan att man up och säga åt sin dotter på skarpen. I den åldern ör det nog vanligt att man gör revolt. Låt hennes beteende få konsekvenser som inga pengar, inga nya kläder, ingen mobil telefon inget internet så länge de inte har med skolan att göra. Och sen att gå och prata med någon tillsammans på det. Sp ska du se att det inte är så kul längre!! Visa inte att du är konflikträdd de sniffar till dig det på en gång

Låter tyvärr som min dotter när hon var kring 14-15 år. Hon är 16 nu. Det var en hemskt tid då hon var himla otrevlig mot oss i familjen. Hon ljög även för sina kompisar om oss för att få kompisarna att ogilla oss. Det har varit mycket kring henne och all kraft och energi har ibland bara gått till att tackla henne. Men man får välja vad man tycker det är viktigt att strida om. Vi accepterade aldrig att hon var otrevlig och snäsig mot oss. Då kunde vi ta hennes telefon eller så fick hon inget kvällstillägg på sitt SL kort. Då kunde hon bara åka kommunalt fram till 19.09 på kvällen. Det var en svår tid och hon har lugnat ner sig nu, tack och lov. Men vi tog kontakt med BUP för hjälp och stöd. De kan även förmedla andra kontakter om det behövs.

Dags för pappan att ta en större plats, han får gå in och vara mer aktiv i sin dotters liv, ställa sig bakom dig och lillebror.

Gör klart för din dotter att samtliga sms hon skickar till dig kommer skickas vidare till pappan.

Och för övrigt, hon styr inte er med järnhand, ni tillåter att hon styr er, för att ni inte orkar ta konflikterna.

     

Det gör så djävla ont när hon säger att man är en dålig mamma och hon hellre bor hos kompisen.
Jag sa åt henne att jag tänker söka hjälp men hon tänker minsann inte gå på några möten gjorde hon klart för mig.
Jag har försökt att få pappan att ta sitt ansvar men han är alldeles för likgiltig och tycker mest att det ordnar sig till slut.

Var stenhård på en sak, ta det inte personligt.
Och glöm inte, man får bli förbannad på sina tonåringar, rejält förbannad.
Och till sist, markera varje gång hon går över dina gränser, kalla hon dig för elaka saker, spänn ögonen i henne och säg till henne att du inte tolererar detta. Är hon elak mot lillebror, ställ dig emellan och säg till henne att du inte accepterar detta.
Sticker hon till sin kompis, ring mamman och berätta att hon är på väg dit och att du ser helst att hon ser till att din dotter kommer hem igen.

Ge henne begränsningar i sin rörelsefrihet, kontantkort till telefonen, internet stängs av klockan 22, minimalt med fickpengar. 

Alternativt lämna över allt ansvar till pappan, ekonomiskt, uppfostringsbiten, varje gång det gäller något så får hon gå till pappa, han får ta läxor, utvecklingssamtal, kontakter med skolan, diskussionerna etc        

Visst, hon kan vägra gå på möten, men hon kan inte hindra dig att få verktyg att hantera situationen. Däremot kan du ta med dig pappan på mötena. 

oj vad skönt att läsa ,jag har nyss haft ett av all uppslitande "fighter" med min 12 åriga -"förtidigt i tonåren?" -dotter .

Hon kallar mig dum i huvudet, säger fuck you till mig , vill inte bo med mig , jag har förstört hela hennes liv, allt är mitt fel och hon hatar mig osv osv .

Visst jag blir arg , har förseslagit samtal , har gjort som  sextiotalist skriver ovan men då spänner hon ögonen i mig  och dra upp FN barnkoventionen och anser att den gäller hennes mobil, dator och rätt att slå sönder dörrarna i sitt rum.

När jag frågar VAD det är jag gjort som har förstört hela hennes liv så kan hon inte säga något. mer än att hon vil att jag ska var som andra mammor , en snäll mamma, dvs den sida hon ser av kompisarnas mammor när hon är där, precis som om hon ser hela verkligheten hemma hos kompisar.

Ja jag har kort stubin  efter att jag har sagt till om samma sak hundra gånger så blir jag arg och ryter till ,inget annat. läxor, gå och duscha efter träning, komma hem i tid,hålla ordning i rummet , hänga upp jackan. sitta vid matbordet och äta inte gå och småäta ..

Hon gör mig jätte ledsen .. 
  

