Trebarnsmamman skrev 2013-08-16 16:44:27 följande:
Det gör så djävla ont när hon säger att man är en dålig mamma och hon hellre bor hos kompisen.
Jag sa åt henne att jag tänker söka hjälp men hon tänker minsann inte gå på några möten gjorde hon klart för mig.
Jag har försökt att få pappan att ta sitt ansvar men han är alldeles för likgiltig och tycker mest att det ordnar sig till slut.
Var stenhård på en sak, ta det inte personligt.
Och glöm inte, man får bli förbannad på sina tonåringar, rejält förbannad.
Och till sist, markera varje gång hon går över dina gränser, kalla hon dig för elaka saker, spänn ögonen i henne och säg till henne att du inte tolererar detta. Är hon elak mot lillebror, ställ dig emellan och säg till henne att du inte accepterar detta.
Sticker hon till sin kompis, ring mamman och berätta att hon är på väg dit och att du ser helst att hon ser till att din dotter kommer hem igen.
Ge henne begränsningar i sin rörelsefrihet, kontantkort till telefonen, internet stängs av klockan 22, minimalt med fickpengar.
Alternativt lämna över allt ansvar till pappan, ekonomiskt, uppfostringsbiten, varje gång det gäller något så får hon gå till pappa, han får ta läxor, utvecklingssamtal, kontakter med skolan, diskussionerna etc
Visst, hon kan vägra gå på möten, men hon kan inte hindra dig att få verktyg att hantera situationen. Däremot kan du ta med dig pappan på mötena.