       

    

Jag är så glad att jag hittade denna tråd. Har en 15 åring son som driver mig till bansinne. Han och jag har haft en underbar komtakt fram tills för ca 2 år sen och nu blir det bara värre och värre. Jag har uppfostrat honom själv från födlsen, han har ingen kontakt med sin pappa. Han var alltid en förstående och godhjärtad pojke, nu sårar han mig. Precis som ni skriver svär, skickar elaka sms, manipulerar mig med dåligt samvete, smäller dörrar, slår och sparkar på grejer, vill inte heller gå på möte, då jag sagt att vi måste få hjälp utifrån. Iband blir han min älskade son igen, men det kan vända när som helst. Tog hans moppenycklar idag, då han vägrade gå upp till skolan och bara ignorerade mig. Igår kväll var oxå ett bråk med skrik och jag har sagt så många gånger att för att jag ska klara jobbet måste jag få lite lugn kvällen innan och få sova utan ont i magen efter alla elaka saker han spyr ut

Det är sannerligen inte lätt att ta hand om en kaxig tonåring, ofta så tycker jag att det är skönt att vara på jobbet . Vi har iallafall lyckats henne att följa en del regler kring tider mm. Hon har ifrågasatt flera ggr men jag ger mig inte.
Jag har lärt mig att lämna över ansvaret till pappan när jag inte orkar själv, tex så svarar jag inte på hennes otrevliga sms osv, då får hon vända sig till pappan istället.
Hade inte ens med mig telefonen vid ett tillfälle.
Några av hennes kompisar är jag väll inte så förtjust i men det är en känsla och jag har inget att ta på  . Jag har ju pratat med henne om det men hon tycker bara jag dömer ut folk.

Prata med henne om att du vill träffa hennes vänner om hon tycker att du dömer dem?
Kan funka, kan trycka på "helvetes knappen" också, men prova går ju?

ojj, de låter ju jätte jobbigt, jag har själv en tonåring som är 14 snart 15 och hon beter sig aldrig så,kanske någon gång när hon är besviken på mig eller nåt. Jag och min dotter är som bästavänner, jag tycker ni som har de jobbogt med era barn ska vara med dem mer, ha egen tid, de hjälper mycket, men i början så kommer dem inte vilja men ge inte upp!! Gå och shoppa ,fixa naglarna, se film, gå på bio,fika, vad som helst, för de jag tror är att dem saknar er mycket och vet inte hur man ska hantera de, jag var själv lika dan när jag var liten, min mamma var nästan aldrig hemma på kvällen, så jag fick ta hand om  mina småsyskon, sen sa jag ifrån att jag ville umgås mer med min mamma, och efter långt om länge så gjorde vi de, och då blev jag en bättre person...
Men de jag säger är att det inte är ok att göra de dem gör, och pappan ska stå på sina egna ben och säga i från, men mitt tips är att du ska ha mer tid med din tonåring, själv!!

Hoppas de går bra och lycka till! 

Nu har inte jag nagra egna tonaringar, men hjalper min far och jobbar pa hans HVB hem for flickor mellan 12-18 ar. Till mig ar detta lindrigt jag lovar det finns myyyycket varre.. det galler bara att sta pa sig ge allrig med dig. Hon har det bra som varkar ha en fungerande familj

Va skönt att hitta denna tråd, min 13 åring är precis dom du beskriver.

Är helt förstörd just nu o känner bara att jag inte orkar mer, men känner efter jag läst här att det är bara att kämpa på :)

Har bekymmer nedmontering 14 åring. Enbart sur och otrevlig och ibland känns det som hon gör allt medvetet för att såra just mig????

Gammal tråd men ändå lika relevant nu! Jag har exakt samma problem med min 12 åring. Förpuberteten är helt fruktansvärd! Bara attityd och otrevligheter varje dag. Man tappar sugen och känner sig vilsen. Som om någon bytt ut min goa tjej mot ett argt monster ibland.

Låter som en helt vanlig tonåring!

Det kan ju bero på vilka hon är med under skoltid, men när man är tonåring blir man lättstött. Jag tror bara att om du och lillebror backar lite och låter henne göra lite som hon själv vill kanske hon inte blir lika kaxig? Haha, ksk inte låta henne göra vad som helst, men vara med tillbakadragen. 

Hej, 

Vi skriver i denna tråd då vi söker föräldrar som tidigare har varit utsatta för våld av sitt barn och som kan tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter i vårt examensarbete. 

Vi läser vårt sista år på Socionomprogrammet och valde detta ämne då vi själva har stött på denna problematik genom arbete på socialtjänsten och BUP. Barns våld mot föräldrar är ett område som vi tycker borde bli mer utforskat och uppmärksammat för att samhället ska kunna erbjuda ett bättre stöd till föräldrar i denna svåra situation. Genom att lyssna till föräldrar som har varit med om denna form av familjevåld tror vi att viktig kunskap kan nås.

Vi har valt att avgränsa oss till tonåringar och vuxna barns våld. Med våld menar vi inte bara fysiskt våld utan även psykiskt, materiellt och ekonomiskt.    

Maila oss på [email protected] för mer information.